Vara ensam
Tycker det är asskönt att vara ensam. Umgås helst bara med folk jag verkligen känner mig bekväm med, annars är jag hellre ensam.
Så jävla skönt att bara kunna vara, göra vad man känner för osv.
Kunde inte sagt det bättre själv ^
Jag håller med^ blir trött och grinig om jag måste vara med folk hela tiden. Tar tex helgerna som en viloperiod från mänskligheten, går ofta inte ens utanför dörren. Så skönt att inte ha någon runt omkring som hela tiden pratar utan kunna fundera och höra mina tankar utan att nån försöker överrösta dem.
Brukar ofta få ont i huvudet när jag har vart med folk för mycket
1. Ja
2. Det kallas att vara introvert och det är helt normalt. Idag har vi dock ett extrovert ideal, kanske därför känner du att du är "sjuk", men;
3. Nej, du har troligtvis ingen psykisk sjukdom
jag diggar att vara ensam, är på sånt humör ibland.
Citat från daydreaming
Idag har vi dock ett extrovert ideal ...
vad baserar du detta på? :)
OnT: är ofta ensam och kan inte säga att jag mår särskilt bra utav det, men det är också väldigt skönt ibland.
Har inte varit så ensam fysisk mycket, det när jag bor med föräldrarna.
Men jag har nästan hela mitt liv levt ensamt och varit tvingad till det. Att inte ha några vänner eller kusiner att umgås med alltså ett nära jämlikts ålder att dela med varandras upplevelser. Jag har mest klarat allt psykiskt själv när jag har varit mobbad i skolan samt blivit mest utfryst.
För jag hade inga vänner då som stödjade och hjälpt mig.
Det var från början att jag ville inte ha det så men efter i längden när jag har blivit äldre insåg jag mera att ensamheten var bra.
Det är då du lär dig mera känna dig själv och hittar ditt sanna du än att du lever med andra som formar dig till vilket är inte du. Du blir också stark. Plus du blir inte beroende av någon och att desperat söka sig till kärlek eller vänskap.
Men det är en norm att man ska inte leva ensam även att det just går till att bli normalt vilket är bra men fortfarande är den lite oacceptabelt.
Men jag säger också det här att jag är också en social människa och går på krogar ensam att träffa några kompisar jag lärt mig känna där. Men jag är inte vänner med de som vän att man umgås i vardagar på en fika eller nåt annat som är liksom aktivt. Vilket de mest väljer själva så för mig. Jag är mest settled with that. För jag tänker alltid jag har mig själv och behöver inte någon annan. Men för mig, jag gillar att ha folk runt omkring mig. Men jag gör det mest för att jag tycker det är spännande att träffa nya folk och vad de har för berättelse.
Så för mig ja, ensamheten är bra och jag trivs med det.
emos
Citat från Alve
Citat från daydreaming
Idag har vi dock ett extrovert ideal ...
vad baserar du detta på? :)
OnT: är ofta ensam och kan inte säga att jag mår särskilt bra utav det, men det är också väldigt skönt ibland.
Självklart beror det på vart man tittar, i kina sägs normen vara introvert.
I västvärlden har vi sen 20-talet varit väldigt förtjusta i extroverta yrken, såsom skådespelare eller andra yrken som sätter dig i the spotlight,och extroverta egenskaper, såsom dynamisk och energisk personlighet. Idag kan man ju knappt söka jobb utan att man måste skriva att man är social och har lätt för att prata. Enligt DSM-IV kriterier har en femtedel social fobi. En femtedel har ju inte social fobi i verkliga livet, men introverta egenskaper uppfattas som emot normen och blir därmed klassat som ett sjukdomstillstånd. Och allmänt skulle jag dra slutsatsen att det är "coolt" att gå ut och festa, socialisera, gå på stora festivaler osv, och "ocoolt" att spendera sina fredagskvällar hemma och ta det lugnt.
Sedan är ju inget svart och vitt. Det är klart att vi inte bara har ett extrovert ideal. Den djupa, tysta författaren eller svåra musikern går ju också hem. Dock innebär det oftast att introversionen måste kombineras med god talang, och förmodligen även ett snyggt utseende. ;>
Jag älskar att vara ensam! Men jag tvingar mig ändå ut och umgås ibland då jag tror det är viktigt för hälsan med lite socialt umgänge. Heh.
Är största ensamvargen aka grottmänniska numero uno. Älskar att vara ensam, trivs med det. Brukar nästan aldrig skriva med folk via skype eller varfan man nu skriver med folk nuförtiden. Har inget större behov av det tbh.
Blir jag för ensam så ringer jag polare,drar hem till dem eller bara träffas för att göra ingenting. Brukar tvinga mig till det ibland också så jag inte blir för instängd.
Det är inte att jag INTE vill, jag bara älskar att vara hemma och pyssla med skit.
På somrarna är jag dock alltid ute med folk. Somrarna är bättre, är en utemänniska.
I mitt tycke finns det skillnad på att vara själv, och att vara ensam.
Att vara själv för mig innebär att jag för tillfället valt att inte aktivt spenderar tid med någon annan människa.
Att vara ensam innebär istället att jag inte skulle ha möjligheten, att jag även om jag velat inte hade haft någon där, som lyssnade på mig, umgicks med mig när jag behöver eller vill det.
Jag känner mig ensam som person, har alltid gjort
vilket antagligen bidrar till att jag alltid vill umgås
med folk. Jag är ofta ensam om dagarna
tyvärr. Jag bor i en liten stad där ingen har
samma intresse eller livsstil som jag...
Bor i skogen!
Hata många människor eftersom jag inte tycker om dom(Finns anledningar).
Sitter hellre i mitt rum, kollar film eller bara är här.
Tycker inte om min familj heller och dom tycker inte om mig.
Funnits fåtal gånger då man kände att man inte var ensam men dom gångerna förstördes av människor.
(^-^)/
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet