Vår gemensamma relationsdagbok 2.0

att jag tog studenten igår överskuggas nu av att jag har windows 8. det här är verkligen det fulaste jag någonsin sett och fy faaaaan vad obekvämt och vidrigt herregud dra åt helvete med era appar

Hahha, satt och grinade igår när vi satt och kollade på alla studenter i Saab Arena, kunde verkligen inte sluta.
Det enda jag kunde tänka på var att för ett år sedan var du där nere och jag satt där och kollade på dig, jag såg dig på långa vägar för du satt på din klasskompis axlar och viftade med din studentmössa. Du var så fin i din kostym, minns när vi var o köpte den med din mamma och både hon och jag nästan stod och tjöt i butiken när vi såg dig. Vi var lyckliga då och hade varandra.
Och igår satt jag där och grinade för jag saknade oss så himla mycket.

Så nu är det slut och jag är tillbaka där jag var för 2 veckor sedan.
Ska låtsas som om det inte äter upp mig inifrån.
Önskar att det kunde blivit annorlunda, men det blir ju aldrig det. Usch.

Please någon sälj mig en Death Cab for Cutie biljett

Kanske borde kliva upp. Snart dags att tvätta ju. Fuck yeah!

Hihihihihihihi han kanske kommer hit inatt när han slutat jobba........

Round three

Så om några timmar är jag i stockholm igen..
Ska fika med "mamma" och jag är rädd. Rädd för att vi ska börja prata om det, samtidigt att som jag vill prata om det. Men det kommer sluta illa som det gör varje gång. Men jag vill inte låtsas som ingenting, som att inget har hänt. Jag vill inte låtsas som att vi är som en vanlig funktionell familj för att jag vet att vi inte är det, vi har aldrig varit och vi kommer aldrig bli det.
Frågan är bara om jag låtsas som ingenting för min egna skull eller hennes?

För övrigt så är jag skit rädd att jag ska stöta på någon som jag känner i stan. Typ V, I eller M..

Vill att någon ska spela Doto med mig.

Känns som att jag inte blir svartsjuk lika lätt längre. Fy i helvetes-satfläsk vad skönt och som jag strugglat med det.

Allt känns så jävla rätt och bra.
Skönt lov.

Har världens finaste fosterföräldrar och jag kan inte tacka dem nog för allt de gjort och hur mycket de bryr sig. Men ibland saknar jag att kunna göra vad jag vill när jag vill och bara inte bry mig om något annat än att bli berusad.

Vill tappa greppet och bara fucka ur. Mår inte alls bra.

För drygt ett år sedan var jag super bebissjuk och ville så gärna ha mig en liten bebis, idag känner jag bara att jag är så jääävla glad över att jag inte gjorde något otroligt dumt och skaffade mig en. För fy fan va jobbigt det hade varit, jag är så glad över att jag inte är mamma just nu. Sånt finns det tid för i framtiden.

......vill sova.....

Karma är en sån jävla hora