Svensk oikofobi.
Citat från somligahar
Citat från Orks
För att vara lite ironisk kan man väl då säga att självföraktet är del av svensk kultur, så ni borde kanske lära er uppskatta det. Lol.
Jag vägrar att kalla självförakt för en del av svensk kultur. Det är en fientlig ide som måste bekämpas.
mao du ska bestämma vad som är svensk kultur och när du inte trivs med svensk kultur hävdar du att den inte är svensk. OIKOFOB!
Citat från BloodBath
Min egen erfarenhet av invandrare har varit att dom inte har varit speciellt inne i sin egen kultur, eller svensk, utan snarare en blandning av de båda.
Du har rätt, barn av invandrare håller inte stenhårt på sin egen kultur. Om kulturen nu är deras, finns nationalistiska iranier som anser att araberna tvingade på dom en ny kultur.
Men så här: Det finns svensk kultur. Grejen är inte att det inte finns svensk kultur. Grejen är att vad som utgör svensk kultur förändras kontinuerligt.
Svensk kultur idag är inte samma sak som svensk kultur för 20 år sedan, eller för 50 år sedan eller för 100 år sedan. Fan, vi hade inte allmän rösträtt för 100 år sedan, det fanns inga kill och tjejfärger och Svensson Svensson hade sannerligen aldrig sänts!
Och begreppet, som det används av konservativa/reaktionärer/nationalister/rasister/whateverhögerpack som vill verka värna om den svenska kulturen, appliceras så jävla godtyckligt. Promoes låt Svennebanan fick alla SDare att skrika om OIKOFOBIIII!!!! men få av sakerna som nämns i låten har varit etablerade i Sverige i längre än typ 30 år (sen har jag också problem med den låten av andra skäl, men det är OT). Och det är ungefär så länge sen kebaben slog igenom i Sverige, och ändå är det få som verkar stämpla kebaben som typisk svensk kultur. Tacomiddagar har väl varit ett etablerat begrepp i kanske 15 år men ses som "typiskt svensson" och svensk kultur. Foppatofflor (typ 10 år) ses som svenskt men inte huvuddukar (typ 500 år).
Det är enkelt att se ett mönster - saker som kommer till Sverige från USA stämplas fort som svensk kultur, medan saker från österut och söderut tar längre tid (särskilt om det är från afrika eller västra asien).
Sen är det klart att det är mer accepterat att skämta på sin egen bekostnad än på andras bekostnad. Det är så det ska vara. Om jag säger "haha, fan vad jag är dum i huvudet" är inte det ett personangrepp mot mig själv. Om jag konstant säger till någon annan att den är dum i huvudet är det däremot drygt.
PS: Emocore är så långt från svensk kultur det går att komma.
Citat från Morgendorffer
Citat från somligahar
Citat från Orks
För att vara lite ironisk kan man väl då säga att självföraktet är del av svensk kultur, så ni borde kanske lära er uppskatta det. Lol.
Jag vägrar att kalla självförakt för en del av svensk kultur. Det är en fientlig ide som måste bekämpas.
mao du ska bestämma vad som är svensk kultur och när du inte trivs med svensk kultur hävdar du att den inte är svensk. OIKOFOB!
Citat från Morgendorffer
Men så här: Det finns svensk kultur. Grejen är inte att det inte finns svensk kultur. Grejen är att vad som utgör svensk kultur förändras kontinuerligt.
Svensk kultur idag är inte samma sak som svensk kultur för 20 år sedan, eller för 50 år sedan eller för 100 år sedan. Fan, vi hade inte allmän rösträtt för 100 år sedan, det fanns inga kill och tjejfärger och Svensson Svensson hade sannerligen aldrig sänts!
Och begreppet, som det används av konservativa/reaktionärer/nationalister/rasister/whateverhögerpack som vill verka värna om den svenska kulturen, appliceras så jävla godtyckligt. Promoes låt Svennebanan fick alla SDare att skrika om OIKOFOBIIII!!!! men få av sakerna som nämns i låten har varit etablerade i Sverige i längre än typ 30 år (sen har jag också problem med den låten av andra skäl, men det är OT). Och det är ungefär så länge sen kebaben slog igenom i Sverige, och ändå är det få som verkar stämpla kebaben som typisk svensk kultur. Tacomiddagar har väl varit ett etablerat begrepp i kanske 15 år men ses som "typiskt svensson" och svensk kultur. Foppatofflor (typ 10 år) ses som svenskt men inte huvuddukar (typ 500 år).
Det är enkelt att se ett mönster - saker som kommer till Sverige från USA stämplas fort som svensk kultur, medan saker från österut och söderut tar längre tid (särskilt om det är från afrika eller västra asien).
Sen är det klart att det är mer accepterat att skämta på sin egen bekostnad än på andras bekostnad. Det är så det ska vara. Om jag säger "haha, fan vad jag är dum i huvudet" är inte det ett personangrepp mot mig själv. Om jag konstant säger till någon annan att den är dum i huvudet är det däremot drygt.
PS: Emocore är så långt från svensk kultur det går att komma.
Men sen finns det också saker som hängt kvar under hundratals år. Om inte tusentals. Att insinuera att svensk kultur är begränsad till vilka kläder man har på sig eller vilken maträtt man känner för att äta till middag är däremot ett exempel på oikofobi. För övrigt var vi bland dom första i världen med att ge kvinnor rösträtt.
Den enda som placerar begreppet svensk kultur jävligt godtyckligt är du själv.
Citat från somligahar
Men sen finns det också saker som hängt kvar under hundratals år. Om inte tusentals. Att insinuera att svensk kultur är begränsad till vilka kläder man har på sig eller vilken maträtt man känner för att äta till middag är däremot ett exempel på oikofobi. För övrigt var vi bland dom första i världen med att ge kvinnor rösträtt.
Den enda som placerar begreppet svensk kultur jävligt godtyckligt är du själv.
Fast vad är det som hängt kvar i tusentals år? Det finns massa saker vi haft i hundratals år som vi avskaffat och som nu ses som osvenskt. Feudalism t.ex. hade vi ju i en jävla massa år. Slaveri har funnits i Sverige av och till i drygt tusen år, är det en del av svensk kultur då? Större delen av svenska språket är ju å andra sidan bara 500 år, inklusive de flesta pronomen och verb vi har, och kommer från lågtyskan.
Att vara stolt över att vi var bland de första i världen att ge kvinnor rösträtt är ju lite som att vara stolt över att man åt minst bajs av alla flugorna.
Okej, så om det inte appliceras godtyckligt: Förklara för mig exakt vad det är då. Om det nu inte är godtyckligt, lista kriterierna för vad som är svensk kultur.
Varför blir jag alltid ignorerad när jag säger jul, midsommar, valborg?
Det är något vi har firat i tusen år, minst, om inte mer.
Citat från Morgendorffer
Att vara stolt över att vi var bland de första i världen att ge kvinnor rösträtt är ju lite som att vara stolt över att man åt minst bajs av alla flugorna.
Lööööööve!
Citat från BloodBath
Varför blir jag alltid ignorerad när jag säger jul, midsommar, valborg?
Det är något vi har firat i tusen år, minst, om inte mer.
Sure, det är en del av svensk kultur, absolut. Däremot har ju formen av firande ändrats allt eftersom, inte minst vad gäller julen. Jultomten som delar ut klappar är väl vad, 50 år? Och det är ju få personer som faktiskt hävdar att dessa högtider är per definition dåliga.
Däremot finns det ju många högtider vi slutat fira, typ kristi himmelfärd, allhelgona etc. Är dessa en del av Svensk kultur? Varför slutade vi fira dem? Det är intressant att analysera sådant.
Men mitt problem är att det appliceras väldigt godtyckligt, att det inte riktigt finns några kriterier. Som sagt, vissa saker räknas som svenska efter bara något decennie eller tre, andra kan ha varit en del av Sveriges historia i tusen år utan att hyllas som svensk kultur (olika former av slaveri och livegenskap t.ex.).
Om svensk kultur är att vi firar jul (men inte specifikt hur vi firar jul), hur ter sig så kallade "oikofoba" uttryck här? Är det folk som gallskriker "bort med den svenska julen"?
Som sagt, jag förnekar inte att det finns svensk kultur. Det finns massvis med svensk kultur, och vissa saker har varit del av vår kultur länge, såsom julen. Det är dock intressant att se varför få traditionsvurmare t.ex. ropar efter återinförande av feudalismen (eller ja, de finns ju de med, men det är inte så vanligt) - den, och liknande system, har ju varit en del av sveriges historia åtminstone lika länge som påsken.
Dock är det ett statssystem, inte en del av kulturen, i alla fall inte på samma sätt.
Sen förnekar jag absolut inte att vårt firande av högtiderna har ändrats, men dom har hängt med oss i upp till två tusen år, om inte mer, i en form eller en annan. Julbordet, exempelvis, är en tradition som kommer från fornnordisk tid då man traditionellt jagade ett vildsvin som slaktades och griljerades för att hedra Frej med sin gris Gyllenborste.
Valborg firades med stora vårdkassar för att skrämma onda andar som skulle passera över från de dödas rike, då man trodde att "slöjan" mellan världarna var som tunnast då, och således så tände man vårdkassar. Även detta har hängt med oss otroligt länge, och firas fortfarande med vårdkassar, men den folktron som är kopplad till högtiden hänger inte med.
Samma sak med midsommar. Det firas till stor del på samma sätt, bara att det inte är lika starkt kopplad till folktron.
Citat från molly
Citat från holker
Det är väl inte så konstigt dock att man uppfattar andra länders kulturer som intressantare och mer exotiska.
Jag har förvisso inga siffror, men om man ska gissa, hur många av alla de som flyttar till Sverige går helt bananas över påskris och kräftskivor och hellre anammar Sveriges kultur än den de haft med sig?
Uppenbarligen inte tillräckligt många eftersom att integrationen går helt jävla käpprätt åt helvete.
Citat från Morgendorffer
Fast vad är det som hängt kvar i tusentals år? Det finns massa saker vi haft i hundratals år som vi avskaffat och som nu ses som osvenskt. Feudalism t.ex. hade vi ju i en jävla massa år. Slaveri har funnits i Sverige av och till i drygt tusen år, är det en del av svensk kultur då? Större delen av svenska språket är ju å andra sidan bara 500 år, inklusive de flesta pronomen och verb vi har, och kommer från lågtyskan.
Nåja inte helt sant. I skrift äldsta det äldsta kända exemplaret av svenska från 1250, och har utvecklats sedan ännu längre tillbaka, från urnordiskan som finns bevarad bl.a. på runstenar och futharker, den äldsta dateras till ca 300 år efter kristus. Självfallet har språket blivit influerat från andra håll, franskan, tyskan, och nu i modern tid, engelskan. Men det finns ingen som påstår att bara för att vi har engelska låneord så har vi inget språk >_>
Slaveri har ju inte funnits i organiserad form i Sverige på ja.. 700 år? I vart fall, självfallet inte aktuellt idag, samma sak med feodalism. Det är en del av vår kultur som en del av våran historia, såsom många andra saker är, både positiva och negativa.
Som BloodBath skrev så finns det ju den sortens traditioner, olika högtider som har varit med oss under årtusenden. Språket vi och våra grannar har delat under en väldigt lång period likaså. Det är inte för inte som vi kan förstå våra norska och danska grannar.
Som stat kan vi finna flera saker som har runt tusen år på nacken, förutom just då grundandet av Sverige, eller Svea Rike, började byggas runt 500-talet och var helt stabilt som nation i slutet på 1100 talet. Sen finns det ju den svenska flaggan till exempel. Den blågula flaggan kan med säkerhet spåras tillbaks till Magnus Ladulås, 1275, och dom tre kronorna kom att användas som riksvapen ungefär samtidigt, med Ladulås och första gången rent officiellt nästan hundra år senare.
Att vara stolt över att vi var bland de första i världen att ge kvinnor rösträtt är ju lite som att vara stolt över att man åt minst bajs av alla flugorna.
Och att oja sig över att Strindberg skrev några kvinnofientliga rader är som att vara ledsen för att man åt minst.
Okej, så om det inte appliceras godtyckligt: Förklara för mig exakt vad det är då. Om det nu inte är godtyckligt, lista kriterierna för vad som är svensk kultur.
Beror väl lite på definitionen av kultur i sig.
Those customary beliefs, values, and social constraints that ethnic, religious, and social groups transmit fairly unchanged from generation to generation.
