Kaldurons blogg

Död pest misär och förbannelse.
Detta är jag i början och slut ty jag är slutet ty jag är
krig pest svält döden apokalypsens fyra ryttare i en person.
En person för att bringa lidande.
Jag är detaljerna i en violins sång flyktigt vacker med en underton av personlig undergång.
Förintelse är vad jag längtar efter lukten av slakt smaken av blod.
Det är här i min personliga lekplats jag hör hemma det som andra kallar för slagfältet.
För evigt föraktad förevigt lycklig.

Du är ett gift för mitt sinne. Brustna hjärtan och krossade sinnen.
Går inte en dag utan att jag tänker på det. Vill gå vidare.
Men du har förevigt förgiftat mig och förevigt gjort mig hatisk och bitter.
Allt jag ser är falskhet lögner och svek. Jag ser bara idioter.
Jag ser hopplös ungdom som aldrig läst ut en bok och är helt tondöva.
Jag ser äldre lära ut sina värderingar om hat rasimen religion och misstro.
Jag ser slutet på världen och jag ser mig. Jag är melankoli i köttslig form.
Hat är nu min ledsagare, bitterhet mitt ljus, misstro min bibel och meningslösheten min gud.
Mitt mausoleum av mörker, min krypta av hopplöshet väntar. Vi återses i ett annat liv.

cannibal corpse hammer smashed face

http://www.youtube.com/watch?v=gNhN6lT-y5U

There's something inside me
It's, it's coming out
I feel like killing you
Let loose the anger, held back too long
My blood runs cold

Through my anatomy, dwells another being
Rooted in my cortex, a servant to its bidding
Brutality now becomes my appetite
Violence is now a way of life
The sledge my tool to torture
As it pounds down on your forehead

Eyes bulging from their sockets
With every swing of my mallet
I smash your fucking head in, until brains seep in
through the cracks, blood does leak
distorted beauty, catastrophe
Steaming slop, splattered all over me

Lifeless body, slouching dead
Lecherous abcess, where you once had a head

Avoiding the prophecy of my new found lust
You will never live again, soon your life will end
I'll see you die at my feet, eternally I smash your face
facial bones collapse as I crack your skull in half

Crushing, cranial, contents

Draining the snot, I rip out the eyes
Squeezing them in my hands nerves are incised
Peeling the flesh off the bottom of my weapon
Involuntarily pulpifying facial regions

Suffer, and then you die
Torture, pulverized

At one with my sixth sense, I feel free
To kill as I please, no one can stop me

Created to kill, the carnage continues
Violently reshaping human facial tissue

Brutality becomes my appetite
Violence is now a way of life
The sledge my tool to torture
As it pounds down on your forehead

erupted innan kända som carnivore i lokal trakterna har blivit signade av abyss records! är väldigt stolt över mina pojkar faktis och nu tycker jag allt att ni som uppskattar härlig death metal ska kolla in deras myspace och ge dom en like eller vad fan ni ungdomar kallar det nu förtiden på deras facebook

http://www.myspace.com/eruptedofficial

http://www.facebook.com/pages/Erupted/326138274067211

så klart har min hals börjat röva sig igen börjar bli lagom trött på att vara sjuk hela jävla tiden och inte får man nån hjälp från nån läkare med det det är bara bita ihop lägga pengar på mediciner och hoppas på det bästa.. well well bara ge sig ut imon och handla lite vitaminer n shit^^

I chose the wrong words
Now I’m left to live
Burdened by the enemy of love
Who's gone and taken all that’s left
Just need a minute of your time
I can’t take back the words
But if you’ll give, I’ll try to change your mind

It’s been wicked dull days
Forbidden lonely nights
The needle pops along the cracks and grooves
Of a broken hearted 45
Critical and left for dead
Another memory that’s lost
Another letter ripped to shreds

Wash me in the water
Cover me in sand
Burn all of the bridges that lead to me
Till the love is washed off in the water
Covered in the sand
Build the highest wall of flames around me
'til a heart of black is what I have

No more emotion
Farewell to pain
So long to innocence
No regret remains
Goodbye to misery
Desensitized
Erase all energy
Paralyzed

