Buggahbuggahbuggah... NAGA!

Fattar inte vart min jäkla Paranoida sida kommer ifrån!
Allt som man kan tänkas vara fel tror man händer!

-Man kommer inte lyckas efter skolan.
-Cancer
-Diabetes
-Sitter och väntar på det ögonblicket man kommer gå in i väggen.

Stressad som ett svin över allt onödigt. D:
(skolan)... det känns som det är mycket mer i mitt huvud, jag lovar.
Vet att det inte är så mycket, egentligen, men alla tankar.. fy fan. Det är så jobbigt.
Jag försöker så gott det går att fortsätta rulla på som vanligt, få allt gjort. Vet inte varför det går.
Jag tappar kontakten med mig själv. Så himla förvirrad.

Jag har t.o.m lyckats tappa bort en rock, ett stort ytterplagg. Hur i helsike lyckas man med det? :/
Pengar kommer in överallt som jag inte är säker på ifall man kan använda. Vet vart dem kommer ifrån ialf. Tur det.

Blir allt verkligen bättre sen? Kommer man överleva det här? På riktigt?
Jag är så onödigt rädd. Det har gått mer än två månader sen mamma gick bort, och jag håller redan på att rasa samman. Fan.

Min syrra åkte iväg på resa nu i februari. Vet inte om jag är glad eller arg, SJÄLVKLART är jag glad att hon åker och har kul med kompisar.. Det är en längre historia och jag hoppas hon förstår att jag vet om det.. Men, jag håller på att bryta ihop totalt. Vet inte ifall hennes hjälp och närvaro funkar, men hon kan vara ett sjujäkla bra stöd ibland. Hon vet verkligen vad jag gått igenom, vi var båda där.
Alla åkturer till sjukan. Alla paket med cigaretter, alla påsar med tvätt.
Då var allt under kontroll ialf.

Det släpper lite nu när jag får skriva av mig lite. Emocore = Bra bollplank.
Men allt ligger kvar, precis som alla "fel" på kroppen jag har.
HELSIKE!

Fan.

*suck*

Tack för skrivstunden.
Ha en fortsatt bra dag.