Skriva av sig-tråden

dude sluta creepa ut alla

(helt orelaretat till posten ovanför btw incase det inte var tydligt)

them abs tho :OOO

Bert Karlsson alltså, jävla lirare det är

Var ec alltid såhär tråkigt eller vad är det för fel?

Har nu bott i Göteborg i en vecka, varit sambo med världens finaste och fick igår reda på att jag fick jobbet jag sökte. Livet flyter på, saknar dock mina katter.

Det gör ont i hela min själ and I dont even know why. Hade hellre brutit ett ben än att känna såhär.
Känner mig helt heartbroken fast x10 + en weird och extrem känsla av ... saknad?
Typ som om någon plockat isär en viktig del av mig ...

Och nu fungerar jag inte.

Och jag vet inte ens varför jag känner såhär.
Hoppas att jag går att laga med silvertejp.

Det finns inget jag vill hellre än vara normal. För just nu går det ut över honom och att se blicken som han ger mig och känna att jag gjorde det där mot honom... Det förstör mig. Jag försöker febrilt att ändra på mig, på de delar som är negativa emot mig själv och emot andra men det går inte.

Jag längtar tills jag är tillbaka i Sverige och kan börja utredningen, för just nu så bränner jag ut människor och jag kan inte bränna ut honom, han är den enda som har stannat och som faktiskt älskar mig.

Jag uppskattar din ärlighet men jag skulle uppskatta någon sorts effort utan att jag måste släpa runt

Den där känslan när man har stora problem med sin router och de tycker det är en god idé att ringa från usa-supporten. Hur hade de tänkt att det samtalet skulle gå till? Klart att en kan uttrycka sig i skrift men att försöka förklara ett problem direkt i tal på engelska och även förstå det de säger inom ett ämne där jag inte alls är insatt.. Pls no. Talk calippers to me instead.

Besök mig så jag kan känna mig omtyckt

Alltså jeeeeeesus, det är verkligen bara 2,5 månader kvar av denna terminen. Sen är det så EXTREMT mycket ansvar som bara kommer att falla ned från mina axlar. Jag kommer sluta att vara ordförande. Vara klar med c-uppsatsen (peppar, peppar som in åt fan!!!!!).

Herregud vad jag längtar efter sommaren. Efter hösten. Efter 18:e januari 2019. Snart är det här. Jävlar vad jag ska ta i tills dess.

Gått upp i tjänst på jobbet idag som skiftledare och imorgon blir det paaaartyyyyyy!!!

Att stå inför att kanske tvingas lämna ifrån sig två av de enda små ljus jag har i tillvaron, för att jag mår så dåligt att jag knappt orkar ta hand om dem längre...

Ibland undrar jag varför jag inte bara ger upp.

Fuck me, dude.

Vill ha ngn kul att vara bäng med