Margareta

Har alltså ingenting bättre för mig en söndagskväll än att sitta och fistpumpa till "Jag vill vara din Margareta". Har lyssnat på Rise Against hela dagen och vet att jag måste tatuera in dem på min kropp på något sätt. Vad eller var vet jag inte. Väntar bara tills på onsdag när jag får åka hem och träffa farfar. Den senaste tiden har varit tuff på nåt sätt, med all sorts ångest och självförakt och farfars sjukdom på det. Har inte vetat vad jag ska ta mig till. Men veckor av dagligt skrivande om mina känslor och timmar av långtråkigt truckåkande på jobbet har fått mig att tänka så jävla mycket och har kommit fram till att jag känner mig så jävla underlägsen alla människor och känner mig oönskad var jag än är, vilket är anledningen till att jag alltid vill bort från alla ställen. Kan fortsätta fly från olika platser men kommer inte undkomma känslan av att vara oönskad förrän jag får ordning på mitt psyke. Lovade även mig själv att inte sno någon mer Coca cola från min rumskompis men tror fan inte hon märker att de är borta ens. Det är payback för att jag bara får en hylla i ett skåp att ställa min mat på medan hon har en hel byrå plus ett helt skåp fullt av mat. Det enda logiska är att jag snor cola från henne som hämnd.