Pummel_Chans blogg

Skrivsugen idag! Här kommer ett annat ämne som ligger mig nära om hjärtat. Min relation till "vuxna" människor, i stort sätt hela mitt aktivt tänkande liv.

Ni kanske känner igen det här. "Vuxen vet bäst, så lyssna nu!" Eller "tjafsa inte emot, jag är äldre än dig."
Detta är något jag hört från både föräldrar, lärare och andra vuxna jag stött på hela mitt liv. Men jag blir så Jävla besviken på alla dom, de ska framstå som några jäkla gudar som ska visa en vägen.. Ändå ser mitt liv ut som det gör idag? Jag lever ett liv där jag har svårt att visa respekt för människor då jag sett så himla många snedsteg. Den största anledningen är för att de flesta har betett sig lika moget som en gurka många gånger.

Under min uppväxt har jag ett antal gånger skällt ut lärare för att de tryckt ner elever, lärt ut på fel sätt och särbehandlat kamrater med specialbehov, betett sig allmänt illa mot elever. Och framförallt, när de betett sig illa mot Mig. Jag har blivit duktig på att visa sådana människor att det fanimej finns en gräns.

Jag har även upplevt enorma svek från nära håll i vuxenvärlden. Främst från pappa, den envisa åsnan som alltid har rätt. Han har låtit mig upptäcka att som vuxen ska man vara otrogen, alltid ha rätt, berätta för sitt barn hur illa man tycker om dess mamma, utpressa sitt barn på olika sätt. Idag är jag vän med min pappa, men än idag har han sitt 'vuxenkomplex' kvar och försöker berätta hur illa min mamma är. Min mamma, en av de få vuxna jag alltid tolererat och tyckt om

Tja för att inte gå in på mitt liv för mycket. Rökning, alkohol, otrogenhet, svek och ilska. Det är ett under att så många av oss ändå lyckas växa upp och bli fina, considerate människor, trots de fina tipsen vi fått från många vuxna..

Jag tycker att vi ska vara stolta, vi starka barn som trots alla nedgångar lyckats så bra i livet. Vi ska inte bli som de vuxna. Vi ska bli våra egna vuxna!

Let us fucking act like it for real!

Ända sedan jag var liten har jag råkat ut för enormt mycket fysiska påfrestningar. Allt från att få stryk (inte av familjen dock) till att jag var en vild unge som allt som oftast kom hem helt blodig för att jag t.ex skulle se hur många äpplen jag kunde krossa med cykeln osv..
Detta har gjort mig galet stark. Jag har fått en stor smärtgräns tack vare min vilda ungdom.

Något annat roligt att tillägga är ju också att jag har K-vitaminbrist ^^ en ärftlig sjukdom som gör att mitt blod inte koagulerar lika lätt som det ska. Dvs mitt blod är tjockare än många andras vilket även innebär att när jag blöder så kommer det mycket mer blod än hos en vanlig person.

Så vart vill jag komma med detta skumma inlägg undrar ni? Jo, jag vill berätta att för mig är fysisk smärta så mycket mer underbar än psykisk. Jag ler och blir lättad när jag blöder. För fysisk smärta gör mig inte ens hälften så emotionell, ledsen, upprörd eller stressad som psykisk smärta ger mig. I'm hurt, but at least I'm not Hurt.

Liten text om hur smärta kan upplevas olika. Skulle kunna skriva mycket mer om detta intressanta ämne men nu är jag uttömd på skrivkänslor :D

Okay first of all, it's a bad day.. I have to type since I cannot talk. Read or don't.

En liten text om hur sex kan både skada och läka.

Okej. Nu ska jag inte säga att det inte var en trevlig upplevelse att introduceras till sex för första gången. Det var väl ungefär allt det där man hade kunnat föreställa sig, bara inte lika dåligt som för många första gången :)
Well till ämnet! Utöver den mörka och hemska sidan av sex (våldtäkt, pedofileri, nekrofileri etc.), så finns det en jävligt kass aspekt av sex. Otrogenhet.

Det här med otrogenhet har alltid varit en självklarhet för mig. Definitionen alltså. Pussar du andra hejvilt eller ligger med någon annan, så är du otrogen oavsett vad. Detta var min bild av kärlek och otrogenhet när jag växte upp. Jag hade inga smarta människor runtom mig som jag kunde ha djupa samtal långa nätter med när det vekligen behövdes. Inga med kunskap.
Jag var min egna partner i min värld av frågor. Jag försökte prata med mina "vänner", men svaret blev allt som oftast 'du, du har iallafall fått ligga. Du ska fan vara glad för det'. Peppen, right?

En dag dök frågan upp. "Vad är otrogenhet?". Mitt svar kom snabbt: "Jo, min flickvän när jag var 15 låg med en massa andra bakom ryggen på mig. Det är otrogenhet!"
"Nej. Det är det inte. du äger inte dens kropp du har ett förhållande med. Otrogenhet är det man kommit överrens om i förhållandet."

Det var svaret jag fick. Hade jag fel? Njaa. Ja och nej. Ingen tröst för ett krossat hjärta. Men det fanns en viss sanning i de orden. Det fick mig att inse att det är möjligt att gå över mina 'gränser' som jag satte ut när jag var 15 år gammal. Men då bör båda i förhållandet vara överrens om det.

Med denna nya kunskap var det enda jag hade i huvudet: "I tre förhållanden har mina partners legat med andra utan att berätta för mig. Jag fick upptäcka det själv.. Så hur kommer det sig att detta inte är otrogenhet?".
Idag har jag mycket mer kunskap. Visst var det otrogenhet. Det var min defintion, men idag har jag verktygen för att förhindra mig själv från att uppleva otrogenhet!

Idag är en typisk dag då jag ännu plågas av detta. Fysiskt har jag både blivit misshandlad och skadad. Dom såren läker snabbt. Men den här psykiska smärtan sitter kvar än idag.

Mina sista ord för att avsluta denna text är till alla som bestämmer sig för att göra likadant som mina ex partners: Prata med de ni har förhållande med först. De Vill veta. Antingen är de helt okej med det, eller vill de vara med, eller vill de rent av göra slut.

Let them be part of your decision.

Jag tror att alla människor behöver ett ställe att andas ut på.

Det är kanske inte så konstigt att man gör det på en sida som den här. Däremot tror jag inte det är hälsosamt att vara en person här och en annan person i den fasad man visar i sociala sammanhang. Därför försöker jag vara samma person online och 'offline'. Det är dock inte alltid så lätt.

En sak som inte många vet om mig är att jag är en helt annan person i onlinespel och med min PS3 handkontroll equippad. Jag är självsäker, kunnig, hardcore och bara bäst. Jag skiner som starkast i min lilla värld. Något som ännu färre vet är att jag oftast visar den personen IRL också. Men de flesta som har träffat mig ser oftast bara en bråkdel av den personen..
Det beror på att min energimätare sällan är full. Jag är stark och klarar av hur mycket som helst, men allting har sitt pris. Jag tror knappast jag är ensam om den kunskapen. Så förlåt mig, alla vänner, när mitt batteri tar slut allt för fort.


-"I wish that I was always the strong, shining knight in armor that runs down all the brick walls built out of shit, representing all the crap and unfairness I always witness around me."-