Riktigt namn:
Snufbat Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Asexuell
Intresse:
Kreativitet
Bor:
Kartong
Politik:
Inte valt
Dricker:
Saft
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2009-05-12
Tänker varenda dag på att mamma är borta nu för tiden. Varenda gång något mer sorgligt händer så kommer det upp i mitt huvud.
Varenda gång en mer lugn låt kommer på radion. Eller en låt som jag vet att mamma säkert lyssnade på. Då kommer gråten i halsen.
Blickar ut i tomma intet. Vet inte om jag letar efter något som får mig att må bättre eller om jag bara vill få hjärnan att stå still ett tag.
Båda kanske är lika bra just nu..
Mamma kommer få en fin plats på mitt ben sen. En gång målade jag en drake i skolan. Med färgpennor och allt. Full med fjäll. Sen när man kom hem visade man den för mamma (varför inte?) och hon tyckte den var fin. Sen så tror jag väl att hon mer sa det som ett skämt, att hon ville ha den som tatuering. Men banne mig så blev det på riktigt att hon skulle ha den. Förra året gick vi till en tatueringsstudio i Norrköping och prata lite med dem. Det slutade med att vi skulle vänta ett par dagar på att nån av tatuerarna skulle komma till studion så vi kunde prata feja till feja. Då var det ju dock så att mamma blev dålig. Resten av den historien finns redan på text.
Så nu så har jag målat om den draken på nytt med nya kunskaper och så att den passar mig lite mer. Görschnyggt tyckte jag att det blev. Ska åka till min studio sen nästa vecka för att se vad artisten kommit fram till för fix idéer.
Världsrymden kan vara ganska stor. När man nu tänker på det. Ett barr är också ganska stort, jämfört med en myra. Men dem är små. Men bara för att dem är små betyder det inte att dem är obetydliga. Precis som allting annat. Vet inte varför jag börja på den här texten.
För att komma in i rätt stämning kanske.
Har bokat tid för min första tatuering. Spännande. :)
Åååååh... Tror jag kom på varför jag skrev konstig poesi förut. Är iväg i USA och vi åkte till NASAs ställe och vi kollade på någon film (tror det var på det stället) aja, det var en väldigt häftig grej att kolla på. Det var någon 3d film om Hubble teleskopet. Och då visade dem häftiga bilder som Hubble tog. Det var så grymt och vackert. Usch, började gråta. x) samtidigt som filmen gick tänkte jag på mitt liv som hänt. Att mamma är borta och allt knöligt som skett. Så då hamnade väl jag i rätt mood.
Dåså. Tatuering bokad. Ska åka dit sen nästa vecka för att prata med artisten. Hon var inte där idag. Så nästa vecka ska vi kolla på hur det kan se ut. Men riktiga datumet är så den 29de. C: kuul.
Det kommer bli som en liten minnes grej för allt som hänt det senaste året och en reminder för mig om att mamma var grym. Mer backstory sen. ^^
Har börjat få mina stilla tänk stunder igen. Då jag bara stannar upp, till exempel när jag har en stund då jag sitter ner. Bara sitter och tänker. Vem jag är, vad som hänt, vad jag vill ska hända, framtiden, oftast blir det så himla onödiga tankar om att jag är sämst. Vet inte varför. Är väl konstig på det sättet.
Har nu flyttat in i mitt rum, så sover inte i soffan längre. Nu är det bara resten av huset kvar som måste restaureras till studenten. Eller.. jo, hela huset. Det kommer gå.
Man har bockat av väldigt många saker som måste göras klart i skolan. Pjuh. Får man sucka ut för det. Slappna av lite mer. hmmm.. Har ju faktiskt fixat den där nya datorn, inga problem med den. Kan ha allt på max när man spelar. ^^ Heheh om man är tekniknörd måste man ha sitt enjoyment.
Man fick ju witcher 3 på köpet, ett bra spel, ett bra köp. ^^
Folk undrar vad man kommer göra sen. Mitt svar. Ingen aning, fast typ en liten aning. Kommer väl satsa på körkort.. Men Sen. Jobb kanske, om man någonsin får de rätta kunskaperna. xD Studera vidare kanske, om man får den rätta motivationen.
Kan ju inte riktigt säga att jag kommer skita i skola. Man vill väl ändå fortsätta med 3D.. Men jag vet inte varför jag har mini-veling över ifall man är bra nog. (jag vet vem jag är) ... thinking..
Dem största tankarna jag går efter är att jag vet att jag kan skapa saker, och att folk man känner säger att man är duktig. Meeen.. Jag vet inte. Vill vara mer duktig, och jag vet vägen dit. Inga svårigheter med det.
Hoppas väl på att folk utanför vänkretsen är lika vänliga.
Så man inte tar kontakt och dem säger nåt i stil med "Vad fan gör du här? Fan vad dålig du är." Typ...
Irrational fear eller vad man säger. Bara att dyka in i skiten. .. :c jupp.
Bara att ta dem sista andetagen och tro på sig själv. .. hah.
Vart jag än går ska jämt nånting skitjobbigt ALLTID söka upp mig! Efter det ena efter det andra ska jämt saker få mig på stressande/deppiga/oerhört onödiga tankar. >.<
That thing about Karma? Yeah, she's a bitch.
Varje gång jag tror att det går bra för mig ska ett hack alltid komma och förstöra min vardag.
First world problem, but I'm starting to get sick of it.
Börjar tycka att skiten borde ta slut snart. Men har väl fel som alltid. Suck..
Stör mig -> stör min arbetsanda -> stör mitt glada liv -> bygger på min osäkerhet -> crawl into corner.
Kanske ska skita i att fixa ny dator, vem vet vad som kan hända. O_O
Kanske blir vräkt av alla pengar jag äger. Då kan man ju ofc inte skaffa nåt nytt, nej Usch det får ju Inte hända.
Sometimes I wonder why the fuck I never can just relax..
Kommer ihåg när mamma mådde dåligt när hon gick där hemma, då hade man svårt att somna pga all skuld man fick för att man inte kunde göra nånting. Varför skulle JAG få sova när MAMMA inte kunde?
Det blir ju himla orättvist då. Ända sen dess har den skulden legat kvar, varför gjorde jag ingenting? Varför gick jag inte till vårdcentralen och slog dem på truten? Varför skynda jag inte på sjukan? Varför så fort?
Jag känner mig så dum. Jag gjorde ingenting.
Förstår inte hur jag kunnat komma så här långt i det känslomässiga när jag jämt kommer tillbaka till samma jäkla stadie jag hade då.
Varje gång jag tänker på mamma så får jag jämt själviska tankar.. tycker jag ialf.
Hon fick aldrig se min student. Hon fick aldrig se min första lägenhet. Hon får aldrig veta hur det kommer gå för mig.
Hon fick aldrig se lennart som jag skulle fota och skicka till henne.
Helvete.
Känns som något fattas, jag vet att det är hon. Men eftersom jag vet att hon fattas borde känslan släppa, det brukar göra det ialf. Men den är kvar.
Smått vilsen utan mamma.
Vet inte riktigt hur jag ska göra saker rätt. Eller hur hon tycker att jag ska göra.
Vill inte stå ivägen för folk, vill inte vara överallt längre, vill göra mitt. Skapa saker. Det är dock svårt när man tänker på fel saker hela tiden och saker händer hela tiden.
Det är inte det att jag slutar tro på mig själv, snarare tvärtom. Bara känner mig inte lika jordnära som förut.
Har nog stängt in mig själv lite och har svårt att komma tillbaka.
Även fast folk omkring mig kanske inte tycker det.. men folk omkring mig tänker inte så mycket på sånt. Eller är inte så öppna. Woho.. No one cares.
Oh well, I said stuff, people react how they react.
Bye.
.... vänta lite... ska komma på vad jag skulle skriva....
............
Det har gått vad är det, tre månader och tre veckor.. och två dar sen mamma gick bort.
Gymnasie arbetet har man klarat av första etappen på, ska bara finslipa lite.. Vet dock inte när finslipningen ska vara klart. >.<
Sitter nu och är JÄTTESUGEN på gifflar!
Men orkar inte gå till hemköp.. Tror det är tre kilometer dit.. -.- pjuh.. saknar den korta sträckan till Ica. Mycket simplare.
Har fått pappas nygamla telefon.. Ja, en LG nexus 5 tror jag det var. Han köpte sig in i iPhone släktet igen. x) En sån där gigantisk iPhone 6. Men jag nöjer mig med min fina Android. :) So much funnier. ^^
IGÅR! IGÅR FICK JAG EN BLEKFIS TILL GRODA!! :D
Pokemon-nörd som jag är så har jag spenderat för mycket tid av äggkläckning och spel som hänger sig, men IGÅR kläckte man ett ägg med en blekt Gunnar inuti. :P Dis froakie was a really pinne up in the bleep. Men värtdet tycker jag för nu kommer man få en svart ninje-groda. xP
wee...
EEEEEEEEhm..... Ju mer saker och ting lättar upp för mig, desto svårare får jag att skriva.
Men tycker ialf att det är nånting bra att saker och ting reder ut sig. I lagom tid till student och hela köret.
Studentmössan man har var den sista saken mamma köpte åt mig, sista stora saken ialf.. Så vet inte om jag blev glad eller ledsen när man fick mössan i skolan.
I wear it with pride.
Fattar inte vart min jäkla Paranoida sida kommer ifrån!
Allt som man kan tänkas vara fel tror man händer!
-Man kommer inte lyckas efter skolan.
-Cancer
-Diabetes
-Sitter och väntar på det ögonblicket man kommer gå in i väggen.
Stressad som ett svin över allt onödigt. D:
(skolan)... det känns som det är mycket mer i mitt huvud, jag lovar.
Vet att det inte är så mycket, egentligen, men alla tankar.. fy fan. Det är så jobbigt.
Jag försöker så gott det går att fortsätta rulla på som vanligt, få allt gjort. Vet inte varför det går.
Jag tappar kontakten med mig själv. Så himla förvirrad.
Jag har t.o.m lyckats tappa bort en rock, ett stort ytterplagg. Hur i helsike lyckas man med det? :/
Pengar kommer in överallt som jag inte är säker på ifall man kan använda. Vet vart dem kommer ifrån ialf. Tur det.
Blir allt verkligen bättre sen? Kommer man överleva det här? På riktigt?
Jag är så onödigt rädd. Det har gått mer än två månader sen mamma gick bort, och jag håller redan på att rasa samman. Fan.
Min syrra åkte iväg på resa nu i februari. Vet inte om jag är glad eller arg, SJÄLVKLART är jag glad att hon åker och har kul med kompisar.. Det är en längre historia och jag hoppas hon förstår att jag vet om det.. Men, jag håller på att bryta ihop totalt. Vet inte ifall hennes hjälp och närvaro funkar, men hon kan vara ett sjujäkla bra stöd ibland. Hon vet verkligen vad jag gått igenom, vi var båda där.
Alla åkturer till sjukan. Alla paket med cigaretter, alla påsar med tvätt.
Då var allt under kontroll ialf.
Det släpper lite nu när jag får skriva av mig lite. Emocore = Bra bollplank.
Men allt ligger kvar, precis som alla "fel" på kroppen jag har.
HELSIKE!
Sitter en måndagskväll som denna och tar en titt på mitt liv igen. Spelar lite summoners war också.
Kul spel, i alla fall nu.
Det har gått en snart två månader innan mamma gick bort. Självklart saknar jag henne fortfarande, men mitt liv har faktiskt gått vidare. Betala min första telefonräkning nu i helgen. ^^
Även fast det har varit en sjujäkla svår tid att hålla humöret uppe nu, så har jag lyckats hålla mig kvar utan att skada mig för mycket... (sparka in i en vägg så jag stukade tån... smart jag vet) Aja, har lyckats hålla mig undan allt för positiva tankar ialf. Jag har haft mina stunder då jag bröt ihop men vem skulle inte det? En väldigt väldigt viktig person fattas i mitt liv nu.
Känns fortfarande konstigt när jag tänker på det..
Sitter på grindtorpslätten nu. Ska ju börja bo här istället nu igen, behövs lite småfix här och där men inget omöjligt.
Har varit med om värre. Det kallas storstan utan hiss.
Anledningen till att jag fick lust att skriva här var för jag riktigt nyligen har känt mig stolt över mig själv.
Och smått lättad. Efter att det hände i december har min lilla lust till att rita tynat bort så jag knappt kände att det var kvar. Men nu när det nya året rulla in så har kroppen börjat bygga upp sig igen. Jag kommer faktiskt klara det här.
Alla färgglada idéer har börjat komma tillbaka, min fantasi virvlar omkring i sinnet. Jag börjar se lätt på livet igen.
Det är faktiskt så det nästan rinner ner glädjetårar. Jag känner mig så glad.
Jag vet inte om det bara är för det som har hänt, men folk omkring mig verkar gladare på mig när dem ser mig.. Hade smått ångest över att jag var bara en störande person för alla andra. (jag var säkert det och är säkert det fortfarande.. men känner inte av något agg från alla andra)
Jag kollar ut genom fönstret ibland har jag märkt, även i skolan. Även fast skolan är mitt i industrilandskapet i stan. Kollar fortfarande ut. Vet inte varför, blir glad. Är glad över mitt liv. Ingen/inget är perfekt, det tycker jag är bra. Världen blir mer intressant då.
... Ni vet när man har för mycket på gång i hjärnan, för många tankar, så den inte klarar trycket? Så alla tankar bara formateras om till ett stort/smått svart hål? Så ligger det till för mig just nu.
Har haft många händelser nu den senaste veckan, även fast jag vill det eller inte. .. Tror jag skrev den senaste blogginlägget här den 1 december. Om typ allt faktiskt, allt jag kunde få fram, om hur skolan förändrades, om hur mamma mådde dåligt ett sjujäkla bra tag och hur vi fick reda på hur hon fick cancer.. Eller ialf fick reda på att hon hade cancer. Tror det var då, jag mådde skit.
Efter den dagen/natten så har för mycket händelser uppstått. Tycker jag.
Jag kan väl smyga in det jag försöker säga såhär, Nu i torsdags den 18 december gick jag på min mammas begravning. Alla har sagt det att det är skit och jag håller med. Just nu så tänker jag nånting.. Vet inte vad, men nånting. Jag vill göra nånting, vet inte vad, men nånting. Allt står stilla, vet inte vad jag ska göra, vet inte om jag vill göra nånting för den delen heller. Men jag är fan inte den som tappar bort hoppet. Jag kommer inte lämna denna jord självförvållat.
Har alldeles för mycket kreativitet kvar under huden som vill fram. Alldeles för mycket grejer kvar som jag vill göra.
Nej jag sitter kvar, jag ska ta mig igenom den här tiden.
Jag kan inte säga att jag har varit med om värre, för det har jag nog inte. Har förlorat en katt en gång. (inte riktigt samma sak)
Aja, snart julafton. Kommer fira det i typ tre dagar i sträck så som det ser ut just nu. Först två gånger nu med samma familj julafton och juldagen, sen dagen efter åka till nästa familj och umgås med dem. Sen nån gång efter det innan början av januari ska man fira med min egna familj. Så ingen ensam jul för mig inte. Men jag säger inte ifrån, tycker det är kul. Se ansikten man inte sett på ett bra tag. Ser fram emot det, och det är skönt.
....
Jag säger inte att jag ska glömma bort det som hänt, det vill jag inte, inte alls.
Jag säger nog mer att det som hänt kommer ta ett bra tag att få in i skallen att det har skett.
