En smula hopp

Jag var på jobbintervju idag. Det känns bra. Jag tror det gick bra dessutom.
Gått hemma alldeles för länge nu och sökt så himla många jobb utan större framgång...men nu finns det i alla fall en chans! Please. Min ekonomi suger</3

Efter det åkte jag hem till min moster och pratade en massa om en massa och blev bjuden på te. Det var himla trevligt, träffar henne för sällan. Satt där i 1,5 timme och babblade.

Nu är jag mest jäkligt trött, sov så himla dåligt inatt. Så fort jag ställer larm vaknar jag flera gånger under natten...Antar att kroppen liksom vet att det kommer börja låta så småningom och vill gärna vakna innan larmet eller så är det helt enkelt ett stressmoment för mej som gör att jag inte kan slappna av ordentligt?? Jag vakande 5 minuter innan larmet i alla fall, och jag är inte ens van med att gå upp så tidigt?
Utöver det har jag känt mej frusen, mina fötter har svullnat upp och gör ont och magen krånglar igen. Har ont i ländryggen också?? Min kropp faller ihop.

*

Var tvungen att be pappa om hjälp med min mobilräkning. Hatar att be om pengar men den behövde betalas, att betala den själv hade blivit tajt. Hatar att inte kunna stå på egna ben. Hatar att vara beroende av andras hjälp.
Jag måste få det där jobbet.

Jag vill leva, inte bara överleva.
Och för tillfället överlever jag knappt ens :))))