geofsux666s blogg

Började baka kakor men avbröt halvvägs, nu står en halvfärdig smet på bänken och ingredienserna framme. Mina systrar vill att jag ska beställa saker till dem, säger åt dem att lära sig själva och be mamma om hjälp för att jag är 60 mil bort och har fan beställt nog med saker åt dem redan under åren, dags att de lär sig själva. Inspektionen av lägenheten blev inställd och på söndag ska jag till Schweiz, är så stressad och nervös över det att jag funktionerar ännu mindre än vanligt. Det är kallt som fan och jag måste äta middag men vill inte, mår så jävla illa och är nära på ett nervous breakdown nu. Nästa månads lön kommer vara så jävla liten, jag har verkligen gått minus på kontot av att jobba i Norge i över ett år och jag vet inte var jag bor om tre månader eller var jag jobbar/studerar. Jag är fortfarande uppskriven på en distanskurs som jag inte ens har börjat med. Alla ord snurrar i mitt huvud, vet vad han syftar på när han säger "kör igång med träningen", hör aldrig av mig trots att vi sa "vi hörs" för jag vågar inte, jag har ingenting att säga, "kom hem" säger de men jag kan inte komma hem, eller kan jag? "När du flyttar in" säger dom som om det redan vore bestämt. Vill inte, vill bara ligga här tills jag vaknar och allting är nytt och inget är som det är nu och jag känner mig lite till ro med tillvaron, inget känns lugnt nu.

Vad är det med mig och att ständigt bara vilja prata om hur jag mår men samtidigt försöka hålla det för mig själv och gömma det så gott det går? Den här känslan av att bara vilja skrika ur sig allt men att gå runt och försöka kväva det, att försöka låta bli att explodera (wow fin metafor på alla sätt och vis) och att ständigt ständigt STÄNDIGT ha sån jävla känsla av ängslan och oro inom en. Så jävla tråkigt. Tackade nej till jobberbjudandet idag och det känns skönt på ett sätt. Nu är det ingen stress eller press på någonting egentligen, sticker hem eller drar ut och reser när tiden är kommen och tills dess behöver jag bara jobba. Så varför har jag ändå sån jävla olustig känsla?

Jag är livrädd för att åka tillbaka till Oslo. Jag är rädd för att vara ensam igen. Är rädd för vad väggarna i mitt rum gör med mitt huvud. Hur pianot spelas om och om igen i desperata behov att distrahera tankarna. Hur spriten på nattduksbordet får huvudet att snurra sådär behagligt när man lägger sig för att sova. Gångbron på jobbet när man är påväg till omklädningsrummet inför en arbetsdag och hur jag önskar jag vågade vända och gå hem igen. Samtidigt vill jag inte vara kvar hemma i Sverige. All jävla skit som pågår här hemma gör mig så förbannat utmattad. Saknar ensamheten på ett sätt.

Kl 10:43 - Vaknade lite från sömnen och skrev ett oklart meddelande till min vän för att fråga varför O'Learys lottar ut så mycket ost.
Kl 10:44 - Inser att ostlotteriet bara var en dröm. Ligger kvar i sängen och spelar The Sims på plattan.
Ca kl 13:00 - Förflyttar mig från sängen till soffan.
Ca kl 14:30 - Känner skam och förtvivlan över att jag ätit upp min ena roomies chokladkaka och snott lite pasta av den andra. Ifrågasätter min värdighet och sjunger halvhjärtat med i sorgliga kärlekslåtar. Jobbet ringer efter vikarier, jag svarar inte. Smsar att jag är upptagen idag och önskar personalansvarig en fin kväll.
Ca 15:00 - Väntar ett telefonsamtal från en vän och går ut på en promenad. Kommer bara runt huset innan jag går gatan upp och går in igen. Svär över kylan, sätter mig vid TVn och svarar på samtalet. Vi pratar om makaroner och alla hjärtans dag-kort medan hon går i affären och går hem för att ge hennes kille blommor och ett kort i alla hjärtans dag-gåva när vi lagt på.
Ca 16:00 - Mickan kommer hem och pratar om en pissdag på jobbet innan hon går och lägger sig för att vila. Jag stirrar ut i tomma luften och lyssnar på sorgsna sånger ett tag innan jag tittar vidare på New Girl. Skäms lite mer över att jag inte är bättre än en skata eller kråka som tar skimriga objekt och bestämmer mig för att bli en bättre roommate och en mer generös vän.
Ca 17:00 - Mickan kommer ut och jag börjar prata bakverk för att få fram vad hon tycker om. Kladdkaka, det funkar för alla får vi fram. Jag lovar henne att det kommer stå en kladdkaka på bänken när hon kommer hem från fotbollen. Jag ber även om kvittot från när hon handlade i Sverige i helgen för att se vad min havregrädde och sojaburgare hon köpte kostade.
Ca 18:00 - Går på Rema 1000 med rullkorgen och pratar med mamma i telefon som är stressad över vad det kostar att ringa mellan Sverige och Norge och därför bara säger "japp", "jaha" och "jahaja" efter varje mening som att det är dags att avrunda samtalet och lägga på.
Ca 20:00 - Kladdkakan som slängdes ihop till tonerna av gamla schlagersånger står på bänken för att svalna. Jämför mig med seriekaraktärer för att känna mig bättre. Saknar umgänge.

Godnatt

Glöm att jag sticker hem, oslo is love oslo is life!!!!! Vad fan gör man ens i lilla nyköping? Nej usch vill inte tillbaka dit. One does not simply kasta iväg möjligheterna jag har här. Vad fan tänkte jag ens? Har fan tre resor inbokade och jag har inga pengar. Ska jobba bajsmkt hela februari, april och maj och sedan se vad som händer. Dags att rycka upp sig nu, det sitter bara i huvudet. Dags att börja sprida positivitet. Ska slänga handskar på mina kollegor imorgon och stänga av deras truckar bakom ryggen på dem. Le åt alla. Så fort tankarna dyker upp är det bara att säga dra åt helvete åt dem. Ryck upp dig.

Har alltså ingenting bättre för mig en söndagskväll än att sitta och fistpumpa till "Jag vill vara din Margareta". Har lyssnat på Rise Against hela dagen och vet att jag måste tatuera in dem på min kropp på något sätt. Vad eller var vet jag inte. Väntar bara tills på onsdag när jag får åka hem och träffa farfar. Den senaste tiden har varit tuff på nåt sätt, med all sorts ångest och självförakt och farfars sjukdom på det. Har inte vetat vad jag ska ta mig till. Men veckor av dagligt skrivande om mina känslor och timmar av långtråkigt truckåkande på jobbet har fått mig att tänka så jävla mycket och har kommit fram till att jag känner mig så jävla underlägsen alla människor och känner mig oönskad var jag än är, vilket är anledningen till att jag alltid vill bort från alla ställen. Kan fortsätta fly från olika platser men kommer inte undkomma känslan av att vara oönskad förrän jag får ordning på mitt psyke. Lovade även mig själv att inte sno någon mer Coca cola från min rumskompis men tror fan inte hon märker att de är borta ens. Det är payback för att jag bara får en hylla i ett skåp att ställa min mat på medan hon har en hel byrå plus ett helt skåp fullt av mat. Det enda logiska är att jag snor cola från henne som hämnd.

Varning: I detta inlägg kommer jag gå från det ena till det andra på noll sekunder.

Igår mötte jag en kille påväg från trikken och tänkte "han var jävligt söt". Fem minuter senare när jag är hemma får jag en meddelandeförfrågan på Facebook från en kille som skriver "Hej, har du tappat ditt bankkort? Hittade ett Mastercard med ditt namn på påväg till trikken". Kollar på hans profil, och klart som jävla fan är det han som hittat det. Mötte upp honom senare och erbjöd några mynt i hittelön men han skrattade bara och sa att det inte var nån fara. Sen skickade min bror en snapchat på hans nya visitkort på jobbet, någon hade gjort ett misstag så enligt hans kort heter han nu Espinosa. Skrattade så jag grät. Idag ska jag till IKEA och köpa julsaker. Om jag orkar ta mig från hemmet. Ikväll ska jag egentligen på julbord med gamla jobbet men att träffa N gör mig så nervös och nedstämd att jag tror jag stannar hemma och kollar på julfilmer istället. För jag är en jävla fegis. Men nu ska vi inte vara såna. Älskar mitt kollektiv och de två tjejerna som bor här med mig, varav den ena jag jobbar tillsammans med. På nya jobbet åker jag truck och plockar mjölkprodukter (ew) i burar och försöker pussla ihop allt så att det ska få plats. Drömde inatt om olika sätt att stapla kartongerna på. Helt sjukt. Vill egentligen bara slänga ut möblerna i detta rum och köpa nytt men jag har inga pengar. Ska spara ihop pengar nu i ett år typ och i början av 2018 ska jag dra till Nya Zeeland och Australien förhoppningsvis. Det blir gött. Ha deeeee

Om det är några människor som vill flytta in i en fyra i Oslo med mig och som gärna hänger med ut och skejtar på Oslos gator och äter upp brödet jag bakar och som är med på tacofredag framför en nån serie på Netflix skulle jag bli så jävla glad. Kämpade mig inte hit för att sitta i en säng i ett osocialt och stelt kollektiv och glo på datorn. Finns ni därute?????