TaZiums blogg

Färgen bleker sakta men säkert mitt hår, vet inte om jag skall bli nöjd eller inte. Kommer en bit närmare silvrigt hår iallafall. ~

Alltid något!

Är något som verkligen driver mig framåt idag.

Nämnde att jag hade skrivit en låt till De la vision på svenska som tydligen var en stor succé och som jag inte alls var beredd på. Så nu skriver jag iallafall en ny låt till mitt gymnasiearbete, och det kommer bli ytterligare en låt till efter det. (Båda är på engelska)
Försöker fixa stämmor och skriva klart texten till min nuvarande och det är helt amazing. Jag blir nöjd och jag känner att jag för en gångs skull gör klart projekt jag börjar med. #Feelingthemotivation! För dom som inte hört den så finns den på facebook och instagraaam. Bara en liten snutt så känns ovärt at ladda upp den elsewhere.

Going strong med mitt gymmande dessutom! Tagit få bilder under månaden som gått och jag blir rörd av att jag faktiskt ser lite småskillnad.

Och sen kan jag ge er en update over my heart.
Vårt förhållande is going strong och det fortsätter. MEN, it's not the same, it's just not the same anymore. Och jag har idag insett hur jag bara känner mig mer och mer trampad på. Vet inte vad jag vill längre tbh.

Fått sommarjobb nu iallafall och får hoppas på att jag får mina betyg imorgon så jag kan söka folkis i ljungskile.

Är brutalt utmanande, men är något jag måste göra då jag vill ha långt och majestätiskt hår!
Mitt hår blir ärligt inte längre än till precis under mina apelsinos/Boobos! Och det slog mig att en tjej som går i min klass faktiskt sa till mig i 1an att vissa människors hår slutar växa beroende på gener etc. Men nej, så är det verkligen inte!

Mitt hår växer faktiskt(Allas hår växer), och med tanke på att jag sedan väldigt länge färgat mitt hår oerhört mycket så är min utväxt-rand väldigt tydlig. Inte färgat mitt hår sen november tror jag? Oktober kanske? Inte helt säker och har väl en 2,5-3 cm blond utväxt-rand utav mitt nuvarande kastanj/brunt/cola? färgade hår. Anyways, det jag menar är att mitt hår slits av lika snabbt som det växer. Det är tunt och slitet samt att jag aldrig går till frisören. Jag är totalt livrädd för frisören om jag skall vara ärlig, inte varit hos någon sen jag var ca 12 kanske? Så jag måste alltså klippa topparna och hålla dom "fuktiga?"(Använda t.ex kokosolja etc) då mitt hår även är väldigt torrt och tovar sig lätt. Speciellt när jag sover så jag måste hålla mitt hår uppsatt på något sätt så det inte tvinnar sig.

Jag har absolut ingen erfarenhet utav detta, men det är värt ett försök. Och om ni vet några tips & tricks så tell me! Är tacksam för alla möjliga förslag!
För ärligt så har jag hellre naturligt långt hår än förlängningar i kort hår. Eventuella förlängningar då mitt hår är ganska tunt för volym!

Puss!

Hade förövrigt min första yoga lektion idag och den gick helt amazing! (Kunde alla tricks) hue...
Nog för att jag kunde men usch vad det spände och var jobbigt.

Yin-yoga får en 10a av mig anyways. Man fokuserar på meditation men vi använde oss av en del flöde och fokuserade på höfterna idag! Fick lära mig lite om Vata och att man skall försöka fokusera på andningen så mycket som möjligt även om man sträcker "sönder" alla leder och det blir svårt att andas istället. (Nej, jag övergjorde inte eller försökte göra saker som jag inte kunde. Allt gick bra!)

Något av det svåraste jag gjort iallafall, det är verkligen svårare än vad det ser ut. Det är inte att bara göra utan man måste verkligen fokusera på andningen och att inte luta t.ex för mycket åt vänster eller höger i vissa positioner.

Inne på dag 9 snart iallafall inom mitt gymmande och allt går så sjukt jävla bra. Im so proud!

Är något jag absolut kan få riktigt jävla spel på, dels hur mycket smink kostar överlag och även när man skall applicera det på ansiktet och allt bara går rent åt helvete. Jag blir ärligt inspirerad av folk som tar mindre än en timme på sig att bli klara och allt är on point, medans jag själv sitter och sminkar mig i minst 1.5 - 2 timmar. Och då är det inte mycket smink utan det räcker med att jag lägger på foundation etc, contour, lite ögonbryn och mascara. #OCD?

Det får helt enkelt inte vara ojämnt och det är väl det som tar tid I guess. Och sen det där med att man aldrig hittar rädd foundation till sin hudfärg. Sist jag köpte en foundation så ångrade jag mig totalt efter jag använt den. Den gör min hud glittrig, gulaktig och jag ser nästan lite Tan ut i ansiktet så jag får blenda ut även hela min nacke. Thanks! Så den använder jag inte idag. Och anledningen till att det faktiskt blev så var för att vi var på ullared och min pojke hade inte tålamod nog till att jag skulle stå och välja. Sen har jag även inte alltid råd för smink så jag har lite svårt att hålla mig till 1 speciell skitbra foundation.

Så jag har knappt haft foundation sen min födelsedag basically. Feeling the Acne.

Kollade även prisskillnaden på veganska borstar och ja icke veganska och jag gråter. Kms

Han kommer definitivt lämna mig.

Fuck me, är så rädd att jag kissar på mig.

Så kom antalet bevakare jag aldrig haft, ILYSM.

Tänkte att jag slänger ur mig all skit här då jag gärna inte gör det någon annanstans eller gärna inte pratar med någon annan om det. Vet inte alls varför detta skulle vara ett bättre ställe att skriva av sig på, men det får gå helt enkelt.

