Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Inte valt
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2012-01-27
Sitter och försöker fokusera på att sy även fast jag är lite för disträ. Har tagit bort lite små detaljer från klänningen och försöker problemlösa.
Det här hade varit så mycket lättare om jag hade haft lite mer material att utgå ifrån. Avskyr tyget från början så redan där har jag problem.
Har sprättat upp lite men kommer inte så mycket längre än så.
Är ju närsynt också så ser knappt något och glasögonen är i vägen, tvivlar för mycket på själv just och mina färdigheter när det kommer till att sy.
Sitter i sista minuten också, känns bra eller något. Bör komma på någon lösning snart för jag vet ungefär vad jag ska göra.
Mm har pratat väldigt mycket om språk idag om thailändska osv. Typ det jag kan och det jag kommer ihåg från när jag var liten.
Ska fortsätta sy när jag kommer hem. Peppeeeen, ska beställa biljetter till en konsert på morgnen, sen fixa mig och föra med Elin. Är trött men hela dagen har varit bra rent generellt och extremt produktiv för min egen del.
Äh sminkar sig? Sen när man är färdig så går man omkring i ett gammalt hus med stilettklackar bara för att en aldrig riktigt blir van vid klackar. Ett hus så gammalt att skådespelaren som spelar Vanhedens mor i de gamla klassikerna Jönssonligan, bott i ens rum. OBS allt det här fick jag reda på när vi var på fjärde våningen/vinden idag.
Det här var ett ålderdomshem i början av 1900 talet.
OBS krematoriet ligger i den röda ladan i trädgården (::::::
En gammal elev har varit 75% säker på att hon har sett något i spegeln som stått i mitt rum.
Förövrigt så var det kul att vara på vinden då jag hittade gamla klistermärken från 60-70-talet? Jag fick en sticka i foten när jag var på fjärde våningen dessutom, det var därför jag nämnde att jag inte är van vid klackar. Känns bra, då det var samma fot som jag trampade på porslin för x-antal veckor sedan. Hoppas jag inte skrämde någon av eleverna i huset nu. Ska lätt skrämma personalen någon dag när jag har svart hår igen och bara för att jag kan.
Fun fact om Knivsta det finns en gammal skola (tror jag, kan även vara ett annat hvb-hem) som varit ett mentalsjukhus. Äh just ja, hittade även en väldigt skum plast(påse/påsar?????) i ett av rummen.
Älskar sånt här, dessutom så låter det från någon våning i huset och det drar i mitt rum, det är därför jag inte sover, är alldeles för kallt. Jag ska sova nu
Den här dagen, har varit otroligt bra på många sätt. Jag har hämtat ut paketet, köpt nya kläder, gymmat, tvättat sminkborstar och någonstans däremellan pratat som fan.
Vilket är relativt ovanligt i min värld.
Mm produktiva dagar när de är som bäst. Är så jävla utsliten though, hela dagen har varit upp och ner.
Ska sova nu, för inatt lär jag sova gott, för första gången på evigheter.
Imorgon hämtas mina mediciner ut och kommer fixa nagalarna närsomhelst nu.
Är så jävla stolt över mig själv när jag tänker på det i efterhand.
Jag har tänkt på det här så otroligt länge nu, men det är dags känner jag.
Jag blev uppväxt på Östermalm i Stockholm och det finns inget annat som fått mig att på riktigt hata mig själv så mycket som den vardagliga rasismen jag fick leva med varje dag som liten. Jag minns inte ens varför det bara var jag som blev utsatt, eftersom det gick fler i min gamla skola som hade annat ursprung. Nu kan jag så klart inte tala för deras skull, eftersom jag helt ärligt inte har någon aning om det.
Men minns en gång när jag var mellan 7-9 och var med pappas familj av släkten när vi någon vinter var på landstället i Härjedalen.
Min farbor sa något med att jag borde tycka om mig själv (obs mitt utseende).
Kommer ej ihåg sammanhanget eller varför vi pratade om det överhuvudtaget.
Men han sa något om mina kindben och att jag var vacker som jag är.
Min reaktion var bara: "Va?" sa aldrig något men det blev en otroligt stor kontrast för mig. Då jag konstant fick höra att jag var annorlunda, folk påpekade saker om mitt utseende precis hela tiden. Både i skolan, bland mina vänner, min bror, mamma och typ resten av pappas släkt.
Min bror påpekade precis hela tiden om hur jag uttalade saker. Typ: du sa fel lol du är dålig på svenska. Same goes for mina dåvarande vänner och det blev inte bättre av att jag var tvungen att lämna lektionerna hela tiden för att jag skulle utredas för ADHD och dyslexi.
Har kort och gott på riktigt HATAT att jag varit halv thai större delen av mitt liv. Vilket inte är aktuellt längre, obviously.
Nu till min fråga, är det någon annan som känt liknande?
Så var på en föreläsning i Uppsala idag.
Om ångest och orginisationen ÅSS.
Det var väldigt intressant. Vi kom dit 15 minuter sent.
Blev väldigt förvånad när vi klev in genom dörren. Mer än vad jag borde blivit.
All in all jag var den äldsta i vårat sällskap.
Blev triggad men hanterade det rätt så bra och på slutet så ställde jag även frågor.
Fattade inget i början då vi kom sent och de pratade mest bara förkortningar som jag aldrig hört förut, så som ÅSS och RSMH.
Tydligen så startade ÅSS i hjorthagen 1994 och jag har aldrig någonsin hört det ever.
Varför vet jag inte det? Är fan uppväxt där och hade aldrig någonsin hört om det.
Kan vara för att jag är född 97, men det känns ändå som jag borde hört något om det? Ändå?
Edit: Länkar länken till hemsidan här. Då jag själv blev intresserad och vill sprida vidare infon om ÅSS då det behövs nya medlemmar enligt hemsidan och för att enligt mig själv är ganska intressant läsning.
