Jan Stenmark
Tjej, 29 år. Bor i Huddinge, Stockholms län. Är offline
var på fest i Umeå, råkade tydligen göra av med sisodär 650 spänn. jag vet inte hur. det var dessutom samma dag som jag fick in 1050 på kortet, och snart är det jul. och jag ska till Stockholm den 19e, buss kostar pengar och sedan sl-kort kostar pengar, mat kostar pengar.... thug life.
men det löser sig nog! det gör det alltid.
juste, jag har slutat röka också. sen har jag börjat träna, jag menar, är jag bestämd nog för att faktiskt sluta röka så klarar jag fan allt.
bjuder på en bildjävel också
jag mår inte bra. jag vet inte varför, jag kan inte komma på vad det är som spökar.
men det har med helgen att göra, det måste det ha.
så otroligt psykiskt illamående.
jag bryter ihop av bara tanken på, ja, vad det nu är. bara jag tänker på hur jag mår så bryter jag ihop.
orkar inteeee.
Alltså shit, jag har fan fått se Asta.
Dem var så jävla braaaaaa! Stod längst fram och moshade under hela spelningen, haffade två av deras plektrum, och träffade allihopaaaa. + fick min tröja signad.
jag är typ lyckligast i världen eller något.
måste fan berätta en sak.
jag tror jag är lesbisk, shit alltså jag vet inte om det bara är en fyllegrej eller inte men ja...
Du klippte mina vingar och min himmel rasade ner och allt blev mörkt och inget mer.
Jag darrade av skräck och du sa välkommen till verklighetens land.
Här hostar vi sot och svett och sand,
Här kan vi leva som dom vänner som vi är bland alla andra som är här.
Men mina vingar växer ut igen när vinden stör ditt mörka moln,
och jag tror nog du förstår när jag far upp dit ingen når.
Och när jag vinkar ner till jorden där du står....
Är på väg hem ifrån stan, tar ungefär en timme att gå hem.
På vägen ser jag en man med bil som stannar vid en postlåda för att typ lämna reklam eller något.
Jag ropar ''Ursäkta, du!'' han svarar direkt jävligt surt ''Kan inte skjutsa någon, jag jobbar!''
Som att hans jobb skulle vara så jävla viktigt att han inte kan köra mig iallafall 500 meter (finns inte ens några postlådor längs den sträckan.)
hans jobb är att lämna reklam/post 3 på natten.
Lär ju inte vara någon som står vid sin postlåda en minut efter den ska komma och ba ''VART ÄR MIN JÄVLA REKLAM?!''
jag menar, det tar så lite av honom och skulle underlätta mitt liv jävligt mycket med tanke på allt jag bar och hur mycket det blåste.
Jag hatar honom.
Jag önskar honom fula barn och en fru som luktar fisk.
Jag vill tillbaka till Stockholm där att gå 4 km mitt i natten inte är ett måste.
Jag var säker på att jag inte kunde skriva utan mina tabletter i, men jag antar att ibland kommer man till en gräns då man bara måste få ur sig allt.
Känner hur hela jag rasar ihop, bit för bit.
Mer och mer.
Jag får ren panik, vet inte hur mycket mer jag klarar.
Mina gränser har tämjts, och tämjts, och tämjts.
Jag vill kunna le igen, nån gång, kunna tänka att allt är inte så pjåkigt ändå.
Det värsta är nog att världen rullar på som den ska medans jag är rent kaos.
Bussarna går som de ska, människorna omkring mig går till jobbet och allt är precis som det ska.
Men ändå inte.
För varför ska världen stanna upp bara för att jag behöver det?
Jag behöver det verkligen.
Jag går bara runt helt tom.
Paus, snälla, paus.
Allt är bara så jävla normalt.
Bedöva mig.
Precis kommit fram till vilka usla föräldrar jag har, speciellt mamma, iallafall för tillfället.
Jag bor ju i fosterfamilj, men träffar ändå min mamma och mina småbröder ganska ofta.
Nån/några gånger i veckan iallafall.
Nu fick jag se på facebook att mamma, min nya pappa och mina småbröder helt plötsligt åkt till Kreta.
Jag har velat åka utomlands med mamma i hela mitt liv, men vi har aldrig haft råd.
Nu har dem helt plötsligt åkt till Kreta utan att ens säga till mig.
De här måste de ju dessutom ha planerat hur länge som helst, de måste sparat pengar i minst ett år,
men inte berättat för mig.
Jag känner mig så sjukt värdelös och hatad.
Varför sa de inte till mig?
Varför får inte jag följa med?
Känner mig inte alls galet superbesviken, nejdå.
Nu är kontakten bruten med henne totalt.
Det enda hon varit i hela mitt liv är en besvikelse.
.Skitliv
Tjaaaa.
Jag blev uppmanad av 999 att skriva ett ''vanligt'' inlägg.
Hon kommer till mig imorgon och ska sova här! Det blir awesome.
Sen på Onsdag ska vi se Crashdïet och min kompis band ''Undone'' ifrån Stockholm.
Har ni inte lyssnat på dom så gör det! :)
Så ja, då blir det väl en hel del öl också. Iallafall för min del.
Just det, jag måste finna en indianhatt innan Onsdag! Vi ska vara indianer.
På Torsdag, alltså på vår nationaldag, så är det också nån liten picknickfestival med bland annat ''Panda Da Panda'' och ''Adam Tensta''. Även då blir det nog en del alkohol.
På Fredag så ska jag på fest på Hörnsjön med grillning, det blir nog nice det också bara folk dyker upp!
Men men, nu får detta inlägg vara klart.
Hejdå.