Att blöda gör mig stark (no cutsies, promise ;p)

Ända sedan jag var liten har jag råkat ut för enormt mycket fysiska påfrestningar. Allt från att få stryk (inte av familjen dock) till att jag var en vild unge som allt som oftast kom hem helt blodig för att jag t.ex skulle se hur många äpplen jag kunde krossa med cykeln osv..
Detta har gjort mig galet stark. Jag har fått en stor smärtgräns tack vare min vilda ungdom.

Något annat roligt att tillägga är ju också att jag har K-vitaminbrist ^^ en ärftlig sjukdom som gör att mitt blod inte koagulerar lika lätt som det ska. Dvs mitt blod är tjockare än många andras vilket även innebär att när jag blöder så kommer det mycket mer blod än hos en vanlig person.

Så vart vill jag komma med detta skumma inlägg undrar ni? Jo, jag vill berätta att för mig är fysisk smärta så mycket mer underbar än psykisk. Jag ler och blir lättad när jag blöder. För fysisk smärta gör mig inte ens hälften så emotionell, ledsen, upprörd eller stressad som psykisk smärta ger mig. I'm hurt, but at least I'm not Hurt.

Liten text om hur smärta kan upplevas olika. Skulle kunna skriva mycket mer om detta intressanta ämne men nu är jag uttömd på skrivkänslor :D