"Orka vara så ledsen hela tiden" tänker jag och fortsätter att vara sådär lite melankolisk. Vaknar på sena förmiddagar och har ångest för att jag slösar bort somrarna. Somnar kring fyra och ligger vaken och har ångest för obetydliga, dumma saker. Och nu överdriver jag ju egentligen, det har bara varit såhär i tre dagar. Innan dessa tre dagar var jag i Göteborg i två veckor.
Livuppehållande dryck
Balkongen, livuppehållande plattform, ny klänning, ångestdränkande shopping
Göteborgs skärgård, vatten är 'la' livsuppehållande
Min sömnrytm har rubbats. Eller så är det jag som har rubbats, sats ur balans utav någon starkare kraft. Som om att en gravitation ifrån mitten utav Andromeda (det svarta hålet ni vet) drar i mig och får dna-molekylerna i mina celler att röra sig snabbare.
Min sömnrytm har rubbats och de där sovmorgnarna som jag har till klockan åtta använder jag bara till att ligga kvar den extra tiden i sängen. För vad spelar en sovmorgon för någon roll när jag ändå vaknar kring fem-sju i en rastlös och panikfylld dvala där allting känns fel.
Men jag kan ändå inte sätta fingret på vad som är fel. Möjligen är det den där kroppen som jag bor i som aldrig tycks bli smalare, som aldrig tycks förändras. Förutom ärren, de bleknar allt snabbare, liksom accelererar bort ifrån mig och det som förut var kliande djupröda ärr är nu endast små vita märken.
Mitt förflutna glider ifrån mig i ett allt snabbare tempo medan framtiden närmar sig i en skrämmande hastighet, och jag sätts ur min rytm, skakas ur min bana utav principer och rutiner. Det är troligen därför som jag ligger kvar i sängen extra länge, för att slippa dagarna och accelerationen.
They asked me what do you think you will find
And I replied "I don't know but it's something divine"
I always wanted a bittersweet heart
It seems it was already there from the start
And it wont let me go
Young love burning a hole in my heart
Young love burning a hole in my heart
Find me and take me where my love belong
Burn me I want it cause my love is young
Räknar matte, (dock ack så tråkig statistik, som får mig att känna mig som en ekonomiare). Skriver ett arbete om matematikhistoria och fascineras ännu en gång utav det gyllene snittet. Brevväxlar med mig själv, i andra roller. Lär mig om ekonomi och räknar om mig egen för att ha råd med konserter. Skriver nationella prov, går in Doktor Martens och trånar efter second hand shopping. Dansar till ljudet utav Håkan vinyler och ligger kvar dem där extra 20 minuterna i sängen om måndagsmornarna. Har fått ett nytt objektiv (18-200) utav moder och väntar på att en till sådan där kreativitetskurva ska komma. Har klippt av mig 0,1 meter hår och försöker väl förberedda mig på något som ska komma och förändra allt.
/mitt liv, puss och kramis.
Man lär sig att det ordnar sig
Man lär sig att man klarar sig
på nästan ingenting till slut
lever man sitt liv ensam
Snart äntligen kommer min älskade Göteborgare hit igen så att jag får pussa på honom. Okej, om en månad och en dag. Men det går fort, vi har orkat oss igenom värre. Han är så finfinfin.
Långdistansförhållanden är tärande, otroligt. Att inte kunna vara där för personen. Självfallet så finns man alltid med personen via sms osv, i tanken. Men alla de stunder som man önskar att man kunde vara där och hålla om, pussa pannan, kittlas, kolla en film tillsammans eller bara ligga bredvid tysta.
Dock - det är självklart lite mysigt att längta - och desto mysigare när man träffas. Men uppskattar närheten mer och det blir svårare att tröttna på varandra. Önskar ändock att han var... närmare. Liksom, Uppsala, E-tuna, någonstans där hans hud är närmare till min och vi inte behöver betala 800 kr för att få träffa varandra.
Men jag ska inte misströsta.
F'LÅT KÄNDE FÖR ATT SKRIVA AV MIGGGGGGG
Samt, detta att vårt förhållande varat i ett halvår när han kommer hit - fint!
Fotade ~400 bilder men alla dem får ni tyvärr inte se. Har spenderat för mycket pengar, druckit för mycket kaffe latte på starbuck och gått allt för mycket i mina nya martens. Men så ska det vara.
Köpte denna för ~30 kr i Soho
Camden Market
Buss
Starbucks
London eye, Big Ben, osv
Karusell
Ekorre i St. James Park
Ankdamm
Hus
Jag @ Starbucks och @ Underground, ser lika dan ut på alla bilder.
Vid Piccadilly Circus
Pluggar till halv tio om kvällarna och försöker förstå mig på vinklar, transversalsatser och hur man motiverar sådant som man bara ser. Längtar mest tillbaka till funktioner, grafer och imaginära tal. Lär mig om kärn- och atomfysik varvat med vad som egentligen bör klassas som slaveri samt om kvinnohistoria. Kollar på vetenskapsprogram och fascineras utav planeternas magnetfält och hur sfäriska stjärnor kan skapa de vackraste mönstren i universum efter deras död.
Har möblerat om i rummet, slängt kentfåglar och popagandaaffischer. Köpt penslar och allt fler koppar och spenderar allt mer tid under min sänghimmel. Saknar de vackra nyckelbenen som finns i Göteborg och förbannar den dumma bukspottskörteln som gör att mitt hjärta krampar när jag tänker på den vackra rösten och dialekten.
Lyssnar på Håkan och idag är det ett år minus tolv dagar sen jag såg honom sjunga de vackraste utav kärleksord för mig om en aprilhimmel. Hörde honom och Winnerbäck sjunga om att bränna ned Stockholm.
Jag antar att tiderna har förändrats, tiden går så fort. Jag har avslutat elva stycken matteblock på bara några månader men inte blir väl själen mognare för det.