CharmigPotatis blogg

Men åååååh va fin!?!?!



Blir så glad och avslappnad av den.
Varför sitter den inte på mej för??</3

Den känns jag.
Jag vill göra något liknande i framtiden. Jupp.

Jag är så jädrans rädd för nålar bara

Det har snöat i 30 minuter denna dag. Jag har varit på promenad i 30 minuter idag.
Det skedde under exakt samma, jäkla, 30 minuter :)))

Innan promenad: 4+ och sol
Under promenad: 2+ och snö
Efter promenad och resten av dagen: 5-6+ och sol

Aaaah väder

Hm.
Jag måste antingen hitta ett jobb typ nyss, sälja allt jag äger eller ingå en deal med satan.

För i augusti spelar Korn på Grönan och jag vill dit so bad.
Och sen i september ska jag se Volbeat - tack och lov är den biljetten redan betald men får väl käka middag ur en närliggande sopptunna.
Och sen spelar Ghost på Grönan i september och jag vill se dem också.

I cry.

Fast det är ju några månader kvar så tills dess hoppas jag tamefan att mitt liv rett ut sej lite :)))

Annars är det fritt fram att donera pengar till Erica vill gå på konserter-fonden

Efter att ha bott i min säng sen 8 imorse har jag äntligen kravlat mej upp och fått i mej mat.

Vaknade som sagt 8, hoppade mellan att pilla på mobilen, gråta, stirra ut i luften och halvsova fram till klockan 12, då klev jag upp och klädde på mej för att göra en kopp te och sen hasade jag mej tillbaka till sängen och glodde på youtube fram till klockan 16. Givande. Men vissa dagar får vara så helt enkelt.

Vid 16 kom pojkvännen. Vi pratade en massa, vällde ut våra känslor (vi är väldigt duktiga på att hålla saker inom oss istället för att faktiskt prata om det), grät en skvätt, "en skvätt", kramades och sen åt vi chips. Nån ny smak, den smakade sommarkväll. Han hällde över lite chips i mitt påskägg så jag skulle ha nu till senare ikväll<3
Vi spelade Pokémon Go ute i kylan också och förfrös våra öron.

Så efter lite prat, chips, promenad, middag och till och med efterrätt mår jag nog helt okej.

I vanliga fall hatar jag dagar där jag inte gjort något vettigt men idag känns det väldigt skönt att ha släppt alla måsten och bara fått vara nedstämd och legat nerbäddad i sängen framför datorn. Jag behöver tillåta mej att faktiskt ha sånna dagar ibland. På något plan är det nog faktiskt nyttigt. Man måste få vara ledsen helt enkelt, det är okej.

Det tog mej 4 timmar att kliva upp ur sängen idag. 4 timmar av gråtande och en överväldigande känsla av otillräcklighet.

Det känns inte som jag är tillräcklig för någon. Jag är inte nog. Jag är inte bra som jag är.
Ingen har plats för mej.

Min äldsta, bästa, närmsta vän och jag har pratat om att vi borde försöka ses mer men han hör inte av sej när det är fest hemma hos honom. Sånt får jag veta dagen efter när han hör av sej och berättar hur bakis han är och berättar om hela festen som jag inte blev bjuden till.

Och min familj...Vet knappt vart jag ska börja.

Mamma och pappa överöser mina syskon i komplimanger.
Min syster har så fina ansiktsdrag och är så fin i håret och har så fina kläder och hela hon är så himla fin. Jag är uppenbarligen inte lika fin.
Som igår när vi firade påsk här hemma och folk sa hur fin min syster var. Hennes pojkvän sa till andra "kolla vad fin hon är" och var helt lyrisk. Var det någon som gav mej en komplimang? Nej.
Jag tycker min syster är jättefin och jag är så glad över att hon har en sån kärleksfull pojkvän som riktigt lyfter upp henne och överöser henne med fina ord, men jag då? Jag har alltid stått i skuggan av min syster när det kommer till utseendet. Jag har fått höra ett x antal gånger att Cajsa var den som fick alla fina ansiktsdrag. Det sårar.

Och min bror, som är jätteduktig på att spela gitarr och sjunga får självfallet höra det titt som tätt. Och med all rätt såklart för han är verkligen duktig men jag sjunger ju faktiskt också...Jag har hållit på med musik sen jag var 7 år och jag vet att jag inte låter alltför dålig då jag fick ett gäng solon under de 3 år jag gick estet. När jag gick estet fick jag komplimanger av andra elever, de tyckte verkligen att jag sjöng bra. Men av mamma och pappa har jag inte fått så mycket sånt.
När jag tränat på låtar hemma och "halkat" på nån ton har jag fått höra "ska du verkligen sjunga så??" medan när min bror har gjort likadant har det varit "sånt som händer".

Mina syskon verkar uppenbarligen föredra att umgås mer med varann än mej.
När jag försöker umgås med dem och kanske går in på deras rum och sådär får jag höra "vad gör du här?". Men om de gör så mot varann är det skoj och glatt. De tar bilder ihop och lägger ut på instagram och skriver fina texter. Ingen av de gör nå sånt med mej/för mej. Det känns inte som att de inte vill umgås med mej, jag betyder inte lika mycket för dem som de betyder för mej.

*

Och en sak som gjorde mej väldigt ledsen hände i lördags. Eller snarare, det som inte hände...
Jag lägger inte så mycket tid på mitt hår eller på smink, jag råkar gilla mitt hår och ansikte som det är, utan en massa fix och produkter. Men i lördags la jag faktiskt ner lite tid på det. Jag hade sovit med flätor så mitt hår var alldeles vågigt och jag hade sminkat mej lite vilket jag tyckte lyfte fram mina ögon mer. Jag kände mej så jävla fin. Jag kände mej verkligen jättefin och inte en enda människa sa något. INGEN.
Nu gjorde ju inte jag detta för uppmärksamhet eller 1 kilo komplimanger men ni vet själva när man ansträngt sej lite och ingen reagerar.
Det gjorde mej väldigt ledsen faktiskt.

*

Jag försöker vara folk till lags. Hjälpa till, stötta, göra men känns som jag får mest klagomål på mej.
Jag söker för lite jobb. Jag anstränger mej för lite. Jag gör inte sådär med håret som folk tycker att jag borde. Jag har inte klänning på mej så folk kan säga att jag är fin för uppenbarligen kan man som tjej inte vara fin i skjorta. Jag lägger mej uppenbarligen i saker när jag trodde att man fick dela sina åsikter. Jag står uppenbarligen i vägen när allt jag försöker är att uppmuntra och stötta.
Allt jag gör är antingen fel eller inte bra nog.

Jag är inte bra som jag är. Jag är inte nog.
Ingen har plats för mej.

Folk kan uppenbarligen inte ens ge mej en simpel komplimang. Varför?
Är jag inte bra/fin nog? Duger verkligen inget jag gör?
Eller är jag helt enkelt en sån person som är dömd att leva i skuggan av allas förväntningar?


~Jag må verka som en hyfsat glad person utåt men när jag blir själv orkar jag inte hålla uppe muren längre utan faller sönder och samman. Ingen vet hur illa det är~

*Syrran dricker redbull*

Mamma: "Ush va äckligt"
Mammas väninna: "det är inte bra att dricka sånt där"
Jag: *tar upp incidenten om killen som drack en massa energidricka och sen kollapsade under sin fotbollsträning*
Syrran: "Som om jag rör på mej"

:)))))

Kom och tänka på Lordi; låten Hard Rock Hallelujah såklart, så var tvungen att lyssna på den och spana in musikvideon. ÅÅÅÅH MINNEN!

Alltså...de vann med den låten 2006. Jag var bara 10 år då?!? Jag minns det så jäkla väl och jag var så jäkla glad över det, både för att det var en rocklåt som vann och det faktum att de är finska. Jag nördade den mer än vad som var hälsosamt :))))

Jag ritade de och skrev deras bandnamn överallt, jag lyssnade på låten minst 10 gånger om dagen, jag kunde musikvideon utantill, jag läste en massa om bandet, jag kunde allas bandnamn. Det var galet.

Sen, 2008, kom den finska skräckfilmen Dark Floors så gissa vem som kollade på den konstant :')
Det är alltså en film som handlar om medlemmarna från Lordi, de är monstrena som huvudpersonerna försöker fly ifrån/vinna över. Jag gillar den faktiskt, den är smart. Var ett tag sen jag såg den nu dock...



Livet som 10-åring ägde

Skippa påskfjädrarna!
Färgglatt i all ära men det finns så mycket annat att pynta med under påsken än fjädrar.

"Återigen har det släppts en film som visar hur fåglar plockas levande för sina fjädrar. Djurens Rätt uppmanar återigen till att välja dunfritt!

Dun och fjädrar kan tas från fåglar på två sätt; dels efter slakt av djuren, dels genom plockning av levande fåglar. I en kartläggning av dunindustrin gjord av TV4:s program Kalla Fakta uppgav nästan 90 procent av de tillfrågade företagen i de tre största dunproducerande länderna i världen att de sålde dun som plockats från levande fåglar.

PETA:s nya film är inspelad i Kina, som är det största dunproducerande landet i världen följt av Ungern och Polen. Det är också Kina som majoriteten av det dun som importeras till Sverige kommer från, och som svensk konsument har vi därmed en direkt möjlighet att påverka genom att bojkotta dunprodukter!"

- https://www.djurensratt.se/blogg/annu-en-film-visar-hur-faglar-plockas-levande-sina-fjadrar

Mer information: https://www.djurensratt.se/djurvanlig-konsument/dun-fjadrar

Jag visste faktiskt inte att påskfjädrar var riktiga fjädrar från fåglar förrän jag upptäckte organisationen Djurens Rätt för 1,5-2 som berättade om detta. Jag har alltid trott att de var fejk, gjorda av någon typ av mjukplast, men icke.
Sen hur det tyvärr oftast går till också...Så efter det har jag aldrig använt påskfjädrar igen.

Det finns så mycket annat fint att dekorera med.
Färgglada band/snören, papper, trädekorationer osv osv. Eller syntetiska fjädrar.

Syntetiska fjädrar: https://www.akademibokhandeln.se/inredning/syntetiska-paskfjadrar-5st/7316191804789/
Djurvänligt påskpyssel: https://www.djurensratt.se/blogg/sa-fixar-du-djurvanligt-paskpyssel

Är så glad över att min kommun (Flen) har valt bort fjädrarna i år. Såg att även Katrineholms kommun samt Eskilstunas Kommun valt bort det. Dock har jag sett att många affärer fortfarande säljer fjädrar...Men jag hoppas att de hakar på så småningom och tar bort fjädrarna!

De kommuner som sagt att de skippar fjädrarna påsken 2017: https://www.djurensratt.se/blogg/dessa-kommuner-ar-fjaderfria-i-pask

Jag var på jobbintervju idag. Det känns bra. Jag tror det gick bra dessutom.
Gått hemma alldeles för länge nu och sökt så himla många jobb utan större framgång...men nu finns det i alla fall en chans! Please. Min ekonomi suger</3

Efter det åkte jag hem till min moster och pratade en massa om en massa och blev bjuden på te. Det var himla trevligt, träffar henne för sällan. Satt där i 1,5 timme och babblade.

Nu är jag mest jäkligt trött, sov så himla dåligt inatt. Så fort jag ställer larm vaknar jag flera gånger under natten...Antar att kroppen liksom vet att det kommer börja låta så småningom och vill gärna vakna innan larmet eller så är det helt enkelt ett stressmoment för mej som gör att jag inte kan slappna av ordentligt?? Jag vakande 5 minuter innan larmet i alla fall, och jag är inte ens van med att gå upp så tidigt?
Utöver det har jag känt mej frusen, mina fötter har svullnat upp och gör ont och magen krånglar igen. Har ont i ländryggen också?? Min kropp faller ihop.

*

Var tvungen att be pappa om hjälp med min mobilräkning. Hatar att be om pengar men den behövde betalas, att betala den själv hade blivit tajt. Hatar att inte kunna stå på egna ben. Hatar att vara beroende av andras hjälp.
Jag måste få det där jobbet.

Jag vill leva, inte bara överleva.
Och för tillfället överlever jag knappt ens :))))

Jag kom 2:a på en giveaway på Instagram och jag är happyyyyy.

Brukar aldrig vara med på sånt men tänkte att "varför inte??". Det var dessutom en person som jag skrivit väldigt mycket med över Insta som hade den så då kändes det lite extra kul att ge det ett försök.
~Nej, jag vann inte på grund av det, hon drog lappar på måfå ur en bunke med alla deltagarnas användarnamn på~

Så grejerna i mitten landar snart hemma hos mej:



Jag är så exalterad!
Hon som höll i detta, Angie, är superdupermegago.
Detta gjorde gott i mitt hjärta.