ZannZ blogg

Magen har varit åt helvete i snart två veckor. Förra veckan var jag hemma flera dagar för att jag inte kunde sova och nu är det samma visa igen.
Har ont och är rädd att jag ska spy fast att jag inte gör det. Men det är min mardröm att spy.
Är så irriterande att jag har utvecklat en fobi för det, håller mig borta från mat "som kan vara dålig" och tänker i princip på det hela tiden. Detta är ganska enerhikrävande.
På måndag ska jag tillbaka till läkaren och göra om allt igen. Troligen så kommer hon säga samma sak och jag får ta samma prover som visar samma normala värden. Fast ska kräva remiss till akademiska för röntgen/ultraljud samt till en dietist så jag vet vad för mat som är att föredra för nu snart kommer jag att sluta äta då jag mår illa efter varje måltid trots medicin.

Även fast min kropp mår som den mår så är jag så glad. Känner en glädje och trygghet även om den ger mig ett behov av sovsällskap!

Var på Hardcore Superstar förra helgen på Katalin med Izzy. Helt jävla underbart!
Går alltid på deras konserter när de är i närheten och det här var säkert 6-7:e gången som jag såg dem men denna gång så var det min tur att äntligen på komma upp på scen under "Last call for alcohol"!
Och att få krama Jocke Berg var ju en av mina minidrömmar. Åh är fortfarande helt lycklig över det.
Träffade även Liz Hellman eftersom min kära Izzy känner henne och att få prata med henne gjorde mig lite starstruck. Att få prata med mamman till grundaren av mitt favoritband... Pratade med henne om hennes bok och skulle höra av mig till henne om att få ett ex. Så i fredags så skrev jag till henne, satte in pengar på hennes konto och nu sitter jag med ett signerat exemplar i handen och har redan kommit halvvägs.



Inte den bästa kvalitén men fy fan vad jag älskar denna video!

Känner en sån jävla stor press på ansvar nu. Mamma och pappa åkte till Mexico i torsdags.
Så jag står med ansvar över lillebror, två hundar, katter och hästar samt hela fucking huset. Min morbror och hans tjej bor ju precis bredvid och ska hjälpa till men när jag har ansvaret över något så får jag ett sånt sjukt kontrollbehov. Allt ska fungera, allt ska vara så som det ska och allt ska gå som planerat.
Det gör det inte.
I torsdags kväll så gick vattenpumpen i stallet typ sönder, eller ja, kranen gjorde så den står och rinner så man måste dra ur sladden och låta hydrofonen rinna av.
Hundarna får inte gå ut och kissa som de ska på dagarna när vi är i skolan och morbror och hans tjej ska ta hand om de. Han jobbar på en gård längre bort så de får kissa vid lunch. Hon är hemma men är i deras lilla hus.
De skulle hjälpa oss med mat då jag inte är så duktig på det men har fått laga mat själv. De skulle även sova här ifall att något händer men de gör de inte heller.
Allt detta sätter en sån press på mig så jag har haft ångest de senaste dagarna. Det har till och med påverkat min sömn så sover dåligt, då är det jävligt illa.
Emma var här igår och sov över inatt. Det var så sjukt skönt att sitta och prata av sig om typ allt.
Men när vi skulle sova så blev jag så rädd. Har aldrig varit rädd för att sova men tankarna virvlade runt och jag stressade upp mig själv. Och för första gången så ville jag sova med någon, bredvid någon. I vanliga fall så älskar jag att sova själv men inatt så ville jag ha någon så nära som möjligt så att jag kände mig trygg.
Det här kommer att bli två väldigt långa veckor.

Är inne på min femte dag som sjuk. Men det är iaf inte tjejen i klassen som har smittat mig utan en annan tjej son jag delade cola med.

Men har legat i sängen i fyra dagar och orkar knappt göra något alls. På kvällarna mår jag bättre och när jag ligger i sängen men går jag upp så snurrar rummet. Har knappt ätit heller eftersom magen krånglar ännu ner när jag är sjuk. Det är kanske nu man ska passa på att gå ned i vikt?
Har dessutom tappat smak och luktsinne så det jag äter smakar ingenting. Tog ett glas cola och det var typ det äckligaste jag har druckit på länge.
Kollade på Disney hela dagen igår, blev både Mulan 1 & 2 och Askungen. Idag blir det väl lite liknande och ska försöka plugga lite.

Vaknade imorse med halsont. Hatar när jag har ont i halsen för ingenting hjälper.
Dessutom så har jag varit rädd att en tjej i klassen har smittat mig och hon har varit extremt sjuk i snart 3 veckor. Så jag ber att jag inte har fått det.

Var i huvudstaden idag då pappa fick biljetter till "Svarte Orm" teatern. Sjukt rolig med David Batram i huvudrollen sen gick vi och åt på en libanesisk restaurang. Hatar att jag inte kan äta så mycket på grund av magen. Får aldrig äta mig riktigt mätt </3
Har precis kommit hem så ska nu ta en Piggelin för att öva på mitt tal till på måndag och sen kolla på film. Ska hämta min teddyfilt och gosa ned mig totalt. Det tycker jag att jag förtjänar!

När jag ler av lycka, då är jag vacker.
Hela mitt ansikte skiner och ögonen strålar.
Idag, så är jag den vackraste och lyckligaste på denna jord. För igenom en kompis så har jag fått en möjlighet till anställning på Psykiatriska avdelningen på St Göran sjukhuset. Där kommer jag då att få jobba som stödperson till patienter och har även en möjlighet att få jobba på deras Rättpsyk.
Det här är ett så enormt stort steg till att nå min dröm. Vill ju jobba som rättspsykolog och att då få in foten och skaffa mig kontakter där är en sån ofantligt stor hjälp på vägen.
Fick prata med chefen efter att min kompis hade lagt in ett gott ord för mig så ska bara skicka efter mitt belastningsregister, maila mitt CV och personliga brev så ska jag på anställningsintervju.
Men redan i telefon så sa chefen att jag lät intressant i och med kurserna jag har läst.

Kan inte sluta le och är just nu så glad som jag bara kan bli!

Har hänt mycket och ingenting alls. Orkar inte dra något av det förutom att mina problem med magen är värre än någonsin, var hos läkaren i fredags. Tog samma blodprover och sänkor och allt var normalt.
Så inte gav det något förutom att jag hade ont i armen hela dagen och jag fick åka hem med samma mediciner i samma doseringar.
Nacken och ryggen är också värre än vanligt. Känns som om jag alltid lever på medicin. Kommer ihåg innan all skit startade så kunde jag lägga mig med huvudvärk och sova bort det, nu kommer jag knappt ur sängen om jag skulle lägga mig utan värktabletter. Startar ofta även dagen med värktabletter. Sen magmediciner under hela dagen och sen ppiller på det.
Pillertrillaren #1

Jo just det, råkade liksom tatuera mig i torsdags. Bokade tid för lite mer än en vecka sen.

Blev Kajsas och Fidos namn på revbenen. Trodde att det skulle göra skitont men det gjorde inte alls så ont som jag trodde. Vissa punkter gjorde väldigt ont medans andra knappt kändes.


Har ett sjukt närhetsbehov igen. Vill bara ligga med huvudet mot någons axel, få en stor kram och bara ligga och mysa.
Vafan ska man göra åt det då när planerna som man skaffar sig bara ställs in gång på gång?
Väldigt frustrerande måste jag säga!

Fick biljetter till "Flashdance" musikalen i tisdags och jag och min syssling gick igår.
Alltså herregud, den var magisk! Älskar ju filmen och mamma och pappa såg musikalen för två månader sen. Nu fick jag se den!
Det eldade ju bara på min lilla dröm om att bli musikalartist.
Men har ju varken kroppen, rösten, koordinationen för det och har ju en jävla scenskräck. Men drömma kan man ju.
Har gått och sjungit (och dansat) hela dagen idag.

