Vara ensam
Tyckte om att vara ensam för några årsen, sen träffade jag min pojkvän och har helt enkelt blivit beroende av honom.
För mig handlade det nog om att jag var så pass självständig.
Man utvecklas mera när man är ensam istället att lyssna på folks bullshit
Citat från Lenoc
Man utvecklas mera när man är ensam istället att lyssna på folks bullshit
Samtidigt så tror jag att man utvecklas med folk, om dom är vettiga iaf.
Jag är ensam just nu :s
Jag är nästan ensam hela tiden, vilket jag för det mesta finner skönt. Bara ibland jag känner för och visa nyllet för folk men sen är det tillbaks till min egna lilla bubbla igen.
Att vara social är jobbigt.
Citat från Taex
Jag är nästan ensam hela tiden, vilket jag för det mesta finner skönt. Bara ibland jag känner för och visa nyllet för folk men sen är det tillbaks till min egna lilla bubbla igen.
Att vara social är jobbigt.
Fan vad man känner igen sig i vad folk skriver här. Skönt att man inte är ensam om det iallafall.
Tur att man har ett perfekt jobb för en ensamvarg. Däremot möter jag kollegor när jag kommer tillbaka till kontoret, men alla vet att jag inte pratar så jäkla mycket. Och det finns gott om udda människor i min bransch. :D
Och jag känner inte att folk tycker att man är överdrivet skum för att man svarar med ett ord och går vidare. Sen så ler jag så jävla mycket så folk förstår att jag inte är osocial för att vara otrevlig. ^^
Att vara ensam är de bästa som finns. är själv en riktig ensamvarg.
Har alltid känt mig ensam och kommer förmodligen alltid att göra.
1. Är det nån som känner likadant? Jag känner precis samma sak, dock känner jag mig aldrig "ensam" på det sättet, utan mer att det är skönt att inte ha sällskap hela tiden.
2. Varför mår jag/ni mycket bättre när jag/ni (om nån annan känner likadant) får sitta helt ensam i sin lilla värld? För att jag är från grunden introvert, dvs laddar jag upp mina batterier när jag får lite tid för mig själv där jag bara kan syssla med något jag tycker om.
3. Är det nån slags social fobi? Nja, det beror väl på individen skulle jag säga. Jag älskar att vara runt människor jag trivs med, t.ex vänner och bekanta, men när det pågår för länge, typ en hel dag eller så, så måste jag vara ensam ett tag för att orka mer. Tror dock inte det har något med social fobi att göra.
Klarar inte av ensamhet, dock är jag jävligt kräsen med vilka jag umgås med och har en liten umgängeskrets, men ja, nä, jag har helst folk i min närhet 24/7 faktiskt. Vilket förmodligen inte är så nyttigt iofs.
Jag trivs bäst själv.
jag är i stort sett alltid ensam om jag inte jobbar/ ränner på stan/ festar. Bor hos pappa men han är aldrig hemma.
Jag drar inte hem vilket drägg som helst 3 pers har fått stanna över natten under de 2år och 3 dagar som jag har bott i vänersborg.
Jag gillar att vara ensam. Man kan göra vad man vill, se ut som något man har hittat i ett dike utan att det gör något. Jag har svårt för att slappna av när jag har folk hemma, särskilt om det är någon som jag inte känner så väl.
Blir dock jävligt sällskapssjuk ibland.
Det är fett skönt att vara ensam. Om man är det med någon
Kan inte mer än hålla med dig, tror dock att det beror lite på ( iaf i mitt fall ) att jag är osäker i mig själv. Då är jag hellre själv än att vara med folk, och känna att jag inte räcker till eller att känna mig oinbjuden vilket jag oftast gör. Känns som att folk egentligen inte vill vara med mig, utan bara r det för att inte vara taskiga eller så. Men när jag är med folk är jag oxå glad och framåt osv inte blyg eller så, och jag har också flera gånger undrat om det är någon slags social fobi O.o
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet