Varför skär man sig?
Åderlåtning, jao. Driva ut onda andar ur kroppen och sånt dära ^^ nä, men jag vet inte varför folk gör det idag... för uppmärksamhet maybe?
Man kanske gör det för att få ut ilska, eller distrahera sig själv från ångest eller dylikt.
har aldrig skurit mig själv men jag har pratat med folk som har gjort det och utifrån vad jag har förstått (alla är olika såklart, men i överlag) så har det varit så att det är för att de personerna hellre fokuserar på en fysiskt smärta än den psykiska smärtan som de upplever just då. tycker det låter relativt vettigt ändå.
folk som ser ner på andra som har skurit sig eller skär sig gör mig verkligen så ledsen, det är många som har olika former av självskadebeteende vare sig det är sex, knark, alkohol, eller faktiskt fysisk skada så är det ju helt absurt att man ska nedvärdera någon bara för att de beter sig på ett sätt som du inte beter dig på. snälla.
jag hoppas bara att folk som sitter fast i en sådan härva som fysiskt självskadande kan sluta någon dag för att deras sinnestillstånd är bättre.
tack för mig
vansinnig
Väldigt bra skrivet!
Citat från vansinnig
har aldrig skurit mig själv men jag har pratat med folk som har gjort det och utifrån vad jag har förstått (alla är olika såklart, men i överlag) så har det varit så att det är för att de personerna hellre fokuserar på en fysiskt smärta än den psykiska smärtan som de upplever just då. tycker det låter relativt vettigt ändå.
folk som ser ner på andra som har skurit sig eller skär sig gör mig verkligen så ledsen, det är många som har olika former av självskadebeteende vare sig det är sex, knark, alkohol, eller faktiskt fysisk skada så är det ju helt absurt att man ska nedvärdera någon bara för att de beter sig på ett sätt som du inte beter dig på. snälla.
jag hoppas bara att folk som sitter fast i en sådan härva som fysiskt självskadande kan sluta någon dag för att deras sinnestillstånd är bättre.
tack för mig
åh, helt rätt.
Edit: Om någon gör det för uppmärksamhet mår personen inte bra obviously. Antingen får den för lite uppmärksamhet och vill synas(familjen kanske skiter i en osv, och man vill få hjälp för att man inte mår bra).
Hur som helst har alla som skär sig en personlig anledning, eller inte, vad spelar det för roll? Varför tänker alla när man ser att någon har skurit sig "den personen vill bara ha uppmärksamhet". Det är de själva som vet hur de mår och de tar den vägen. Man förtjänar inte att bli dömd för det.
Smärtan är ju själva grejen, och blodet.
Man vill fokusera smärtan nån annanstans så att smärtan i bröstet lixom kopplas bort. Blodet "bevisar" att man lever, att man fungerar som man ska. Typ .
Nej jag skär mig inte, men känner folk som gör .
Har någon nämnt bestraffning
vansinnig beskrev det så jävla bra. Jag har själv aldrig riktigt kunnat förklara varför, när folk frågar varför jag gör det. aldrig fått plats på orden.
7 månader utan självskada. Brukade skära mig som utlopp för mina känslor under mani, när jag druckit för mycket och hatar mig själv. Började för att hålla tankarna borta från hungern när jag hade ätstörningar. Tillslut blir det ett sätt att skifta fokus från vad som egentligen händer i livet. Eller kanske ett sätt att få plostra om sig. Ibland i hopp om att jag skulle ta i så pass att jag inte överlever. Kanske lite self-pity. Finns många anledningar, nu närjag ser mina ärr tänker jag bara "mådde jag verkligen så dåligt?". Det mest förjävliga är att jag aldrig kommer få glömma bort hur dåligt jag har mått eller kan´må.
Jag var och är dum i huvudet.
Asså för mig har det pendlat under flera års tid just varför jag gjorde det.
I början var jag ledsen, och jag kände väl då en slags samhörighet och att ångesten jag kände var verkligen, för visst skadar sig inte människor som mår bra sig själva, ellerhur?
Sen blev det ett sätt att straffa andra på.
Och sen så slutade det med att det var ett sätt att straffa mig själv på. Rakblad var liksom svaret på allt för mig.
Historien slutade med att jag blev livrädd för rakblad när jag svalde ett under en panikångestattack.
Och till Jame ovanför och resten av alla självskadare så känner jag en redig respekt, då rakblad har vart den värsta drogen för mig. Keep on fightiiing
Man är hög.
Edit: Ni som inte riktigt kan relatera till att ersätta psykisk smärta med fysisk; en bra liknelse är att klia sig.
Det är ju bevisat att det är lugnande att få se sitt blod rinna ner för armarna/benen. Eller det är iallafall vad skolans skolsköterska säger o-o
Herregud ni har verkligen ingen aning! varför skriva ens? När man gör det iallafall jag gjorde det så mår man bättre genom att släppa ut all smärta och alltså svårt att förklara men man tror man mår bättre men det gör man inte.
Jag hade en period för flera år sen då jag sysslade med att skära mig och hålla på. Antar att det började som en uppmärksamhetsgrej, jag tyckte jag var ashäftig som "skar" mig (dvs rispade små små tunna streck i armarna så att det precis kom ut blod) och låtsades att jag försökte dölja det och "råkade" visa det för folk. Älskade uppmärksamheten jag fick, såklart. Sen blev jag deprimerad och skar mig när jag mådde dåligt och det blev mer och mer och djupare och djupare. Jag blev beroende och på senare tid har jag insett att det var pga endorfinerna som utsöndras i kroppen när man skadar sig.
Så för att sammanfatta det hela, så var min anledning både att få uppmärksamhet och för att dämpa ångest med kroppens naturliga ångestdämpande medel. Kan tänka att de båda går hand i hand och detta är vanliga anledningar till självskadebeteende.
från början var det något som jag "straffade" mig själv med, när jag hade varit dum. tex ätit för mycket eller så. men när det blev mer regelbundet så var det liksom bara för att stoppa ångesten.
Under tiden jag skar mig trodde jag att jag ville dö. men personligen tror jag att man gör det för att känna sig verklig och levande igen.
Att man är så desperat efter att känna något och få bevis på att man faktiskt lever och kan känna.
Allt gick lite överstyr efter ett tag och då var anledningen inte längre bara ångesten.
Kunde skära mig flera gånger och även om smärtan från ett skärsår hade räckt för att dämpa ångesten så skar jag mig flera gånger för att det skulle se "finare" ut och satt länge och liksom planerade var jag skulle sätta rakbladet. Vet inte om det var någon uppmärksamhetsgrej för jag gömde mina ärr hela tiden. Men tyckte det var fint själv, att titta på liksom.
Titta på och känna sig levande.
idk
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet