ZannZ blogg

När jag satte mig på stadsbussen så hamnade jag mellan säterna och satte mig hårt på några metallsaker mellan så fick skitont i rumpan (kommer säkert bli ett fett blåmärke) och nu har jag en konstig känsla i höften :(

Gah bara klagar men det är iallafall något jag är bra på!

Är hungrig och seg. Måste hem och ta hästarna och ta hand om monstret. Måste gå upp till och från stallet dessutom med hundarna >.<

Har precis haft psykologi och då har vi pratat om biologisk psykologi ( arv och miljö) Som vanligt så är det skitspännande!

Tycker att allt är segt just nu. Ska sova på bussen!

Det var allt för mig, tack och hej

Hittade en skitspännande blogg (mysteriebloggen.wordpress.com) som skriver om bl.a mystiska försvinnanden. Den här är min favorit :

Vad var det för en namnlös fasa som fick nio erfarna alpinister att lämma värmen och säkerheten i sitt tält och fly hals över huvud, halvnakna och utan skor, ut i den mörka och 30 minusgrader kalla natten på ”Dödens berg”?

Dyatlov-fallet är en fruktansvärt kuslig historia, ett drama i den ryska ödemarken som kostade nio unga människor livet. Vi vet inte vad som hände med dem, men alla spår och de döda kropparna berättar en fasansfull historia.

Den 23-årige Igor Dyatlov ledde åtta unga erfarna skidlöpare på en expedition till Otorten-massivet i Ural. Den 28 januari 1959 gav de sig av, mot det som skulle bli deras död.

När skidlöparna inte kom tillbaka till civilisationen som planerat skickade militären ut flygplan och helikoptrar för att spana efter dem. Den 25 februari såg en pilot något som kunde vara ett tält på östra sidan av bergstoppen som i moderna kartböcker bara heter ”1079&#8243;, men som på det lokala stamfolket mansis språk har det i sammanhanget profetiska namnet Kholat-Syakhl, De dödas berg.

Räddningsteamet nådde platsen dagen därpå. Det piloten sett från luften var mycket riktigt alpinisternas tält, sönderrivet och delvis täckt med snö. Expeditionsmedlemmarnas tillhörigheter, skor och kläder fanns kvar och fotspåren i snön visade att minst åtta personer lämnat tältet i olika riktningar. De hade varit barfota eller i strumplästen, en person hade haft en sko på den ena foten.

Senare undersökning visade att tältduken rivits och skurits upp från insidan, som om de som var där inne känt sig tvingade att ta sig ut genast, som om de hade flytt för sina liv undan någonting som fanns inne i tältet. Det hade inte funnits tid, eller möjlighet, att snöra upp ingången utan de hade helt enkelt kämpat sig rakt igenom tältduken och störtat ut i snön.

Två uppsättningar fotspår ledde ner mot ett område med tät skog, knappt 500 meter från tältet. Där under en hög tall fanns rester av en eld, och de frusna kvarlevorna av Juri Dorosjenko and Juri Krivonisjenko. De var barfota och klädda i bara underkläder. De hade av allt att döma desperat försökt klättra upp i trädet innan kylan tog deras liv. Grenarna på tallen hade brutits av upp till nästan fem meter från marken. Männens handflator och fingrar var söndertrasade till det råa köttet, slamsor av deras hud satt fastkilade i barken på tallstammen som fruktansvärda bevis för deras fåfänga kamp.

Varför hade de skinnflått sina händer för att ta sig upp i ett träd? Och varför hade valt att göra upp en eld för att försöka värma sig? Varför hade de inte bara gått tillbaka till tältet där alla de varma kläderna, sovsäckarna och maten fanns? Vad var det i eller vid tältet som hade skrämt dem så?

De chockade medlemmarna i räddningsteamet stod som frågetecken, och det här var bara början.

300 meter bort hittades teamledaren Igor Dyatlovs kropp. Han låg på rygg, ena handen hade stelnat i sitt grepp om en tunn kvist från en liten björkplanta, den andra handen höll han framför huvudet som för att skydda sig mot en okänd angripare.

Halv begravd i snön, ganska nära tältet, hittades kroppen av Rustem Slobodin. Han låg på mage, med ansiktet ner i snön och en djup fraktur i bakhuvudet.

Zinaida Kolmogorova låg längst bort av alla. Det fanns inga synliga skador på hennes kropp, men snön runt henne var röd av blod.

