FMJs blogg

Hej!
Jag har tänkt. Det är jättebra att alla i min närhet vet hur jag mår. Det negativa är att personer som aldrig varit deprimerade har ingen aning hur det känns. Och det kan ibland vara lite jobbigt att prata med dom för även om dom vill ge stöd så blir det ändå lite fel.

Så nu ska jag förklara hur det känns för mig varje dag.

Tänk typ att ni varit vakna i två dygn. Ni vill inget annat än sova men din kompis tvingar med dig ut på en klubb med sina vänner som du inte alls tycker om.
Det krävs rätt mycket energi för att klara av att det.

Ungefär så känns det bara av att ta sig upp ur sängen och in i duschen. Oftast går jag och lägger mig i sängen en timma till efter jag duschat för det tog för mycket mental energi för att orka göra något annat.

Att ha en konversation med någon kräver lika mycket på en som om jag förberedde mig för att springa ett par mil .

Att laga mat eller äta något är lika jobbigt som att behöva bestiga ett stort berg.

Jag vet dock inte hur jag ska förklara hur det är att behöva jobba 10 timmar om dan med depression.

De enda tankarna jag har under en jobbdag är att jag hellre dör än att vara där. Varje kund som pratar med en tar så mycket energi. Varje kollega som pratar med en. Varje pall som behövs plockas upp får en nästan att gråta av utmattning bara av att titta på dom. Och tiden går så sjukt sjukt sjukt sakta.

Men jag tror det värsta är nästan när man slutat jobba för dagen. För då hat man ingen annanstans att ta vägen än sin säng och man fortsätter söka efter något som motiverar en att gå framåt. Det finns aldrig något stop där man får chansen att vila ut för alla saker man gör tär så mycket på en.


Det går tyvärr inte bara att ta sig i kragen och komma över det. Man får jobba i små steg.
Att ta sig till kaffebryggare är mitt första steg. Sen ger jag mig lite säng tid innan jag hämtar mitt färdigbyggda kaffe. Efter det är nästa mål att ta sig till duschen. Vilket kan ta en timma eller två från dag till dag.
Efter det får jag en timma i sängen och sen försöker jag göra något viktigt som att söka jobb eller gå en promenad. Tyvärr är jag inte tillräckligt bra för att klara av det vissa dagar och då spenderar jag resten av dan i sängen. Att ens sitta vid datorn är jobbigt ibland.
Att le är jobbigt. Att skratta är jobbigt. För det kommer inte fram naturligt.

På måndag ska jag träffa psykolog och då kan jag berätta att medicinen inte funkar för mig så jag kan få byta. Och även fråga om nån sömnmedicin för jag sover så lite.

Behöver skriva av mig så dags för en update.

Blev utskriven för ungefär en månad sen och fortsätter gå på 225mg venlafaxine. Tycker dock inte de här funkar för mig. Har gått in i en grop igen och orkar inte kämpa för att ta mig upp. Har ringt min psykolog och sagt att jag vill byta och behöver en läkarkontakt nu. Men det finns ingen tid så allt jag kan göra är att stå ut. Jag har möte med psykologen den 4e januari så jag kan bara stå ut tills dess.
Känns som att den här medicinen bara håller mig på gränsen men att den verkar sämre och sämre för varje dag. Jag har ingen energi för nånting. Senast jag träffa nån ute var för 3 veckor sen. Resten av tiden spenderar jag i sängen. Känns precis som innan jag blev inlagd. Får långvariga ångest attacker och har bara antihistamin som ångestdämpande men den hjälper bara mot mindre attacker.
Börjar jobba i början på januari igen och känner redan nu att jag inte klarar av det. Men får så dåligt samvete om jag ska sjukskriva mig igen så kan inte göra det. Fick inte behålla min heltidstjönst så nu har jag bara extra/ringa in och det suger det med.

Har fått tag i en lägenhet som jag flyttar in i i slutet på januari och då ska jag skaffa mig två katter. Har tagit tag i komvux och ska plugga upp några ämnen på distans för att sen plugga till sjuksköterska och eventuellt någon inriktning eller ambulans sjuksköterska efter det. Har träffat en jättegullig tjej som förhoppningsvis står ut med mig och min sjukdom.
Det går bra när det gäller sånna saker och ändå kan jag inte få fram ett leende eller känna mig nöjd över det alls. Får panik över rädslan att gå ner mig så djupt som jag var igen och vill så gärna testa ny medicin så snart som möjligt.
Varför ska det vara så svårt att få hjälp inom vården. Sist slutade det med självmordsförsök och man tycker att i sånna ärenden borde man prioriteras och få den uppföljningen man behöver snabbare.

Idag kanske jag blir utskriven.
Om jag får prata med läkare idag så blir jag säkerligen utskriven för just nu ör det så 3xtremt tråkigt att bara vara här och vänta!

Hoppas hoppas hoppas hoppas!

Fick en dunderlön med. Även om det varit stress som gjort att jag är här just nu så känns det alltid lite bättre att få sin lön efter allt slit.

Har 7 500kr kvar av förra lönen som åker direkt in i sparkontot!
Jag har fasta avgifter på cirka 6000kr så efter allt det är betalt har jag 18000kr kvar att göra vad jag vill med.
Kan nog snåla lite och försöka spara över 10000 på den lönen. Spara så mkt jag kan tills jag flyttar till egen lägenhet! Så ska jag skämma bort mina katter med fina leksaker!

Min roomie snackar massa om fallout 4. Är det värt att skaffa?

Börjar bli så jobbigt att vara här.
Känner mig så instängd.
Internet funkar inte så jag kan inte se film eller serier.
Har snart läst ut min bok. Mitt enda underhåll just nu förutom att prata i telefon.

Pratat med E i 5 timmar idag typ. Pratat med M imorse för hon jobbade tidigt. Saknar S massor idag med.

Trodde jag skulle få reda på idag när jag blir utskriven men måste vänta tills imon. Och efter som att jag inte har nåt att göra ligger känns den här dagen så himla onödig..

Behöver komma hem och vänja mig med vanliga livet igen känner jag.

Var ju hemma lördag till söndag.
Var ganska jobbigt. Inte varit hemma på 3 veckor så såklart ser lägenheten ut som skit för min roomie städar ju inte. Så kände stress och panik över att jag vet att jag kommer vara tvungen att städa upp för honom precis som jag fick göra när jag bodde i Skottland i 2 månader och när jag kom hem var det så sjukt äckligt. Nästan klibbigt på golvet.
Sen har min roomie så högt ljud jämt så jag kan ju inte sova när jag vill sova. Så får sova när han lägger sig.

Kände sån stress över det. Behöver flytta nuuu. Behöver verkligen det om jag ska bli frisk på riktigt.
Kan inte behöva gå upp kl 04.30 för att gå till jobbet om jag inte kan lägga mig tidigare än 01 00 varje natt.
Måste fixa det! Får kosta vad det kostar, min hälsa är viktigare.
Ska på en visning på söndag och en när jag kommer ut när det nu blir.

Vill hem jättemkt så jag har internet på datorn men vill inte hem för då kommer jag inte få lugn och ro.
Jobbigt dilemma

Hej

Igår hade jag permission.
Träffade min fina bästa vän och hade så mysigt.
Vi åkte hem till mig. Vilket jag hade så mkt ångest över för jag var rädd att få återuppleva allt som hände när jag såg alla tomma kartor.
S är så söt och höll mig i handen när vi gick in men det var inte så illa som jag hade trott det skulle vara.
Gav henne all resterande medicin och sa att släng dom här långt ifrån lägenheten. Släng bort all ångest.

Sen satt vi i min soffa och bara pratade om allt vi inte hunnit prata om på senaste. Älskar att vara med henne för vi är så sjukt ärliga för varandra. Jag behöver inte tänka efter hur jag ska sägs en mening. Jag kan bara säga saker rakt ut som jag tänker och vara helt avslappnad.
Vi är lite knäppa i det att vi pratar om och intressera oss av allt med varandra hahah. Kan prata om småsaker som att "jag hade ont i foten r jag vaknade"
Helt ointressant att nämna för vem som helst. Det är lite som att vara med sin egna hjärna och man bara säger vad man tänker typ.

Sen fick hon min present och blev så glad! Hon sa att hon fick skuldkänslor och att jag inte hade behövt köpa det men för mig är det ingenting jämfört med vad hon ger mig. Hon är värd hela världen egentligen!

Vi har sån nära vänskap och många tycker det är konstigt men det är skönt att kunna ha sån öppen och ärlig relation.

Sen åkte jag tillbaka till sjukhuset och var så trött för när man varit instängd så länge och sen får komma ut så blir det sån upplevelse och man känner sig positivt trött. Sov enda till 7 idag. Längsta jag sovit sen jag kom hit.

Vaknade dock med den värsta huvudvärken i världen. Och den har inte gått över än. Druckit massa vatten och kaffe, tsgit Alvedon men hjälper inte. Tror det beror på att jag har så ont i nacken :(

Idag kommer syster hit. Vi ska planera London resa och kolla lägenheter! Blir kul det med!
Sen ska jag ha nattpermission på lördag.
Tror jag bara ska åka hem och spela dator med kompisar och vänja mig med att komma tillbaka till mitt vanliga liv!

Sen får jag nog åka hem i början av nästa vecka.

Är helt klar med anafranil nu. Och vänjer mig nu med venlafaxine. Är uppe i 100mg men ska upp i 250mg totalt.
Ska bli frisk frisk frisk!

Heeeeej
Igår mådde jag inte alls bra. Jag tror det beror på att jag bara tog 4 ml anafranil när min kropp är can med 12ml. Idag tar jag 0ml för jag är klar med de jävla sprutorna och droppet.

En praktikant satte min dropp nål igår. Han missade ådern två första sticken och det gjorde så ont för han stack för djupt. Men jag är så manlig och snäll så jag sa inget och höll tillbaka tårarna.
Han satte på tredje försöket iaf. Kändes bra att kunna vara försökskanin åt nya personer som ska jobba i sjukvården :D

Nu väntar jag på att klockan ska bli 9 så ska jag prata med psykolog och sen efter det ska jag direkt hem till S och spendera min permission med henne.

Ska också in i min lägenhet för första gången sen det hände och jag är grymt nervös över hur jag kommer reagera.

Tittar på lägenheter att köpa. Vill så gärna ha eget med två kattungar. Det har varit mitt mål de senaste 5 åren och nu ska jag få hjälp av familjen att uppfylla den drömmen. Blir helt glad av att tänka på mina katter haha

Antingen ska jag ha två honor
Då ska de heta Alice och Kiara
Eler en hona och en hane
Och då ska dom heta Kiara och Umbreon
Vet inte vad för katter jag vill ha finns så många!!!!

Har ni någon favorit kattras?

Tiden står stilla här ibland.
Det känns lite som att det här är allt som finns i livet.
Man glömmer av att utanför det här rummet finns en stad där allt fortsätter som vanligt. Tiden här är väldigt oviktig. Klockan är halv 6 nu men hade jag tittat på en analog klocka hade jag knappt vetat om det var morgon eller kväll.
Man vaknar när man vaknar och går och gör vad man känner för. Sjukt hur instängd man känner sig.
Jag har fri gång jag får gå ut om jag vill och gå en sväng. Men de flesta här har inte det eftersom att jag ligger på missbrukavdelningen. De få gånger de andra får permission måste de ta pissa prov när dom är tillbaka.

Jag tror det tar exakt två veckor att vänja sig vid ny miljö för mig. Första veckan var väldigt rörig men efter andra veckan började det kännas mer okej att vara här. Och nu in på tredje veckan börjar det kännas som att det är så här livet alltid varit.. Man vaknar man läser, skriver, sover och pratar i telefon.

