Vår gemensamma relationsdagbok 2.0

Do it.
Just do it
Don't let your dreams be dreams.
Yesterday, you said tomorrow.
So just do it.

...hände det där på riktigt??

Citat från Timon:

Finns inget bättre än att vakna buskis och ensam ":----)"
Fucking hatar mitt liv.

Har skrattat åt en kattbild i 15 minuter. Ska gå till katthemmet om cirka 15 minuter. I am living my life like I am supposed to do rajt now.

Jag hatar människor som spelar svåra då de gillar någon.
Varför kan man inte bara vara rak och visa hur man känner?

Jag blir så jävla intresserad av vad som händer i era liv när jag läser den här tråden.

att jag tog studenten igår överskuggas nu av att jag har windows 8. det här är verkligen det fulaste jag någonsin sett och fy faaaaan vad obekvämt och vidrigt herregud dra åt helvete med era appar

Hahha, satt och grinade igår när vi satt och kollade på alla studenter i Saab Arena, kunde verkligen inte sluta.
Det enda jag kunde tänka på var att för ett år sedan var du där nere och jag satt där och kollade på dig, jag såg dig på långa vägar för du satt på din klasskompis axlar och viftade med din studentmössa. Du var så fin i din kostym, minns när vi var o köpte den med din mamma och både hon och jag nästan stod och tjöt i butiken när vi såg dig. Vi var lyckliga då och hade varandra.
Och igår satt jag där och grinade för jag saknade oss så himla mycket.

Så nu är det slut och jag är tillbaka där jag var för 2 veckor sedan.
Ska låtsas som om det inte äter upp mig inifrån.
Önskar att det kunde blivit annorlunda, men det blir ju aldrig det. Usch.

Please någon sälj mig en Death Cab for Cutie biljett

Kanske borde kliva upp. Snart dags att tvätta ju. Fuck yeah!

Hihihihihihihi han kanske kommer hit inatt när han slutat jobba........

Round three

Så om några timmar är jag i stockholm igen..
Ska fika med "mamma" och jag är rädd. Rädd för att vi ska börja prata om det, samtidigt att som jag vill prata om det. Men det kommer sluta illa som det gör varje gång. Men jag vill inte låtsas som ingenting, som att inget har hänt. Jag vill inte låtsas som att vi är som en vanlig funktionell familj för att jag vet att vi inte är det, vi har aldrig varit och vi kommer aldrig bli det.
Frågan är bara om jag låtsas som ingenting för min egna skull eller hennes?

För övrigt så är jag skit rädd att jag ska stöta på någon som jag känner i stan. Typ V, I eller M..