Skriva av sig-tråden

Jag gillar att pusha mig själv till gränsen

måste bestämma om det är så här jag vill leva mitt liv eller inte

Börjar jobba på måndag och min dygnsrytm är helt åt helvete. Vad härligt.

Var så jävla rå i magen idag, la mökar och smygare över hela arbetsplatsen och alla reagerade på det hahaha. 10 koppar kaffe gjorde sitt. Älskar att vara ninja och gå for the silent kill och sedan fly min kos, lämnandes dom undrande vem som sket. Ska ladda upp med heinz vita bönor imorrn innan arbetspasset och avfyra kanonen fullt ut den här gången. Så illa att brandlarmet går och byggnaden utryms.

ångest ångest ångest ångest

Mitt huvud knasar bara.
Konstant. Hela tiden.

Förundras fortfarande varför majoriteten av de som kontaktar mig är femton eller yngre.
Samma sak när jag var arton, varje tolvåring ville ha mig och VAD FAN ÄR DET FÖR FELLLLLLLLLLL lämna mig ifred

Känner för det mesta inte på humöret att vilja vara vid liv

Idag är det gjort: jag skickade ringen. Nu är vi äntligen klara med varandra och jag slipper ha honom i mitt liv.

Ledsen och arg :(

Tycker om hennes ring, den vibrerar så fint och ljuder högt i huset.

Nu har utgrävningsledaren frågat chefen för konstmuseet om vi studenter får fortsätta gräva under sommaren. Håller tummarna!

Heuehööö efter mat krånglar fortfarande huvudet. Probably even more than before.

Allt jag vill är att träffa honom men det är ingen idé pga avståndet och det kommer bara bli jobbigt och svårt och det suger så jävla mycket. Vi kan typ inte ens prata för att inte bli för into varandra och det suger fan ännu mer pga han gör mig så glad.

Faaaaan. Hatar detta.

Började med att jag skulle göra mat till mig och min kille som är kock... Slutade med att jag inte längre fick vara i köket och nu sitter jag här istället