Avsked, flytt och för många tankar.

... Ni vet när man har för mycket på gång i hjärnan, för många tankar, så den inte klarar trycket? Så alla tankar bara formateras om till ett stort/smått svart hål? Så ligger det till för mig just nu.
Har haft många händelser nu den senaste veckan, även fast jag vill det eller inte. .. Tror jag skrev den senaste blogginlägget här den 1 december. Om typ allt faktiskt, allt jag kunde få fram, om hur skolan förändrades, om hur mamma mådde dåligt ett sjujäkla bra tag och hur vi fick reda på hur hon fick cancer.. Eller ialf fick reda på att hon hade cancer. Tror det var då, jag mådde skit.

Efter den dagen/natten så har för mycket händelser uppstått. Tycker jag.
Jag kan väl smyga in det jag försöker säga såhär, Nu i torsdags den 18 december gick jag på min mammas begravning. Alla har sagt det att det är skit och jag håller med. Just nu så tänker jag nånting.. Vet inte vad, men nånting. Jag vill göra nånting, vet inte vad, men nånting. Allt står stilla, vet inte vad jag ska göra, vet inte om jag vill göra nånting för den delen heller. Men jag är fan inte den som tappar bort hoppet. Jag kommer inte lämna denna jord självförvållat.
Har alldeles för mycket kreativitet kvar under huden som vill fram. Alldeles för mycket grejer kvar som jag vill göra.
Nej jag sitter kvar, jag ska ta mig igenom den här tiden.
Jag kan inte säga att jag har varit med om värre, för det har jag nog inte. Har förlorat en katt en gång. (inte riktigt samma sak)

Aja, snart julafton. Kommer fira det i typ tre dagar i sträck så som det ser ut just nu. Först två gånger nu med samma familj julafton och juldagen, sen dagen efter åka till nästa familj och umgås med dem. Sen nån gång efter det innan början av januari ska man fira med min egna familj. Så ingen ensam jul för mig inte. Men jag säger inte ifrån, tycker det är kul. Se ansikten man inte sett på ett bra tag. Ser fram emot det, och det är skönt.

....

Jag säger inte att jag ska glömma bort det som hänt, det vill jag inte, inte alls.
Jag säger nog mer att det som hänt kommer ta ett bra tag att få in i skallen att det har skett.
Nu några dagar efter begravningen så tror min hjärna att mamma fortfarande ligger kvar på sjukan. Lite svårt att ta in att hon inte är där längre, hon är inte här.

Saknar henne.. Vill inte att det som hänt hänt. Ledsen arg sur, inte jätteglad.


Ps. Kommer flytta tillbaka till grindtorp igen, får sova i en egen säng igen. ^^' Ds.