Nu några dagar efter begravningen så tror min hjärna att mamma fortfarande ligger kvar på sjukan. Lite svårt att ta in att hon inte är där längre, hon är inte här.
Saknar henne.. Vill inte att det som hänt hänt. Ledsen arg sur, inte jätteglad.
Ps. Kommer flytta tillbaka till grindtorp igen, får sova i en egen säng igen. ^^' Ds.
.. kan börja med att skriva det att jag inte mår riktigt på topp just nu.. (major underdrivning)
Skolan kanske jag redan nämnt att det håller på att gå åt skogen, skolverket har tvingat skolan att "förbättra sig" så det passar in i normala ramar.. Nope They destroyed a part of my life that still worked.
En av dem stora anledningarna till att jag gillade MTU var för att allt inte gick på ett schema, utan mer höll sig till en trevlig deadline nivå. Man fick planera som man själv behaga. Så man klara av skiten. <.<
Det plus att jag bor ensam just nu.. om man inte räknar med katterna då.. MEN annars är det bara jag.
Mamma som jag då bor hos har typ flyttat till sjukan och har varit där fram och tillbaka en period nu i en månad kanske elr mer, det började med att hon hade fruktansvärt ont i ryggen och fortsatte med ännu mer fruktansvärt ont i ryggen.
.. Det har varit en lång resa, men den har knappt börjat. Ganska nyligen fick jag springa från skolan för att istället åka hem åka ända till sjukan för att få reda på lite mer. Läkarna hade ställt till ett möte med mamma, jag o min syrra. ... Vi trodde ju att vi skulle höra nåt om diskbråck eller liknande (ialf jag) men det var ju fel.
... ..... .. Hon som pratade runt bordet, den lite mer .. mäktiga doktorn, hon.. det hon berätta var inte så pass mkt bättre.
Hon blaffa på med något lite mer värre. Att under en lång tid nu, så kan mamma ha gått runt med någon slags av cancer. Usch.. It's even hard to write it down. >.< Det som var ÄNNU bättre, det var ju det att dem inte riktigt visste var det var någonstans. Inte nu heller för den delen.. MEN.
Nu sitter jag här, ska gå upp om två timmar. Skola imorrn. Och vill knappt sova. Vet inte vrf, stressad som ett svin.
Mår uruselt, ingen mat till imorrn, har inte duschat på ett bra tag, katter snor växtpresenter och vill inte berätta vart dem lagt dem, ligger skräp överallt, en dator som låter som en gräsklippare, ingen shiny mudkip än - 660 srs -
Har inte fått ut allt än, men det dåliga kan ha släppt lite, elr ialf gömt sig. Så skriver det sista nu, får se ifall nåt mer dyker upp.
Hjälper att skriva här. Nåt att kolla tillbaka till. Yeah...
En lördagskväll, vaknat vid 10 sen 13. Några timmar eller så framför datorn, sen ringer lägenhetsägarn (mamma) från sjukan och vill ha besök av mig med en påse full av kakor + cigaretter.
Ändå en helt okej dag. Mycket lugnare ifrån igår då man försov sig.. (yay)
Höll på hela kvällen igår med och köra kirurgi med en gammal liten sleten skitdator som inte vill starta någon som helst webbläsare. prutt
Har fyllt hela X-pokedexen nu. :) Och äger 31 shinys, gjort det ett tag nu. Försöker som en tok att få tag på en till glittrande fluffsak som man vill ha. Men nej inte då. ^^' TT^TT
Farmville spelas
Musik lyssnas
Text skrivs
En tuggande tvättmaskin i bakgrunden
Tre knäppa katter
Blommor som är i vägen för matlagning
paus för toa...
Funderar ifall man har något mer som är värt att ta upp i denna blogg.. ^^'
Fortfarande stressad för allt nytt skolarbete som hela tiden poppar upp. Vet inte om man hinner med allt.
Önskar jag har mer kakor.. :C
Det var nog lite av allt just nu. Tack för att du läste.. om du gjorde. Jo, Hej.