De fyra övriga medlemmarna i gruppen, Alexander Zolotarjov, Nicolas Thibeaux-Brignollel, Alexander Kolevatov och Ludmila Dubinina, hittades först två månader senare, när snön smälte undan. De låg mindre än hundra meter från tallen, vars blodfläckade stam vittnade om deras kamraters desperata försök att klättra upp.

De fyra sista offren var relativt varmt klädda, och de hade inte dött av kylan. Thibeaux-Brignollels skalle var krossad, liksom Zolotarjovs och Dubuninas bröstkorgar. Enligt läkare hade deras skelett krossats av en kraft motsvarande en bilkrasch. Men trots de massiva inte skadorna syndes det inga yttre skador eller blåmärken på kropparna.

Och så det kanske kusligaste av allt:

Zolrarjovs och Dubininas ögon var borta. Dubininas huvud var bakåtböjt, munnen öppen som i ett tyst skrik. Och det chockade räddningsteamet upptäckte att den unga kvinnans tunga var bortsliten.

Vid begravningen var det många familjemedlemmar som reagerade på de döda kropparnas utseende. Deras hud hade fått en konstig färg, ”orange” sa vissa, ”mörka som afrikaner” sa andra, och de unga människornas hår hade blivit helt grått.

De ryska myndigheterna drog igång en utredning. När filmrullarna från tältet framkallades kunde man studera den sista bilden på gruppen. Av bilden att döma var de vid god vigör och enligt tidens nivå väl utrustade när de bara hade timmar kvar att leva.
Men det fanns en bild till på rullen. En bild som förbryllat många. Vad föreställer den sista bilden från Dyatlov-tältet? Det finns de som menar att bilden togs i misstag när räddningsteamet hittade kameran, det finns de som menar att det bara är en skada på filmen. Och så finns det de som ser en man med höjda händer som står framför någonting som lyser eller brinner.

De ryska myndigheterna rekonstruerade skidåkarnas sista natt om kom fram till detta: Någon gång före midnatt den 2 februari blev gruppen skrämd av en ”okänd händelse”. De erfarna alpinisterna var fullt medvetna om att de inte skulle överleva länge ute på berget utan ytterkläder, ändå rusade de ut i snön halvklädda. Det skulle de aldrig ha gjort om de inte flydde för sina liv.

Gruppen sprang först åt olika håll, men de återförenades så småningom under den stora tallen, tallen vars blodiga bark vittnade om Dorosjenkos and Krivonisjenkos desperata försök att klättra. Klättrandet kan ha varit för att fly undan en fara på marken, men det kan även ha varit för att försöka se hur läget var vid tältet. Tältet låg högre upp på berget och gick inte att se från marken.

Under tallen lyckade gruppen göra upp en eld, men någon gång under natten fryser Dorosjenko and Krivonisjenko ihjäl. Deras vänner delar de dödas kläder mellan sig, men lämnar underkläderna och lägger kropparna sida vid sida snön. Kolmogorova, Slobodin and Dyatlov bestämmer sig i för att ta sig tillbaka till tältet, hellre är att frysa ihjäl under tallen väljer de att trotsa det som skrämde bort dem från värmen och tryggheten. De försöker ta sig uppför berget mot tältet, men de är frusna och utmattade och alla tre dör på vägen.

De fyra som är kvar, Zolotarjov, Thibeaux-Brignollel, Kolevatov och Dubinina bestämmer sig då för att flytta närmare skogen, kanske för att finna något slags skydd. Men på vägen dit får de sina svåra skador och dör, oklart hur. Den förste som dukar under är, enligt obducenterna, Thibeaux-Brignollel. Några timmar senare dör Kolevatov och Dubinina, Obducenten kan inte säga om Dubininas tunga avlägsnades efter döden eller medan hon ännu levde. Zolotarjov är den siste teammedlemmen som dör, av inre skador och förfrysning.

Myndigheterna testade av någon anledning om Dyatlov-expeditionens medlemmar utsatts för radioaktivitet. Juri Krivonisjenkos kläder var radioaktiva, både underkläderna han hade på sig när han hittades och de klädesplagg som hans kamrater tagit från hans döda kropp och klätt på sig själva.

Men vad var det som hände egentligen? Vad var det som skrämde dessa unga starka atleter så till den milda grad att de valde att fly från tältet och utsätta sig för risken att frysa ihjäl, i stället för att konfrontera det? Och hur fick de sina svåra skador? Många har spekulerat och många rykten har spridits genom åren.