Jag hoppas så innerligt att jag är klar med min behandling snart. Jag vill inte vänja mig vid det här livet. Jag vill inte leva så här resten av mitt liv.
Jag kommer behöva vänja mig vid mitt vanliga liv när jag kommer ut igen och sen vara redo att jobba.

Förövrigt mår jag ganska bra nu. Bättre och bättre för varje dag.
Blir väldigt rastlös och gör rastlösa saker hela tiden. Som att fråga ut en praktikant om hela hans liv typ.

Okej för trött för att skriva mer

Kära dagbok
Min dag i dag var så bra. Varit så glad hela dan och kommet sova jättegott inatt antar jag

Vaknade kl 2 inatt. Vet inte om jag somna om.
Gixk upp runt 6 tiden och drack kaffe
Så ringde M för hon var själv på jobbet. Så pratade lite med henne. Sen ringde E och vi pratade tills jag skulle till psykologen
Efter psykologen hade jag min permission :D

Åkte såklart direkt till S's jobb och träffade henne en timma. Fick en tour på jobbet som var så stökigt (för att S precis börjat och inte fixat det alla andra stökat ner) så mys även om vi var i en butik haha

Sen åkte jag in till stan och träffa roomie. Inte pratat med honom sen innan allt hände. S hade berättat lite vad som hänt.
Men var kul att se honom och fått prata ut lite om det och så. Han säger att han stöttar mig och det är bra!

Känns som att jag fått ett starkare band mellan mig och mina närmsta sen det här. Så om man ska ta nåt positivt ifrån det här så är det just det!


SEn åkte jag heem och prata lite med M igen. Satt i samtalsrummet med en psykolog stol och kände mig duktig.


Nu är det dags att sova. Sån bra dag!!

Kära dagbok
Min dag i dag var så bra. Varit så glad hela dan och kommet sova jättegott inatt antar jag

Vaknade kl 2 inatt. Vet inte om jag somna om.
Gixk upp runt 6 tiden och drack kaffe
Så ringde M för hon var själv på jobbet. Så pratade lite med henne. Sen ringde E och vi pratade tills jag skulle till psykologen
Efter psykologen hade jag min permission :D

Åkte såklart direkt till S's jobb och träffade henne en timma. Fick en tour på jobbet som var så stökigt (för att S precis börjat och inte fixat det alla andra stökat ner) så mys även om vi var i en butik haha

Sen åkte jag in till stan och träffa roomie. Inte pratat med honom sen innan allt hände. S hade berättat lite vad som hänt.
Men var kul att se honom och fått prata ut lite om det och så. Han säger att han stöttar mig och det är bra!

Känns som att jag fått ett starkare band mellan mig och mina närmsta sen det här. Så om man ska ta nåt positivt ifrån det här så är det just det!


SEn åkte jag heem och prata lite med M igen. Satt i samtalsrummet med en psykolog stol och kände mig duktig.


Nu är det dags att sova. Sån bra dag!!

E är upptagen med att träffa vänner och party så blir inte några 5 timmarssamtal på helgen :/

S är upptagen med sin pojkvän så inga besök av henne :/

Det finns Ingen aktiviteter alls. Det enda jag kan göra är att gå ut och gå lite.

Min syrra kommer förbi senare och ska käka nånting!

Min röv gör så ont :c
Får nån salva. Känns lagom konstigt att en random tjej i typ 25års ålder smörjer in röven med salva hahaha. Aja det hjälper förhoppningsvis för fick kramp i hela benet igår och det var hemskt.

Har vaknat mellan 02-04 varje natt. Så nu i natt testa jag propavan istället för still noct för propavan förlänger sömnen. Men behöver nog en större dos så får prata med doktorn om det på måndag.
Nu när jag ska slappna av o g ta det lugnt sover jag bara 4 timmar per natt :/

Jag tittar på family guy och väntar på att klockan ska bli 22 så jag kan gå och lägga mig. Vad gör niiii?