Skriv en dikt.
Citat från anarkosyn
Citat från Sissel
och vem som helst, förutom vem som helst,
vill väl bara sitta i en tv-soffa
och känna popcorn poppas som hjärtan hoppas
utan att stoppas
Hur sweet som helst!
Gillade hela dikten men den strofen var speciell.
Ja, det var en riktigt vacker bit. Jag älskar när enkla ord blir så djupa.
Citat från Sissel
kritik vore fint!
*
världen står still i ett land där allt ska hända
och oroligheten stundar
bland neurotiska hundar
bland sprucket sminkpuder
bland mitt eget sinnes luder
världen står still i ett land där allt ska hända
och publiken tystnar
fastän ingen lyssnar
och trots att alla gör vad dom vill
känner ingen att tiden räcker till
den där tiden som behövs för att bygga mod
och vem som helst, förutom vem som helst,
vill väl bara sitta i en tv-soffa
och känna popcorn poppas som hjärtan hoppas
utan att stoppas
utan att känna sig fullproppad
av poetiska löften och komplex kring höften
här vill jag bo
i min tv-soffa. bredvid dig. jag har fått min tid,
och nu vill jag hoppas
Wow.. Jag klappar händerna.
Hon som man ser på bussen på morgonen, det är flickan med dom stora ögonen
Hon som tycks vara så vacker, som en sagoprinsessa med sin prins så tapper
Hon som verkar vara omtyckt av alla och kan få vem som helst att falla
Hon som kanske är rik på vänner, hon kanske till och med är på toppen och bestämmer
Henne vill man vara, hon som har allt en flicka i ord inte kan förklara
Men vad de oskyldiga själar inte kan se och förstå, är att hon är motsatsen ingen förstår sig på
Från hennes ögon faller bara osynliga tårar, då i hennes ögon hon inte är något man bedårar
Varje dag står hon på egna fötter, dom värker, vill ge upp, men kan inte för det finns ingen som stötter
Hon är inte den populära flickan många vill tro, för bakom datorskärmen finns det ingen ro
I verkligheten är hon inte allt hon tycks vara, det är någon hon själv inte kan förklara
Ja, hon är den man ser på bussen på morgonen, hon är bara flickan med dom stora ögonen
har inte skrivit en enda dikt på 2 år, jag är ringrostig
En dikt jag slängde ihop för ett tag se .
Orkar inte längre hålla i galenskapen som växer inuti
skriker ut en idioti som vrider och vänder i skallen
och som sen river och bänder upp varenda felmarginal
som skapades i ett felavlat barn, tankar som förbryllar
saker i huvudet som kryper, skriker och det kryllar av
tankar som inte någon borde ha, men ändå så finns dem,
ändå lever dem kvar i ett huvud som inte klarar av
en existens.
För tankar som maler på bildar en verklighet som inte finns,
skenar iväg i min egen värld jag vet inte vart jag ska ta vägen men,
med sättet jag lever nu, kommer jag aldrig ur denna värld levande,
skevare tankar byggs av den felande hjärnan som finns bakom mitt kranium,
vill ha en lugn stund men tankarna finner aldrig ro, de gror blir värre,
jag orkar inte kämpa emot längre.
Jag och min hjärna hamnar i ständiga bråk,
små konflikter som eskalerar och skiljer oss båda åt.
Egentligen borde vi ta en paus från varandra,
hjärnan tar knäcken på mig, vi borde inte finnas ihop,
vi har ett alldeles för destruktivt förhållande.
Vi kommer tillslut rasa samman, vi klarar inte av varandra.
Galenskapen växer innanför mitt pannben,
och jag är chanslös.
Tråden låst för uppsamlingstråd:
http://www.emocore.se/sida/t/Den-nya-officiella-dikttraden_42359
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet