Skriv en dikt.

The time is running
Faster and faster
Disappearing into sand

Yesterday is gone,
Just a memory,
Just another day

"Splittrade delar av en själ
Utspridda likt krossade speglar
Under ett svagt lampsken

Delarna andas ansträngt
Spegelglas på kalt golv
Lampskenet flimrar till

En själ dör
Ännu en spegel går i kras
Och sedan slocknar lampan"

SnigelPsykos: Fint! (:

Pekfinger: Tack.

Jag har hört att många klagar på busspriser. Det ska helst kosta så gott som ingenting för att ge sig av.
Född på fel plats reser vi gärna till en annan stad i hopp om att känna ett klick.
Ett ömsesidigt stick som inte gör ont.
Ibland är vi inte beredda att ta risker. Då skakar vi genast av oss allt och vibrerar ned i marken, känner hjärtat ligga i sanden och håller tanden i handen.
Låt oss se till att vi inte spricker av besvären.
Tänk på nåt mjukt, nåt sjukt. Tänk på en lukt eller en frukt. Tänk på nån du tycker om.
Se till att våga hoppas för annars kommer inte hoppet våga dig. Och om inte hoppet vågar dig kommer inte du våga ta hoppet, ut till det okända.
Se det positivt. Se det kreativt. Det okända är på din sida.

Aktsam, vakande, bejakande.
Följsam in i minsta detalj.
Omfångsrik, framstående, överlåtande, knappt synbar för den döve.
Åldersnoja, hederlig, gammaldags, omodern,
inskränkt, högmodig, skeptisk, konstlad,
obekväm, känslokall, stel, stilla, oberörd.
Överkörd, påträngd, spräckt, förgjord,
krossad, söndersmulad, överväldigad,
frigjord, öppnad, bekräftad, mottagen, lössläppt, vindförd,
mogen, godhjärtad, öppensinnig, innerlig, förförd, lyhörd,
karismatisk, harmoni,
poiner, fiolstämma, rabarberblad, rosérosa himmel.

Jag mötte en Deathis igår. Han kom gående över de smaragdgröna kullarna vid Vårdberget. Likt en ängel uppenbarade han sig framför mig, tryckte min hand, bad mig sitta ner. Han sade att han vandrat ifrån Piggstian, och kommit för att fisa mig i ansiktet. Jag ryggade tillbaka. Men inom bråkdelen av en tiotusendelssekund fann jag mig liggande på marken med hans snövita skinkor smärtsamt nära mitt anlete. Sakta, sakta, förde han dem närmare och närmare mig. Precis så nära att hans ringmuskel, nästintill snuddade vid min vibrerande nästipp. Sedan låg vi så, i flera minuter och bara andades. Och sedan fes han. Det var som om jag försvann för ett ögonblick, och när jag vaknade igen, var han försvunnen. Jag tror mig ibland se honom komma, gående på landsvägen. Tycker mig ibland höra ljudet av hans varma luft mot min kind. Men han är borta, borta likt en vind.

Hästen springer, väckarklockan ringer
Pappret tog slut, gapa och tjut
Mor kom med mer, skit ut lite fler


Ibland kan även jag.

You can't clench the cursifying truth
When you've been living among the abusing lie
But even though they are insulting
They are the easiest to untie

Blupp på mig ;O

Passerar våran undergång, bleker, förtär
Borta är tanken av en apokalyps
En liten gnutta hopp för oss
Förlorar ingen mening
Trotsar det som vi förträngt

Lever i ett fördärv
Kräver livets åtrå, strävar
Försöker, vi glömmer
Känner ingen saknad
Älskad av dig, någon annan

Hoppar, ner från ödets bro
Ner i livets vatten, det värmer
Kylan är borta, fler, hettan stiger
Lever i våran egen illusion
För varandra, hoppets tro.

"Världen har gått under, men vi har varandra så vi lever i ro"

Villanell om en villanell.

Skriver mig en villanell
Med rim och takt och strof och så
Ligger sömnlös varje kväll

Börjar litet, som en cell
Som en tenta i Umeå
Skriver mig en villanell

Så, ge mig ett exempel
Har du inget att föreslå?
Ligger sömnlös varje kväll

Ge mig något, en formel?
Ett pyttelitet frö att så?
Skriver mig en villanell

Lägger mig under min fäll
Nu vill jag lägga locket på
ligger sömnlös varje kväll

Det kan bli en riktig skräll
För det måste väl ändå gå?
Jag följer ju en modell
Skriver mig en villanell

SOUNDANDFURY: Herregud vad bra du skriver!

månskenet utanför fönstret får hennes ansikte
att se ännu blekare ut än det egentligen är
hon är vacker med hud som gjord av snöflingor
jämn, glänsande och bedårande
hon är öm och kall
jag får inte röra
för hon får inte smälta
jag vill sända henne all värme
i kärlekens beröring
jag får inte röra
måste älska på avstånd

älska min gudinna utan hennes vetenskap

Blänkande, iskallt, vasst.
Jag kan döda dig med ett kast.
Eller skära upp hela din hals.
Medan jag berättar om livets vals.
Det är fruktansvärt jag vet.
Men jag har en hemlighet.
Det finns inget bakom det vi ser.
Låt mig hålla i din kropp medan du tittar ner.
Kyssa din nacke, smeka dina bröst.
Jag finner tillfredställelse, det är min tröst.
Klarnar det upp för dig snart?
Antalet där nere finner livet underbart.
Min stol har länge varit tom, och du fick äran att sitta.
Du kan skrika och ropa, men vad du än gör kommer ingen att titta.
Att komma hit upp är det lätta.
Juste, du dog igår.. Jag glömde berätta.

Ensamhet är bara ett ord. Jag försöker förklara hur jag känner mig, ni kallar det ensam.
Det är så mycket mer än bara ”ensam” jag kan säga att jag känner mig ensam, för jag inte vet hur jag annars ska förklara det.
Det svidande hålet i bröstet bränner, men försvinner inte. Det oändligt djupa hålet, svart och tomt.
Det känns som jag är i det tomma hålet, jag försöker komma ut men jag kan inte se, det är för mörkt.
Jag vill skrika, men tiger. Jag vill gråta, men inga tårar kommer. Jag är naken i mörkret.
Men det är bara vad jag känner, vad som finns inuti, utanpå ler jag, utanpå klär jag mig fint, pratar mycket, spelar självsäker.
Men jag när jag kommer hem försvinner jag, till det mörka hålet. Ensam kallar ni det, jag kallar det vilsen, vilsen i mörkret.

Den skrev jag under min deppiga period hehe. Alla har sina stunder XD