Varför skär man sig?
Det är coolt.
fan för alla idioter som kommer med korkade kommentarer tex: de e coolt, de vill ha uppmärksamhet, de är emo
99% av de som skär sig gömmer såren så bra de kan för att ingen ska märka det. att skada sig själv är en naturlig reaktion på depression de flesta går då i DBT destruktiv beteende terapi. Depression kan göra att men blir destruktiv och gör sådana saker.
Vart har du fått informationen och statistiken 99%?
Men Tate har rätt, det är rätt jävla coolt.
I början var det som Sparvungen säger. Ville att folk skulle se hur "trasig och deprimerad (läs: typ 13 bast och svår)" jag var, så jag skar mig så mycket som jag vågade och så låtsades jag gömma det från folk. Men när folk såg det kände jag ofta att jag ångrade det då jag inte fick responsen jag sökte. Sedan blev det mer att jag hamnade i en trans då jag satt och repeterade för mig själv att jag var dålig osv, och då gjorde jag det "på riktigt". Men till slut växte jag väl upp eller någonting, för att nu förtiden mår jag inte direkt bättre (om man sätter allting på en skala dvs) men jag förstår att det knappast gör det bättre att skära sig själv, och det känns mest fjantigt och ja, patetiskt. Det hjälper mer att prata om det man mår dåligt över alternativt inte tänka på det och bara positiva saker, istället för att skära sönder huden
För uppmärksamhet.
Detta är något jag gjorde i mitten av tonåren och uppmärksamhet fanns inte med på listan av anledningar. Efter ett antal tragedier mådde jag väldigt dåligt i mig själv. Smärtan distraherade mig från verkligheten, som smärtstillande för psyket. Men vad som kom efter att jag skar mig var minst lika viktigt för mig. Jag tog hand om såren som blev, vilket gav mig känslan av att jag faktiskt fortfarande var kapabel att ta hand om mig själv. Och visst, mår man så dåligt att man skär sig själv kanske inte omvärlden tolkar det som att man kan ta hand om sig själv. Men själva känslan att vara kapabel var det som var viktigt, och det som sedan fick mig att jobba mig igenom svårigheterna.
Jag var livrädd att någon skulle få reda på vad jag gjorde och jag gjorde allt för att dölja såren. Detta hemlighetsmakeri blev under denna period en mening för mig att fortsätta. Det blev ett projekt att lägga upp strategier för hur jag skulle kunna undvika att klasskamrater och liknande såg något i alla situationer. Detta projekt var lika distraherande som smärtan i sig och gav mig en längre paus från verkligheten.
Dsbm-fredagsmys.
varför känns det som att denna tråd är en större del idioter som uppmuntrar till självskada än seriösa diskussioner om t.ex. åtgärder av problemet? det är så många här som skriver hånfulla kommentarer utan att tänka på konsekvenser eller visa hänsyn till folk som faktiskt går igenom detta. stiiickkkkkk
Citat från oberst
varför känns det som att denna tråd är en större del idioter som uppmuntrar till självskada än seriösa diskussioner om t.ex. åtgärder av problemet? det är så många här som skriver hånfulla kommentarer utan att tänka på konsekvenser eller visa hänsyn till folk som faktiskt går igenom detta. stiiickkkkkk
^
Anti-human, Anti-life.
Citat från dopethrone
Anti-human, Anti-life.
http://www.emocore.se/sida/t/Misantropi---Diskutera_26148 här är en tråd mer lämpad för dig i så fall.
Gillar inte fackföreningar.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet