Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Inte valt
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2012-01-27
Alltså, vaknade för typ 30-40 minuter sedan.
Planen var väl att jag skulle vara up and about vid 07:00 imorse.
Hade ett möte med en person från Maria Ungdom för att prata om min psykiska ohälsa.
Hade säkert lyckats komma upp i tid om det inte vore för att jag var vaken hela natten för att hjälpa en vän.
Tänkte först dela med mig av varför men näh. Känns ganska onödigt tbh.
Om jag skulle åla iväg så ville jag ha stöd från personal men fick inte det så sket i att åka öht. Fick ett nummer till henne för att avboka men vågade inte göra det.
Har legat och sovit hela dagen somsagt och har inte vågat lämnat mitt rum
Edit: såg min autocorrect. Men tänker låta den vara kvar. Låter tbh 100% roligare att åla iväg för att träffa en psykolog än att åka iväg för att göra detsamma
Borde fan skriva en bok om detta.
Om alla anledningar varför en hellre vill sätta ett skott i pannan än att bo på ett ställe som detta. Mitt 17 åriga jag som precis fått höra från soc att jag skulle flytta till ett behandlinghem hade lätt läst den boken.
Om vilka människor en kan tänkas bo med och alla fel/misstag som personal tycks göra p r e c i s hela tiden. 😄
Kan börja med att inflika att för 4 månader sedan så flyttade en ny tjej in på boendet.
Hon hette Elin och är numer känd som min vapendragare och #1 kärlek klappadekatt. När hon flyttade in så var jag tvungen att överge mitt rum på nedervåningen för att den nya tjejen skulle få det.
Varje enskild person på boendet har en egen nyckel till sitt rum. Förutom JAG.
I 4 månader har jag tjatat om att de ska kopiera upp min nyckel, för ja personalen har en nyckelknippa med alla elevers rumsnycklar including mine.
Ingen har riktigt förstått varför de inte kopierat upp min nyckel eller varför jag inte bara fått nyckeln.
Som de flesta vet så är jag otroligt paranoid och i sin tur har detta lätt till att jag gått igenom flera hundratals (säkert tusentals) olika skräckscenarion i huvudet angående det faktum att min dörr står upplåst hela tiden. Med undantag från när jag faktiskt är i rummet och har låst från insidan.
Idag mina kära vänner har ett av alla dessa scenarion blivit verklighet.
Är så JÄVLA fucking trött på att bo ihop med patetiska mytomaner och kleptomaner.
Först blev jag så fucking förbannad men den ilskan triggar igång något annat hos mig.
Jag skakar, gråter hysteriskt och skakar i över en timme.
Tanken att att någon jag litat på har gått in i mitt rum under gårdagen när jag försökte hjälpa en vän från att isolera sig själv inne på sitt rum för att ta något som är det viktigaste jag har? För att sno de saker jag använder till att hantera ångest och aktivera mig själv?
De sakerna är allt jag har och det viktigaste i mitt liv just nu. Något som jag vill göra en karriär utav.
De jag bor med VET hur mycket jag värdesätter de sakerna och hur viktiga de är för mig. Ändå så gjorde de så.
Jaha då var jag här igen. Ett orosmoln av självömkan och hat.
Därav min brist på blogginlägg och aktivitet på socialamedier.
Hade så jävla fel, han är nog en fuckboy trots allt. Eller så stämmer det han säger att han är upptagen. Förståeligt dock, vem skulle vilja ta i mig liksom.
Jaaa, känner mig som ett monster pga mitt ansikte. Läkaren höjde mitt intag av alla mina allergimediciner men får de inte som jag ska för ingen av personalen som jobbat få dela ut mediciner i mina dosetter.
😄
Ansiktet kliar och gör ont. Ska jobba imorgon men vill hellre ta en osthyvel och hyvla bort all min hud i ansiktet, halsen och bröstkorg.
Varje gång jag är utanför mitt rum så gör jag allt för att gömma ansiktet. Det går inte särskilt bra kan jag säga.
För vem skulle inte lägga märke till en människa som täcker för ansiktet med händerna?
Tycker synd om alla som sett min my story på snapchat.
Liksom, alla känner inte mig?
Och sen har jag nog inte riktigt berättat ör ec?
Eller vänta jo det har jag nog, i bloggen.
Har ju sagt att det inte gör något när folk kallar mig hon och att jag föredrar hen. Insåg nyss att jag visst blev ledsen när folk kallar mig hon.
Måste jobba imorgon, vilket är ganska nice ändå för det är kul och så men mår jätte dåligt över hur jag ser ut nu och kommer se ut såhär ett bra tag framöver. Det kommer även bli värre när jag vaknar imorgonbitti också.
Idag svullnade ena ögat upp så mycket att jag inte kunde se på just det ögat.
När jag fick mina mediciner så sjönk svullnaden lite grann iallafall, men som sagt det kommer bli värre tills jag får min medicin imorgon igen.
Hoppas bara att jag kan se litegrann iallafall.
Kommer inte ihåg hur långe det höll i förra året.
Men mina komplex för ansiktet blir alltid värre den här tiden på året.
Jag kan inte sminka över det heller för då kliar det ännu mer = svullnaden går upp.
Känner mig som värsta monstret och vill gråta varje gång jag ser mitt ansikte.
Men det kan jag inte heller!!!!! 😄D
För tårarna är så salt att det svider och också får svullnaden 100 gånger värre.
Låter kanske jätte dumt... Men jag vill inte gå ut imorgon jag vill aldrig visa mitt ansikte igen.
Fuck nu är jag påväg att börja gråta.
Hur kan ett symptom av en allergi få en att må så psykiskt dåligt som jag gör nu??? Haha wtf är det för fel på mig.
Edit: ångrade mig direkt när jag postade bilden so now it's gone. Bajs