Wash me in the water
Cover me in sand
Burn all of the bridges that lead to me
Till the love is washed off in the water
Covered in the sand
Build the highest wall of flames around me
'til a heart of black is what I have

tro inte att ni vet vad jag är... jag är melankoli i dess renaste form jag är det som får ditt hjärta att gråta svarta tårar jag är det som får allt att sluta i skit jag är allt det som renar världens leenden till aska... jag är min personliga undergång... jag väntar på en död som aldrig kommer. den kommer aldrig.. tårar fälls men ingen ser dom utom jag blodet rinner men ingen ser det utom jag. jag är smutsig. jag är monstret inom oss alla... jag kan inte förstå att ingen annan ser blodet... jag kan inte förstå varför ni alla ler på riktigt medans jag har bara en falsk leende mask... jag vandrar på ensam och ingen förstår och kommer aldrig göra... jag är gammal trasig sönder nedbruten på gränsen till galen... att jag aldrig visar mig beror på just det att jag lurar mig själv till att tro att nån kanske kan förstå och vandra med mig men icke... jag är slutet på skratt jag är slutet på glädje jag är sorg och grymhet... jag finns inte för dina ögon... jag är död för omvärlden melankoli låtsas bara leva jag är på slut skedet jag klarar mig inte utan det längre... hej då och tack för allt jag försvinner inte jag gömmer mig bara ett tag... hej då...

http://www.churchofsatan.com/Pages/Fearswedish.html

kan du tänka dig? en gång var jag hoppet för framtiden en som skulle föra vidare familjenamnet och dess ära. jag skulle växa upp stark och glad och vara säker på mig själv... men så blev det inte. istället blev jag en besvikelse och jag blev melakoni i dess renaste form. jag kommer aldrig skåda ljuset igen det var inte meningen att jag skulle istället blev jag denna artist av falska leenden.

att kunna spela och dansa så som allt var som det skulle va även när natten på smygande fot kom så hörde jag ingen utom jag skriken i natten och bara jag såg blodet rinna nedför mina väggar för evigt färgade mörkbrunt av torkat blod för mina ögon men för alla andra var dom vitaste vitt.. när folket inte såg dansade jag min dans med döden han var så trevlig så allt som var han sa han innebad evig vilande evig tystand av mörkaste natt medans livet innebar att för evigt kämpa gråta lida..

men döden ville aldrig ta med mig till sitt magiska land.. han sa alltid att det inte ännu var min tid. så varje dag bad jag till honom snälla gör detta till min sista dag och när han kom till mig om natten för vår vanliga dans med rep och kniv så tog han mig retande nära för att sedan släpa tillbaka mig.. jag vet ej till denna dag om han talade sanningen eller om han bara var ett sadistiskt svin... sen en natt... så kom han inte längre...

vi dansar aldrig längre vi pratar aldrig jag blev bortglömd.. eller utbytt... jag vet inte om jag var galen eller om jag är den enda normala... allt jag vet är att jag saknar repet mot halsen kniven mot lårbens artären och revolver pipan mot tinngen... men istället gör jag min föreställning om att jag är helt okej ingen tror jag har demoner ingen tror jag sett mörkret ingen tror att jag gråter eller sett blodet flyta.. vad vet dom om mig jag är melankoni återfött jag är den jag är och jag kommer alltid vara detta oerkända osedda..

jag kommer aldrig finnas för era ögon för jag har gömt mig bakom min leende vita porslins mask och jag kommer aldrig fram förens jag ligger i min grav där jag för evigt får vila där jag för evigt har frid och ro.. detta en gång framtidens förhoppningar är nu gårdagens besvikelse och jag längtar tills jag får min sista dans med död.. kryptan väntar vi ses bakom varandras mask en annan dag

Bekymmer -"Den jag fångat i min snara,
Han kan låta hoppet fara.
Evigt mörk hans rymd sig breder,
Solen går ej upp och neder,
Och är än hans yttre sinne
nyktert, råder natt därinne.
Alla skatter han förspiller,
Med- och motgång blir till griller,
Hungrig mitt i överflödet
törs han inte bryta brödet,
Skjuter upp till morgondagen
ont och gott, av olust slagen,
Väntar på vad som skall hända
och kan ingenting fullända.
Skall han dröja, skall han hasta?
Hans beslut är aldrig fasta.
På en bred och spikrak bana
vill han vackla, famla, spana,
Ser allt skevare på tingen,
Skyr sej själv och gläder ingen,
Glider längre ner i djupen,
Flämtar, får ej luft i strupen,
Lever halvkvävd, undermålig,
Ej förtvivlad, icke tålig,
Kastad som ett spån på havet,
Kvald av friheten och kravet.
Än befrias, än förtrycks han,
Outsövd ur bädden rycks han.
Så bereds han genom denna
hemska kretsgång för gehenna."