vart ska detta leda

har haft ångest hela veckan. (tisdag idag:)))) kände orosklump i magen, torrhet i munnen och hjärtklappningar i söndags. igår på jobbet blev det värre, fick svårt att andas ibland och blev lite yr titt som tätt, det höll i sig hela dagen. så konstig grej. idag på gymmet höll jag på att svimma efter att ha gått av löpbandet trots att jag bara gått en stund, hade pulsen högt upp i halsen med kraftiga och snabba slag och såg suddigt några sekunder. är så trött på allt, är trött på att ha närmsta vän 30 mil bort men är även trött på att umgås med folk pga känslan jag har när jag är med folk. är så oönskad och i vägen överallt. kan inte minnas senast jag ringde en vän/en förälder/ett syskon för att prata, för jag tror fan inte det är någon som vill prata med mig. inte för att det är en nyhet. på fredag ska jag till vårdcentralen och fylla i enkäter, kommer då förhoppningsvis få veta om det är nåt fel på mig. borde gjort det för många år sedan men har alltid trott att denna dåliga sida av mig är en del av min personlighet, vilket det ju iofs också är, men någonting som kanske går att arbeta bort. "allt går att arbeta bort" jajaja men det är inte alltid kraften och viljan finns. "sometimes solutions aren't so simple, sometimes goodbye's the only way". nästa vecka fyller jag 21 och då kommer en kompis hit all the way från karlstad. blir typ lite rörd över att hon tar sig tiden att komma hit, samtidigt som jag känner mig skyldig/jobbig att jag ens frågade, trots att hon sa ja på en gång med caps lock och sju hjärtemojies. kanske begär för mkt av min omgivning? kanske överreagerar så jävla mycket? jag vet inte. det enda jag vet är att om en månad kommer antagningsbeskedet för universitetet. kommer vara ett vrak fram tills dess, och trots att jag vet redan nu att jag kommer ha så jävla svårt på uni med min koncentrationsförmåga och bajsångest så hoppas jag att jag kommer in. behöver känna att jag gör nåt bra. jävligt trött på att åka runt och plocka mejerivaror på ett kyllager nu