Jobbig jävla f*cking skit!

All the TIME!

Vart jag än går ska jämt nånting skitjobbigt ALLTID söka upp mig! Efter det ena efter det andra ska jämt saker få mig på stressande/deppiga/oerhört onödiga tankar. >.<

That thing about Karma? Yeah, she's a bitch.

Varje gång jag tror att det går bra för mig ska ett hack alltid komma och förstöra min vardag.
First world problem, but I'm starting to get sick of it.
Börjar tycka att skiten borde ta slut snart. Men har väl fel som alltid. Suck..

Stör mig -> stör min arbetsanda -> stör mitt glada liv -> bygger på min osäkerhet -> crawl into corner.

Kanske ska skita i att fixa ny dator, vem vet vad som kan hända. O_O
Kanske blir vräkt av alla pengar jag äger. Då kan man ju ofc inte skaffa nåt nytt, nej Usch det får ju Inte hända.

Sometimes I wonder why the fuck I never can just relax..
Kommer ihåg när mamma mådde dåligt när hon gick där hemma, då hade man svårt att somna pga all skuld man fick för att man inte kunde göra nånting. Varför skulle JAG få sova när MAMMA inte kunde?
Det blir ju himla orättvist då. Ända sen dess har den skulden legat kvar, varför gjorde jag ingenting? Varför gick jag inte till vårdcentralen och slog dem på truten? Varför skynda jag inte på sjukan? Varför så fort?
Jag känner mig så dum. Jag gjorde ingenting.
Förstår inte hur jag kunnat komma så här långt i det känslomässiga när jag jämt kommer tillbaka till samma jäkla stadie jag hade då.

Varje gång jag tänker på mamma så får jag jämt själviska tankar.. tycker jag ialf.
Hon fick aldrig se min student. Hon fick aldrig se min första lägenhet. Hon får aldrig veta hur det kommer gå för mig.
Hon fick aldrig se lennart som jag skulle fota och skicka till henne.

Helvete.

Känns som något fattas, jag vet att det är hon. Men eftersom jag vet att hon fattas borde känslan släppa, det brukar göra det ialf. Men den är kvar.

Smått vilsen utan mamma.
Vet inte riktigt hur jag ska göra saker rätt. Eller hur hon tycker att jag ska göra.
Vill inte stå ivägen för folk, vill inte vara överallt längre, vill göra mitt. Skapa saker. Det är dock svårt när man tänker på fel saker hela tiden och saker händer hela tiden.
Det är inte det att jag slutar tro på mig själv, snarare tvärtom. Bara känner mig inte lika jordnära som förut.
Har nog stängt in mig själv lite och har svårt att komma tillbaka.

Även fast folk omkring mig kanske inte tycker det.. men folk omkring mig tänker inte så mycket på sånt. Eller är inte så öppna. Woho.. No one cares.

Oh well, I said stuff, people react how they react.
Bye.