Korkad eller allmänt vanlig?

Titel... yas.

Sitter en måndagskväll som denna och tar en titt på mitt liv igen. Spelar lite summoners war också.
Kul spel, i alla fall nu.
Det har gått en snart två månader innan mamma gick bort. Självklart saknar jag henne fortfarande, men mitt liv har faktiskt gått vidare. Betala min första telefonräkning nu i helgen. ^^
Även fast det har varit en sjujäkla svår tid att hålla humöret uppe nu, så har jag lyckats hålla mig kvar utan att skada mig för mycket... (sparka in i en vägg så jag stukade tån... smart jag vet) Aja, har lyckats hålla mig undan allt för positiva tankar ialf. Jag har haft mina stunder då jag bröt ihop men vem skulle inte det? En väldigt väldigt viktig person fattas i mitt liv nu.
Känns fortfarande konstigt när jag tänker på det..

Sitter på grindtorpslätten nu. Ska ju börja bo här istället nu igen, behövs lite småfix här och där men inget omöjligt.
Har varit med om värre. Det kallas storstan utan hiss.

Anledningen till att jag fick lust att skriva här var för jag riktigt nyligen har känt mig stolt över mig själv.
Och smått lättad. Efter att det hände i december har min lilla lust till att rita tynat bort så jag knappt kände att det var kvar. Men nu när det nya året rulla in så har kroppen börjat bygga upp sig igen. Jag kommer faktiskt klara det här.
Alla färgglada idéer har börjat komma tillbaka, min fantasi virvlar omkring i sinnet. Jag börjar se lätt på livet igen.
Det är faktiskt så det nästan rinner ner glädjetårar. Jag känner mig så glad.

Jag vet inte om det bara är för det som har hänt, men folk omkring mig verkar gladare på mig när dem ser mig.. Hade smått ångest över att jag var bara en störande person för alla andra. (jag var säkert det och är säkert det fortfarande.. men känner inte av något agg från alla andra)
Jag kollar ut genom fönstret ibland har jag märkt, även i skolan. Även fast skolan är mitt i industrilandskapet i stan. Kollar fortfarande ut. Vet inte varför, blir glad. Är glad över mitt liv. Ingen/inget är perfekt, det tycker jag är bra. Världen blir mer intressant då.

Vad vore världen utan knäppisar?

Tack
Iris.