Mansi-stammen, förrymda straffångar, den ryska underrättelsetjänsten och utländska agenter har pekats ut som skydliga. Men dessa teorier faller på avsaknaden av spår på platsen och att skadorna på kropparna enligt läkare inte hade kunnat orsakas av människor.

Det finns de som tror att Dyatlov-teamet attackerades av den sibiriska snömannen, den lokala yeti-varianten som går under namnet Almas. Almas blodisande skrik skulle har skrämt ut gruppen ur tältet, och en gigantisk rasande snöman som lyfter upp de stackars människorna och dänger dem i backen ger onekligen en plausibel förklaring till de svåra skadorna på kropparna. Men återigen, det fanns inga spår av någon annan, vare sig människa eller djur, på platsen.

Eller blev de dödade av något som inte är av denna värld? Enligt en mansi-legend fick berget Kholat-Syakhl sitt ökända namn, De dödas berg, efter att nio mansikrigare försvunnit på berget för länge sedan. Är själva berget förbannat, hemsökt av onda andar som med jämna mellanrum kräver nio offer?

Vid alla mystiska försvinnanden och oförklarliga dödsfall brukar teorierna om utomjordingar komma som ett brev på posten. Så också i Dyatlov-fallet. Enligt uppgift ska vandrare i området har sett ”konstiga orangefärgad eldklot” på himlen ovanför Kholat-Syakhl på natten när dramat utspelade sig. Mystiska fenomen ska ha setts i skyn i flera veckor efteråt. Lev Ivanov, som utredde fallet för de ryska myndigheternas räkning, ska själv ha trott att de orangefärade eldkloten hade med fallet att göra, men på order från överordnade lades locket på. På 1990-talet ska han i en tidningsintervju ha sagt: ”Jag misstänkte det då, och nu är jag nästan säker på, att de flygande kloten hade samband med gruppens död.” Ivanov spekulerade i att en av skidåkarna sett ett ufo, och att hans eller hennes skrik hade fått de andra att fly i panik. Precis då ska en av farkosterna ha exploderat, vilket kan förklara både flykten och Slobodins krossade skalle. Andra saker som sägs bevisa att utomjordingar är inblandade är kropparnas missfärgade hud och det gråa håret, samt radioaktiviteten.

Men, kanske var det som sågs flyga omkring ovanför berget inte från yttre rymden, kanske var det av ett högst jordiskt ursprung. Kanske föll skidåkarna offer för ett hemligt militärt experiment som gick fel. Det fanns inga tecken på någon explosion vid lägerplatsen på Kholat-Syakhl. Men ett oidentifierat vapen behöver ju inte nödvändigtvis vara explosivt. Det finns de som tolkar den något valhänt uppgjorda elden och de frenetiska försöken att ta sig upp i tallen som tecken på att skidåkarna skulle ha blivit blinda, kanske av en stark blixt. Det finns de som spekulerar i att vapnet skulle ha verkat med infraljud, ett ljud som man inte uppfattar med hörseln, men som kan framkalla känslor av allt från obehag till total panik.

Sedan finns det de som hävdar att skidåkarna helt enkelt föll offer för en lavin, case closed. Men det finns inga spår av någon lavin på eller kring lägerplatsen.

Och det är otroligt att alla de här nio personerna skulle ha dött av sina egna misstag, att de skulle ha irrat bort sig, ramlat och slagit ihjäl sig, slarvat med kläderna och blivit nerkylda, gått vilse i mörkret och så vidare, om inga yttre förhållanden hade tvingat dem att ta de beslut de tog den här natten. Det här var unga, starka och vältränade människor, de var vana vid vildmarksliv och visste vad som gällde.

1990 släppte författaren Anatolij Guschin sin bok “Statshemligheterna kostade nio liv”. Efter grundliga studier av diverse dokument kom han fram till att teamet föll offer för ett hemligt sovjetiskt vapenexperiment.

Den 2 februari 2008 samlades de sex medlemmar som fortfarande var i livet från räddningsteamet och 31 tekniska experter till konferens i Jekaterinenburg för att titta på alla bevs och för att en gång för alla reda ut vad som egenligen hände med Dyatlov-expeditionen. Efter långa överläggningar blev slutsatsen att de nios död ”troligen var ett oönskat resultat av ett militärt test”.