Så, jag och Jesper har varit tillsammans i över ett år nu och jag finner mindre och mindre hopp om att han kommer stanna kvar vid mig för varje dag som går. Igår trodde jag var sista natten jag literally skulle få hålla om honom och säga att jag älskar honom. Idag trodde jag han skulle lämna mig, igår trodde jag han skulle lämna mig. Känslan av att han bara slits från mig mer och mer för varje dag är hemsk.

Anyways, innan jag och Jesper startade vårat förhållande efter många om och men och bråk etc så hade jag en del vänner. Vänner jag trodde var helt 100% äkta. Jag har nu under en brutalt ensam tid analyserat så mycket hos människor och jag ser att dom ända jag vill lita på är min familj. Min biologiska familj då, och framförallt my big sister som alltid välkomnar mig när jag kommer till Göteborg och som alltid nämner att hon väldigt gärna vill hem för hon saknar mig och pappa.

Jag är legit 100% livrädd för att skriva till folk idag och även 100% livrädd att ens möta blicken med folk jag ändå känner ganska väl osv. Jag finner ett stort obehag av att folk ogillar mig, att jag är fruktansvärt ful och jobbig. Kan tillägga att jag är en väldigt öppen person men minsta lilla sak gör att jag tar åt mig, speciellt idag då 98% av min vardag består av att sitta hemma och umgås med Jesper. Man blir legit förstörd av att vara hemma och sitta på alla sociala medier och bara se människors vardag ut och in på snap, insta etc, etc. Hur folk heller aldrig frågar en person in particular om man vill hänga utan mer den där facebook statusen där det står "Någon som vill hitta på något idag?" eller liknande. Jag är exakt likadan, för att jag ärligt inte vågar kontakta folk.


Men tillbaka till mitt och Jespers förhållande. Hur det kommer hålla är jag 0% säker på. Bråk om pengar, att jag inte sköter skolan längre (IGEN), vi har nästintill aldrig sex. (Inte för att han inte vill och jag menar absolut inte att han är oattraktiv) Jag har bara ingen lust helt enkelt, har aldrig varit mycket för sex och något jag levt med sen jag blev av med oskulden. Men jag antar att det är vanligt? Att allt i början är rough och sex varje dag och på senare tid ganska dött? Vet inte ens.

Vet ärligt inte vart min livslust hade tagit vägen om jag hade behövt flytta hem igen.

Såååå, vi har 2 månader kvar till våran slutproduktion ca, och det jag tycker att ni borde veta är att jag inte är den mest sociala i klassen. Jag pratar legit mest stelast av och med mina klasskamrater och har ärligt inte klickat med någon and Im in last year. Men vem var det som tog initiativet för en mindre stressfull planering? Well I did... skrev till min klass i vår lilla klassgrupp på fb där jag försöker göra det så tydligt som möjligt vad vi borde göra om vi ska hinna ha en budget, hunnit marknadsföra och få en komplett affisch minst 2 veckor innan show osv. Så att folk hinner planera osv och ens se affischen!

Vår slutproduktion innehåller alltså 23 låtar vilket är ca 2-3 timmars konsert med paus däremellan och en massa tillägg. Vi skall ha en massa olika ljus och bra ljud, förhoppningsvis även en catwalk beroende på vad vår klass vill!

Allt detta skall alltså vara klart tills den 27/28 April och vi har inte ens börjat. Så jag ger mig själv creds för det här, men gud vilken ångest jag fick när klasskamraten sa emot mig på några punkter och ville att vi skulle vänta ytterligare en vecka p.g.a att vi inte riktigt vet om det är skolan som håller i budgeten? Eller om det är vi. Och om jag har hört rätt så är det endast vi i klassen som håller i detta, men jag kan även ha fel. Men om konserten går på ca 40 k om inte mer så kommer vi inte direkt klara oss på en liten budget utan vi behöver en hel del marknadsföring, sponsorer osv.

Jag helt ärligt avskyr att prata med folk jag knappt känner, men ändå måste stå ut med och vara vänlig emot då jag absolut inte vill ha klass drama/drama överlag vilket det redan finns massvis av. Men jag har ärligt ingen lust att vara ovän med någon, därför håller jag mitt stadie där det är. Alltså below average och inte socialiserar mig så mycket. Sen har jag andra anledningar till varför jag inte gör det. Jag vill ha skolkamrater och folk som vill vara med mig på fritiden som inte bor 50 mil bort. But it ain't easy, cuz Im an embarrasing little shit. Skäms för småsaker jag säger.

Skall iallafall ge mig en klapp på ryggen nu och säga bra jobbat Linda!! Sen vill det till att folk ens dyker upp, för har ingen lust alls att stå för detta helt själv. Thank you very much!

Det är legit svårt att komma in i grupper, inte bara irl utan då menar jag på all slags media också.
Hur man tar kontakt och hur man kommunicerar med människort etc.

Jag känner mig själv bara som någon äcklig stalker så fort jag lägger till någon eller skriver med någon jag antingen precis träffat eller är bekant med. Eller helt enkelt bara vill börja skriva med som jag tycker verkar intressant. (Inte på ett "Hej snygging!"-sätt.) Mer ett vänligt hej där man vill bilda vänner. Känner att hela mitt konto bara ligger som en fis på Ec just nu som absolut inte gör någon nytta.

Och nej detta är inget boho inlägg där jag tycker synd om mig själv.

Vill bara se ifall jag inte är den ända här på ec som känner mig lite out of the ring så att säga. Då jag även läste ett inlägg för inte alls länge sen där det står att alla känner alla här.

Har aldrig varit personen som tar kontakt så jag kan basically bara skylla mig själv egentligen. But that's what antisocial people do when they feel embarrasing and annoying I guess.

Nåväl! <: