Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Inte valt
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2012-01-27
Vad ska en göra den här helgen?? Hmmmmmmm? Känner mig ensammast i världen och har alkholabstinens. Just det har glömt berätta det, jag har börjat få abstinens igen och vet inte vad jag ska göra tbh och att sluta är inte ett alternativ just nu.
Instagram crushen cancelled, Saga är på studentfirande, Shelley har inte hört av sig och det år typ my extent of friends i Sthlm just nu. Sorry om jag glömmer bort folk men jag är riktigt jävla nedstämd och är fast i ett "jag är så jävla ensam och har inga vänner"-tänk och det är inte min mening att såra om någon skulle bli det.
Ligger i sängen fortfarande och om jag inte hittar på något att göra så kommer jag ligga kvar som en hög med ångest.
Eller så åker jag bara till gullmars och spenderar mina sista pengar på systemet
Var på Slaktis för första gången ever med Saga igår. Vi satt utanför i någon timme och ba hinka massvis med vodka ahahaha. Sen blev vi bjudna på cava, d va nice. Har varit i stan med mamma hela dagen och jag ville mest bara dö pga bakis som fan.
Nu är Emma hääär ♥ vi ska veva sönder hennes ex pga svin
Är på tuben till gamla stan för att träffa Saga atm och jag mår skiiiiiit över mitt utseende pga hur all pollen bara exploderat i mitt ansikte.
Hursom när jag satte mig på tuben i gullmars så började jag få lite ångest över att folk stirrade på mig (uhduuuuh jag har turkost hår och en knallgul adidas jacka på mig) och så är det en jättesöt tjej som sitter framför mig och petar på mig bara för att säga hur fin jag var och hur snygg min jacka var ;____;
Vet inte om det är for att jag tagit imovane och somnat och sen vaknat igen utan att kunna somna om. Men spontant så känner jag att jag vill dö. Trycket jag har över bröstet gör det ännu svårare att ta ett andetag med mina redan inflammerade lungor.
Det är för mycket just nu, det år skit på skit på skit på skit hela tiden. Livet bara örfilar mig i ansiktet om och om igen och det slutar aldrig.
Jag känner mig så jävla ensam hela tiden, det spelar ingen roll om jag är med folk eller inte. Ensamheten är konstant.
När folk runt omkring mig pratar med varandra så försöker jag keep up i konversationen men sen så inser jag att jag inte var en del i den så jag skrattar och ler. Känner mig dum. Det blir så varje gång om jag är med mer än en person, men även om jag är ensam med en person så blir det så ibland. Jag blir konstant påmind och distraherad av suicidtankarna och jag kan inte göra något åt det förutom att känna dåligt samvete över det.
Mitt fokus ska till 100% ligga på den andra personen när jag är med folk, det är standard för mig men jag jag klarar inte riktigt av det när jag svackar.
Ibland kommer jag på mig själv genom att ha stirrat på mobilen i timmar för att jag väntar på att någon ska skriva till mig, jag vet inte vem eller ens vad jag ska svara.
Patetiskt va?
Jag går in på friendlists här, snap, fb och undrar om jag betyder något för någon. Om de jag tycker är livsviktiga i mitt liv värdesätter mig lika mycket.
.
Jag vet aldrig om de människorna som finns i mitt liv ens bryr sig eller märker för jag är så van vid att ingen har gjort det tidigare. Jag har aldrig i mitt liv haft såhär många vänner och bekanta som jag har och ibland är det svårt att veta vilka som genuint bryr sig och vilka som inte gör det.
Det som hände förra sommaren gjorde så att jag förlorade min sista gnutta tillit till människor och jag tror det skadar de få relationerna jag har kvar extremt mycket. Men jag vet inte vad jag ska göra längre.
Varför blir jag alltid rädd att någon ska bli arg när jag skriver om hur jag mår????
