Tretton trappor opp

Du klippte mina vingar och min himmel rasade ner och allt blev mörkt och inget mer.
Jag darrade av skräck och du sa välkommen till verklighetens land.
Här hostar vi sot och svett och sand,
Här kan vi leva som dom vänner som vi är bland alla andra som är här.
Men mina vingar växer ut igen när vinden stör ditt mörka moln,
och jag tror nog du förstår när jag far upp dit ingen når.
Och när jag vinkar ner till jorden där du står....