Varför skär man sig?

Citat från David_Bowie

Tror de flesta har tagit upp det mesta. Ibland beror det på smärta, i andra fall kan det bero på att de som skär sig inte tycker att de förtjänar bättre.

Det är lättare att hantera fysisk smärta än psykisk + det är väll ett sätt att straffa sig själv eller något liknande ...

skönt :sS

För det är rikigt jävla skönt

Ungdomar verkar tycka det är swag nuförtiden med tanke på hur många som gör det i runt 13-15 års åldern.

Citat från Professorn

Det utsöndrar endorfiner och man får en "Må bra" känsla, det är dumt som fan men man hatar sig själv så man bryr sig inte om att det finns bättre sätt. Man kanske har ångest, eller vill ha uppmärksamhet. Men om man skär sig och försöker dölja det är det väl ändå inte för att få uppmärksamhet, men det händer rätt ofta att någon fjortis skriver "Jag skär mig" osv på Facebook. Men det är ett seriöst problem för många människor och man ska verkligen försöka att skaffa hjälp åt dessa och inte dömma dem.

Tja.. För att den smärtan inte är någonting mot den ångesten man känner just då.
Har inga konkreta bevis på varför, men man mår psykiskt bättre för en liten stund.

Dock är det ju många attentionswhores som gör det eftersom de vill att andra ska se ärren och tycka synd om dem. Vilket är sjukt.

Citat från Murtilurt

Många gör det, dessvärre, numera endast för uppmärksamhet. Det är så jävla coolt att skära sig ju ;PppPPPPPppPPpPp

Nä.
Jag har skurit mig (dessvärre) ända sedan jag var 10-11 år gammal. Sedan dess har jag haft en depression och jag var länge fast i självskadebeteende. Anledningen till det var nedstämdhet, obviously. Och jag vet att det här kommer att låta jättekonstigt, men jag tror att den främsta anledningen till att jag fortsatte var just för att fortsätta sänka mig själv till den nivån jag var van vid och hade kontroll över. Varje gång jag mådde bra förut fick jag panik, just eftersom jag levt majoriteten av depressionsåren på en nivå som var lägre. Jag blev rädd, och skadade mig själv när jag mådde bra för att få kontroll igen. Och i visa situationer gjorde jag det för att få känna någonting överhuvud taget.

Det handlar väl kanske om några sekunders lugn och om kontroll igen, för min del. Dessutom handlade nog väldigt mycket om bestraffning också. Jag tyckte inte att jag förtjänade välmående, vilket gjorde att jag sänkte mig själv på flera tänkbara sätt.

Hoppas att folk släpper det hela med ''inne att skära sig''-grejen, och ''jag vill vara cool och emo, let's cutta mig :PPPP''
DET ÄR INTE FINT NÅGONSTANS MED ÄRR. Jag hatar mig själv som ens började. Min arm är totaltförstörd, och det kommer jag få lära mig att leva med tills jag gör ärrborttagning. Väx upp. Sluta sök uppmärksamhet.

Denna tråden var lagom död.

Tänkte iallafall berätta varför jag gör det och har gjort det.
Det började när jag var ca 12 som ett skämt mellan mig och min kompis, vi satt med varsin glasbit i handen och skrek "cut, cut, cut jag mår så dåligt..." ah, dendär låten. Denna kompisen fick mig att börja röka, supa och få ätstörningar osv. Jag fick ett litet ärr,även fast det inte blödde. Att skada sig själv kändes bra. (den tiden började jag må dåligt) Jag fortsatte hemma och skära mig. Jag brände mig själv med locktång osv för att ha en förklaring till såren.

Nu gör jag det för jag är i en ytterligare depression och det finns ingen som kan hjälpa mig, för de tycker inte jag är så "viktig" för tillfället. Eftersom jag har prata med samma skolsköterska, kuratorer och läkare i flera år tycker dom att de kan visan, att de inte kan göra något, att de finns viktigare fall. Så jag hjälper mig själv att må bra genom självskadebeteendet. Tar skadan ut fysiskt, för det är lättare att handskas med det, än psykiskt. Ångesten blir liksom lite dämpad.

Om jag inte skulle ha den kompisen eller en glasbit i handen just då, skulle jag nog inte sitta här just nu och kolla på mina ärr och fortsätta. Dendär kompisen är ute ur mitt liv nu iallafall, men självskadebeteendet är kvar.

No hate, snälla

För att ha annat att tänka på än den fysiska smärta man får i bröstet när man mår dåligt...

Citat från aten

^ eh jo