Nationalekonomen Luigi Guiso
Vi delar mycket med den ango-saxiska världen självfallet, precis som ett arabland delar mycket med ett annat. Unika för Sverige är dock våran litteratur, konst, idehistoria, folkklädsel, historia, språket och moralen. även religionen (eller som idag, avsaknaden av detta) . Kulturen är nära förknippad med nationalstaten, etniciteten och även samhörighetskänslan som alla svenskar bör inneha. Andra saker såsom våld har ju alltid förekommit genom alla tider, men räknas knappast som en del av våran kultur. Vi har mycket att vara stolta över. Som folk har vi med rätta kunnat hävda oss på den internationella spelplanen. Ett av många exempel är Nobelprisen, där vi har 29 pris, mer än sydamerika, afrika, arabvärlden och oceanien tillsammans.
Citat från BloodBath
Dock är det ett statssystem, inte en del av kulturen, i alla fall inte på samma sätt.
Det här låter väldigt luddigt. Vet inte riktigt hur du menar att statsskick kan ses som något helt skilt från kulturen - och notera även att TS tycktes se det faktum att Sverige gav kvinnor rösträtt för snart 100 år sedan som något relaterat till den svenska kulturen.
Citat från BloodBath
Sen förnekar jag absolut inte att vårt firande av högtiderna har ändrats, men dom har hängt med oss i upp till två tusen år
We are in agreement then.
Frågan är hur en formulerar kriterier för vad som utgör delar i den svenska kulturen. Utan någon form av ens vaga kriterier är det dömt att misslyckas, eller ja, bli väldigt luddigt.
Om en tar SD som ett exempel - inte för att någon uttryckt att de delar åsikt om SD i det här utan för att SD är det riksdagsparti som verkar mest fixerade vid att prata traditioner hela tiden (tätt följda av KD):
"I en kultur ingår många olika saker, det handlar om sådant vi producerar, som musik, konst, litteratur och danser. Det är också sådant vi utövar, som traditioner, ceremonier, högtider och riter. Det är sådant vi är, som tystlåtna, reserverade, försiktiga och gästvänliga. Även yttre fenomen som klädsel, mat, dryck och inredning är kulturella markörer. Värderingar är en av de största och viktigaste kulturyttringarna."
Frågan är, hur mycket av den musik, den konst, litteratur och de danser vi producerar idag, som har lång tid i Sverige. Traditioner och ceremonier - ja, det finns en del med lång historia i Sverige, men många är relativt nya (och få under 60 verkar klaga på vare sig halloween eller kanelbullens dag). Att kulturmarkera personlighetsdrag och hylla dessa är i sig problematiskt (så om jag inte är tystlåtet lagd, är jag inte svensk då?) och inte minst svårt att visa på om det är något som har lång tradition i Sverige eller inte. När jag tänker på vikingatiden är inte det första jag kommer att tänka på "tystlåtenhet och försiktighet", men självklart färgas ju även min bild av det av ett otroligt förenklande.
Och när jag i början av tråden (och blev kallad oikofob för det) drog upp saker som mat och klädsel är det intressant att notera att även SD gör det, och där står min kritik: Tacomiddagen som etablerat koncept är betydligt nyare än kebaben i Sverige, och foppatofflor yngre än slöja.
Och vi ska inte tala om vad som gäller när det kommer värderingar - dessa ändras ju konstant. För att återkoppla till litteraturen så har ju en av Sveriges mest kända författare för bara hundrafemtio år sedan skrivit att varje sund man är kvinnohatare, t.ex. Är det något folk gärna ser som en del av den svenska kulturen?
Citat från Morgendorffer
För att återkoppla till litteraturen så har ju en av Sveriges mest kända författare för bara hundrafemtio år sedan skrivit att varje sund man är kvinnohatare, t.ex. Är det något folk gärna ser som en del av den svenska kulturen?[/i]
Strindberg är den han är i Svensk litteraturhistoria, inte för hans åsikter om kvinnor (kan anses vara ett barn av sin tid), utan för vad han bidrog med och räknas som en av Sveriges viktigaste författare. Att inte fler läser Strindberg och dylik litteratur i skolan är skamligt anser jag själv, skadar allmänbildningen. Istället får man läsa skitböcker som ett öga rött eller vadfan den nu heter.
Alla har rätt att få tycka vad dom vill. Men säg mig, varför är det ett acceptabelt beteende när en svensk med utländskbakgrund säger så men inte när en svensson säger det?
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet