sinuskurvas blogg

Tick tack tick tack tick tack och klockans visare står aldrig stilla. Ligger timmar på min säng och hör klockan, flera sekunder som blir till timmar där jag egentligen skulle ha pluggat inför det där fysikprovet, timmar där jag egentligen skulle ha räknat dom där fyra sidorna matte. "Ifall viljan finns där - så finns orken" så jag antar att det är min vilja som har flugit och gömt sig, någonstans, viljan kanske är iväg svept utav höstvinden.

Jag försöker ta tag i något, famlar i luften efter ordning efter kontroll, efter mening (vilja), men luften går ur mig och allt för ofta hör jag mig själv skrika, fast inuti. Så mycket som är fast inuti. Egentligen skulle jag bara behöva lite mer C8H11NO2 i mitt blod, eller helt enkelt lite fler pussar på pannan och täta kramar.

Svenska är det enda ämnet som är roligt; läraren påstår sig vara melankolisk och deprimerad men han tycks sprudlar utav lycka (hur många utav oss är vi egentligen som låtsats le, varje dag?). Kanske behöver han också bara lite mer C8H11NO2.

Försöker skrämma bort kylan och ångesten med varma bad. Det är som om jag har världens lägsta värmekapacitet, lägre än järn; när jag är nära honom, under det varma täcket är jag het som plasma men kylan avtar varje gång, i takt med att tåget för oss längre bort, och nu, efter så många veckor, skakar mina fingrar utav köld.

Det enda jag ser fram emot är höstlovet. Snälla låt det komma, nu.

Logga in för att kommentera

ZannZ Tjej, 29 år

Du skriver så otroligt bra och tar underbara bilder!

9 september 2012 kl. 21:39

sinuskurva Tjej, 30 år

Tack så jättejättemycket!