En kompis i klassen har börjat att sälja Vemma (nyttig energidryck) men hon ville inte berätta vad hon sålde förrens man hade gått på typ en föreläsning eftersom det är mycket kritik mot affärsidén. Men idag råkade hon att försäga sig och eftersom jag känner en tjej som dricker det så började vi diskutera det. Man märkte att hon verkligen brann för det så lät henne prata på. Hon hade även 2 olika burkar i sitt skåp så jag fick en. Var god och tänkte inte så mycket på det något mer.
Förrens jag satt på bussen en halvtimme senare. Jävlar vad uppåt jag blev, kunde inte sitta stilla alls och har hållit igång i flera timmar. Stod och småhoppade när jag pratade med pappa och har babblat massor.
Det bästa är att jag inte ens är lättpåverkad av vare sig alkohol, socker (om man äter för mycket godis) eller annan energidryck. Men den här var sjukt uppiggande!
Så funderar på om jag ska beställa en platta av henne för att kunna ha de dagar då min kropp inte vill samarbeta och jag inte har någon energi på grund av smärtan. Min mage klarade burken idag så tror att det kommer att gå bra.

Mitt gymnasiearbete är klart och inlämnat, så efter lovet så ska texten bearbetas när jag har fått feedbacken. Nu kan jag äntligen ha slapp-dagar!


Lite klipp från filmen blir det såklart!




Sen hittade jag samma klipp, fast från musikalen!

När vi satt och åt frukost igår morse så satte mamma typ i halsen och tittade på mig och pappa för att sen falla ihop i krampryckningar och bli medvetslös.
Jag skrek "mamma" och mitt panikslagna skrik ringer fortfarande i mitt huvud. Har aldrig någonsin varit så rädd.
Både jag och pappa sprang runt bordet och hjälpte henne upp. I fallet så slog hon sönder ett glas som hon skar sig på. När jag såg att hon blödde lite så var min enda tanke att hämta ett plåster.
Hamnade i chock och skakade som om jag hade parkinsons eller något.
Gick upp på övervåningen för att hämta detta plåster och min bror frågade vad som hände. Mitt svar blev "jag vet inte" och så gick jag igen med plåstret i handen.
När jag kom ned så bad pappa mig att hämta något att torka med eftersom det var juice över golvet.
Jag var fortfarande helt inne på att mamma blödde så jag trodde att han menade att jag skulle stoppa blödningen.
När jag kom fram till diskbänken för att då blöta ett papper i kallvatten så lyckades jag få tillbaka mitt förstånd och komma ur chocken. Insåg då att pappa menade en disktrasa att torka med och hämtade det.
Mitt i allt kommer min morbror och får allt snabbt förklarat för sig. Så det slutar med att alla förutom mamma springer runt för att plocka glas, torka och hålla koll på mamma.
Själv dammsög jag allt glas helt maniskt för att hundarna inte skulle göra sig illa på det (som tur var så var de utomhus).
Har fortfarande kvar bilden i huvudet hur mamma faller ihop och börjar nästan att gråta varje gång jag tänker på det. Dock så börjar det att kännas så overkligt så jag tror att kroppen går in i någon försvarsmekanism. Troligen en förträngning.
Min älskade lilla mamma <3

Sen så avlivades våran ponny idag efter att ha stått inne i flera dagar med ont i fötterna. Han har fått så flera gånger och vi har pratat om avlivning men idag tog tydligen mamma tag i saken. Så det kommer att vara lite tomt i stallet nu framöver.

Julen för mig är den mest heliga helgen på hela året. Jag älskar verkligen julen så otroligt mycket och är som ett litet barn på julafton när Kalle Anka börjar.
Hela julen har jag alltid ett leende på läpparna och känner lycka i hela kroppen.
Det som skulle vara bäst nu skulle vara om det började snöa, jag vill liksom ha en meter snö men jag verkar vara den enda som vill det.
Aja, slänger in några av mina favoritjulsånger! (Okej, har ingen favorit, jag älskar alla så slänger in de som jag känner för)

Från historiens bästa julfilm, The Polar Express!







Och eftersom jag är hemligt kär i Peter Jöback: