If heaven or hell decides..

Well okay, I do not believe in either. But I do believe Earth is like the depict heaven and hell at the same time.

Jag har så sjukt mycket att tänka på just nu. Och det faktum att jag är på jobbet 8 timmar om dagen och gör klart allt som finns att göras de första 2 timmarna (för dagen och resten av veckan...) gör det inte så jävla enklare. Jag känner att jag slösar ENORMT mycket tid på det just nu. Slösad tid som jag får pengar för visserligen, men jag dör smått inombords.
Jag kan stå ut, no problemo!

Det känns dock som att dagarna inte är som förut. Man kom hem efter sina obligationer, hann t.o.m. sova någon timme och klockan var fortfarande ung. Man hann spela 10 olika spel, ut och träna, diska, leka med katterna, joddla. And guess what, klockan var ÄNNU ung! Men nu hinner jag inte med någonting och har dessutom en ordföranderoll som jag måste fylla då ingen annan kan/vill/orkar för tredje året i rad.. Det är så himla lätt att ändra på rutiner och saker i livet, men för någon anledning tror man att det är bäst att bara bita ihop och köra på. Andra blir ju glada för det man gör, eller...?

Why do I do the stuff that I do? To make others happy? Is it worth it if they do not see it? If they never praise it or give some of it back? I feel like I'm happily depressed, that I have the world in my hands but let it slip through, I am at command but I do not steer My way.

I am a captain but my only crew.

I swim the the ocean without no shore.