CharmigPotatis blogg

Eller är det livet som ger upp på mej??
Jag är åter inne i mitt mysiga, svarta slukhål :))))

Jag vill verkligen inte, det suger här. Hålet är fullt med ångest, skam, irritation och tårar. Men jag verkar inte kunna ta mej ur på ett tag då min livssituation är helt åt helvetet.

Jag önskar att jag redan var i full gång med att plugga på högskolan, kanske ha ett mysigt extrajobb vid sidan om och att pojken min och jag satt i vårt egna vardagsrum i en mysig lägenhet någonstans och hade myskväll 7 dagar i veckan.
Men nu sitter jag här hemma, har inget att göra om dagarna ja, jag söker jobb, som en jäkla dåre faktiskt och har inte ens råd att köpa en påse chips tills helgen. Ångest overload.

Helst vill jag bara sova tills allt rett ut sej och jag kommit på benen igen för pallar inte med att må såhär varje dag.
Jag finner inte ens motivation att kliva upp ur sängen på mornarna.

Kul inlägg :)
Kul liv :)

*

Ne, måste ha något positivt: mamma köpte chokladkakor till mej idag. De är jättesmå, jättesöta och jättegoda

För ett tag sen fick pojken min fast anställning och då köpte han en "skumpa" för att vi skulle fira lite men sen glömde vi att öppna den</3
Men i fredags drog han fram den och sa "vi kan fira lite sent" och jag skulle precis svara "fira att du har fast jobb" när han säger "fira att vi varit förlovade i ett halvår". Awwww.

Hur kan det redan ha gått 6 månader?? Känns som det var igår han överraskade mej med den där asken med ringarna i. Tiden går fort när man har kul



Älskar när man märker efteråt att man skrivit fel :)))

Det var så himla mysigt. Han är mysig, min pojk.
Han hade köpt alkoholfritt mest pga det är godare. Jag gillar verkligen inte smaken av alkohol...Han tänker verkligen alltid på mej?!? När det kommer till typ allt.

Och jag bara måste få säga att jag är så glad och tacksam över att vi hållit ihop så länge. Det har inte varit lätt, vi har våra upp och nergångar precis som alla andra, men vi har tagit oss igenom allt och det har gjort att vi kommit varann så himla nära.
Och så är det ju den där lilla detaljen att jag är ett nervvrak och konstant stressar, nojar, oroar mej, gråter, klagar, skriker, blir arg osv osv....Och han är konstant där för mej. Lugnar ner mej, tröstar mej, hjälper mej, kramar på mej, stöttar mej. Jag fattar inte hur han står ut? Inte ens jag står ut med mej?? Men jag är glad över att han gör det.

Tack Simon.
Jag älskar dej<3

Våffeldagen igår resulterade i en våffelfrukost idag<3

Var ute på promenad igår med pojken min (läs: var ute och spelade Pokémon) och hittade denna vackra skapelse:




Är vi dem enda som fortfarande spelar Pokémon Go??
Fast var så många som spelade det bara för att det var "inne" typ och nu har all droppat av.
Vi är äkta nördar som aldrig ger oss :')

Glömde att dela med mej av mina vackra, omaka strumpor i tisdags. Pokémon-style såklart:



21/3: en dag att hylla alla människor med down syndrom (man ska såklart hylla människor med down syndrom dagligen men det finns dagar för allt där det hyllas lite extra) och visa på att olika är bra.
Personligen kan jag gå med olika par strumpor varje dag, det är lite kul. Man blir liksom glad av det.

Och självfallet dracks det ur min Speciell Person mugg dagen till ära. Det finns ingen som du

*

Borde finnas en dag för alla oss med celiaki (glutenintolerans) också.
Alla går runt och har kramper i magen, kaskadspyr och forsbajsar :')

Min kloka moder sa precis:

"Tänk, man kan få en liten söt bebis
och sen kanske den blir en mördare,
eller en knarkare,
eller en politiker"

She got shit figured out

Nämen. Min Tumblr fyllde visst 4 år häromdagen.

4 års smygande med Tumblr. Man vill ju inte att någon vän eller familjemedlem ska se allt som finns där :')
Okej, den är egentligen så "farlig", bara vissa bilder som man kanske inte precis vill dela med sej av till familjen

Men ni kan få se allt. Varsågoda: https://a-messed-up-mess.tumblr.com/

Wow. Att mens kan vara så deprimerande. Och då har jag inte ens fått den än :))

Kom på att den är på ingång, det räckte för att slå ihjäl det goda humöret. Nice.
Nu är det bara att invänta forsande blod, en triljon toabesök, extrema humörsvängningar, förstörda underkläder och lakan samt smärta från helvete.

Jag ska dränka mina sorger i choklad och värmekuddar<3

Kan jag bara få operera bort hela skiten?

Alla timmar jag lagt ner på Vampire Diaries och så jäkla mycket som jag gråtit till det och nu är det slut?
Det är egentligen helt sinnes hur mycket jag har gråtit till denna serie. Verkligen bölat och snorat..Snudd på pinsamt.

Tomheten som infinner sej när man tittat klart på en serie som man spenderat så mycket tid. Vad ska jag göra nu liksom?? Snyta mej, det är vad jag ska göra

Ska nog ta och titta på The Originals nu. Det känns som en bra serie att börja titta på, då behöver jag inte släppa tvd riktigt än :')

Dagen so far:

* Vaknade upp från ångestladdade drömmar. Bra start :)

* Sökte jobb face to face vilket alltid gör mej nervös...
Men det gick bra, hon som jag pratade med var jätteglad över att jag kommit in personligen och sökt då andra bara mailat. Poäng till mej

* Fixade vegetarisk tacos till lunch ~ Kan vi bara uppskatta tacos på en måndag en stund? Det är vardagslyx

* Tänkt på framtiden

* Brorsan delade med sej av något som tyngt och oroat honom ett bra tag. Det känns skönt att han känner sej trygg i att berätta för mej. Jag vill alltid hans bästa, såklart


Nu känner jag mej helt mentalt slut. Vill ha te och sömn.
Åh, och en varm dusch och gott luktande body lotion. Mhmm.