Är lite seg efter att tränat på klubben i 1.5 timme. Idag blev det att träna på att få bort skallet i läggandet eftersom det kan sänka en från 10 poäng (fullpott) till en 7:a på en tävling...
Känner mig mer taggad till att träna efter att vi blev uppflyttade i tävlinglydnadsgruppen! 

Troja har börjat göra sig hemmastadd nu och har börjat att bli vildare. Idag fick jag mig ett bett i handen och hon slutar lyssna när hon är ute samt att hon står kvar när Kajsa blir förbannad och har börjat hugga i luften efter Kajsa. Känns inte så bra då Kajsa är ca 15 kg lättare och att Troja har ett kraftigare bett... Inget får skada min bebis <3

Igår anmälde jag mig till styrelseutbildningen som är den 6-7 april, ville även anmäla mig till en domarutbildning i Junior Handling men den var samma helg och kostade 1.500 kr så jag går på gratiskursen ist där boendet på Scandic Hotel i Upplands-väsby är gratis och allt annat ^^
Nu har jag börjat gå på alla kurser och utbildningar jag kan som ser bra ut på cv:t, eftersom jag jobbar i kyrkan och sitter i styrelsen på Knivsta hundungdom så får jag rätt många erbjudanden på kurser som jag slipper betala för. Jag vägrar att gå arbetslös efter jag har gått ut gymnasiet!

Fick även ytterligare ett modelljobbs erbjudande i helgen. Detta kändes mer seriöst än förra och jag skulle få 5000 kr per jobb men hon har inte svarat på mina frågor så skiter i det.

Måste göra skoluppgifter imorgon som jag har skjutit upp (som vanligt).

Btw så idag var det första gången på 3-4 månader jag åt mig helt mätt. Ångrar mig rätt rejält nu då jag har varit illamående hela kvällen och har inte ens kunnat dricka vatten. Nej, fortsätter att äta bara så jag stillar värsta hungern ibland :)
När Karl fick reda på det lät det som om han blev irriterad men men ^^

Nu sitter vi i bilen och är påväg hem med Troja :3
Hon ligger i baksätet med mig och min bror och sover. Inga problem här inte!
Var och är dock väldigt sugen på en av hennes bröder. Hanarna blir ungefär 45-50 cm höga och är bara 45 kg muskler... På hundcentret vi hämtade henne på fanns det även en Grand Danios som var enorm. Han var säkert 90 cm hög. När jag flyttar hemifrån ska jag fanimej ha åtminstånde en "kamphund" typ amstaff (pitbull) eller någon gigantisk hund!

Nu har det gått lite mer än en vecka sedan jag skar mig i tummen och det har slutat göra ont. Tänkte låta det bli infekterat så man får ett snyggt ärr men eftersom det är i handen så blir man bara handikappad -.-

Sov hos min älskade,älskade Emma från lördag till idag. Finns få som jag verkligen kan säga allt till utan att skämmas. Hon är min andra halva <3

Idag såg jag "Lés Misérables" på bio men min familj. Den var verkligen jättebra! en 2.5 timmar lång musikal där dom säger max 15 meningar i hela filmen. Åh älskar verkligen musikaler!
Finns tyvärr inga bra videor på youtube från filmen :/ så ni får trailern:



Dom kändaste skådespelarna som är med:

Hugh Jackman- Wolverine i "X-men"
Russell Crowe- "Gladiator" och i "Robin Hood"
Anne Hathaway- Ella i "Ella den förtrollade", Mia i "En prinsessas dagbok 1&2"
Amanda Seyfried- Sophie i "Mamma Mia!"
Eddie Redmayne- ingen känd roll
Helena Bonham Carter - Ms.Lowett i "Sweeney Todd" Emily i "Corpse Bride" Bellatrix i "Harry Potter" + många Tim Burton- filmer
Sacha Baron Cohen - Antonio Pirelli/Davy Connor i "Sweeney Todd" Borat i "Borat"




Pratade i ca en kvart i telefon med Izzy, det var rätt skönt då vi inte har snackat på ett tag :)

Vi ska även få en ny hund på onsdag förhoppningsvis!
En Dogo Argentino tik på 7 månader som vi ska döpa till Troja. Hon är beslagtagen av polisen så det är massa grejer som ska fixas innan men imorgon är det sista dagen för ägaren att skriva på ett papper eller något. Vi hälsade på Troja igår och hon är så underbar! :D

Ska ha ett gruppsamtal med mina föräldrar hos min kuratorn. Så hon kommer ringa min mamma imorgon och jag måste berätta det idag att hon ska ringa... Är asnervös.

