sinuskurvas blogg

Min sömnrytm har rubbats. Eller så är det jag som har rubbats, sats ur balans utav någon starkare kraft. Som om att en gravitation ifrån mitten utav Andromeda (det svarta hålet ni vet) drar i mig och får dna-molekylerna i mina celler att röra sig snabbare.

Min sömnrytm har rubbats och de där sovmorgnarna som jag har till klockan åtta använder jag bara till att ligga kvar den extra tiden i sängen. För vad spelar en sovmorgon för någon roll när jag ändå vaknar kring fem-sju i en rastlös och panikfylld dvala där allting känns fel.

Men jag kan ändå inte sätta fingret på vad som är fel. Möjligen är det den där kroppen som jag bor i som aldrig tycks bli smalare, som aldrig tycks förändras. Förutom ärren, de bleknar allt snabbare, liksom accelererar bort ifrån mig och det som förut var kliande djupröda ärr är nu endast små vita märken.

Mitt förflutna glider ifrån mig i ett allt snabbare tempo medan framtiden närmar sig i en skrämmande hastighet, och jag sätts ur min rytm, skakas ur min bana utav principer och rutiner. Det är troligen därför som jag ligger kvar i sängen extra länge, för att slippa dagarna och accelerationen.

Logga in för att kommentera

Kaospassageraren Kille, 30 år

Du skriver så obeskrivligt fint <3

15 maj 2012 kl. 09:35

sinuskurva Tjej, 30 år

Tack <3