Efter kurator besöket gick jag till min kusin och hennes barn, mina älskade kusinbarn. Dock var barnen sjuka men lille Casper blev väldigt glad när jag kom och när jag gick så försökte han gå med och hämtade sina gummistövlar och försökte få mig att ta ner hans jacka samtidigt som han ville att jag skulle stoppa i en blöja i vagnen. Allt med nästan 40 graders feber. Så söt <3

Hatar mig själv för att jag inte kan få den person som är hela min värld att må bra, jag är så svag....

Hela min kropp och mitt sinne skriker efter dig.
Varje sekund jag inte får vara nära dig känns och gör sig plågsamt påmind.
Klarar inte av att se kärlekspar och att ständigt få känna saknad, vänder bara ryggen till och biter ihop.
Min kärlek är stark. Jag klarar mig, ärrad, men jag klarar mig.


Det spelar ingen roll hur mycket jag älskar mina vänner, jag klarar bara inte av att se när dom är med sina partners. Jag mår så otroligt dåligt och får världens ångest. Tittar bort och kämpar mot tårarna när jag ser dom gosa och hålla på. Förlåt men jag klarar verkligen inte av det.

Ska till kuratorn idag,det hoppas på att det kommer kännas bättre sen. Som vanligt är jag alltid skitnervös fast det går bra. Min mentor var snäll och frågade om det var något allvarligt när jag bad om giltig frånvaro, eller ja, han får ju inte neka mig frånvaro om jag ska till kurator.

Var hos Karl igår kväll då min mor var ute med några vänner och åt.

Hans mamma gjorde en jättegod pizza och vi åt samt pratade i nästan 2 h. Är alltid så trevligt att äta middag hos honom :)
Vi hamnade i matkoma så efter middagen så lade vi oss i hans säng och kollade på tv men det slutade med att båda somnade. Vi sover exakt likadant så någon gång när jag vaknade till så låg vi verkligen spegelvänt jämfört med den andre ^^
Någon kompis till honom som var packad ringde flera gånger samt att Erik mms:ade mig och skickade en naken bild där det ser ut som om han är påväg att få en avsugning av en kille som jag också känner. Kan ju tillägga att båda var extremt fulla och att Karl fick öppna den så jag slapp se skiten. Blev rätt irriterad. Fick veta idag att han hade skickat det till typ 8 personer så är jävligt glad att det inte var bara till mig!
Sen smsade mamma och sa att vi skulle hem så det blev till att knalla ut i snöstormen. Inte kul när man är nyvaken och har lust att fortsätta sova. >.<


Två gånger igår när jag somnade (en gång på bussen och när jag somnade hos Karl) så somnade jag då men jag var fortfarande fullt medveten. På bussen så kunde jag höra och urskilja vart enda ord i låtar när jag lyssnade på musik och hos Karl så var jag medveten om exakt hur vi låg och vilka muskler jag spände fast jag vet att jag sov. Någon form av sömnparalys kanske? finns ingen information på internet i alla fall. Mina muskler låser sig inte och jag får ingen obehagskänsla som man får under en sömnparalys.

Och idag skar jag mig djupt i tummen när jag skar avocado. Mamma trodde inte på mig när jag kom upp och sa att jag behövde plåstras om men sen släppte hon allt när hon såg att jag försökte spola bort allt blod som rann fram och mellan mina fingrar. Var dock tvungen att sätta mig ner då det svartnade för ögonen och jag hörde allt på ett helkonstigt sätt. Kan mina knep på hur man ska andas så förlorade aldrig medvetandet. Jag är inte rädd för blod och jag kände absolut ingenting (känner fortfarande ingenting) det gör inte ens lite ont så det vettefan vad som hände. Lite skoj var det i alla fall :)

TwitcH på Musik Direkt - 10:e Februari - Med Emma och Karl

CrashDïet (?) - 8: Mars - Med den som vill hänga på (om jag skall gå)

Hardcore Superstar - 22:a Mars - Med Emma (?) och den som vill hänga på

Black Veil Brides - 20:e April - Med Emma och Izzy

Bruce Springsteen - 3:e Maj - Med familjen

Slayer - 7 augusti - Med Charlie, Emma och den som vill med