Skriv en dikt.
Kan inte riktigt uttrycka mig med ord särskilt väl.
Citat från Dopamin
Kan inte riktigt uttrycka mig med ord särskilt väl.
Just let it flow!
We had joy, we had fun, we had niggers on the run, but the fun didn't last, 'cuz the niggers ran to fast
Skriven i februari 2005, av mig.
''Lycka är att du kommer till denna jord, och lycka är att jag får en lillebror.
Kärlek betyder älska, och min lillebror blir nog kär''
Fick min älskade lillebror den 8e Mars, 4e av mina 4a syskon. (dock är han och två andra halvsyskon)
Hade alltid velat ha ett yngre syskon. I love him very much.
Min pappa tycker den är vacker. Han grät nästan när han hörde den första gången, när jag läste upp den i kyrkan btw.
It keeps me awake at night.
It confuses my emotions.
It fills my lonliness.
It haunts my mind.
It drives me crazy.
She's it, she's the one.
ett uppmålat leende,
och en näsa som få
dina skratt ekar långt in i själen
och rösten bränner hål på hjärtat
stora skor, som trampar på mig
för varje hån känns det som ännu en nål
och det brinner av hat inom mig
dina förödmjukelser gräver igenom muren
och träffar mig igen
förföljer mig, håller koll
varje misstag räknas,
och tiden rinner ut
dina läppar formar orden
och rösten bränner hål på hjärtat
mitt hjärta..
Tankar far fram i mitt sinne
Klart och inte närheten av någon dimma
Åter har de dykt upp, ett eländigt minne
De skär fram som den vassaste klinga
Att älska, att va saknad
En hunger som ej går att stilla
Jag ber håll om mig, se efter mig
Håll min hand och sjung för mig
En dröm, en utopi
Mina tankar är nog illa
Kanske smittat av koli
Rentav förblindad av en dimma
Men jag kan inte hjälpa det, du gör mig hel
trygg och styrkan reser sig
men att du redan har någon, är det då fel
att få drömma om något som kunde varit helt?
Citat från Gorecopter
Citat från HORROR
Citat från Gorecopter
Citat från HORROR
Paraply
Flensost
Blank panna
Jag vill fly
Jag hade också velat fly, helt klart.
Min första verklighetstrogna dikt ever.
Den var jättebra!
Nä.
:D
t-j-e-j
man hoppas och ler,
vill ha varenda kille man ser,
misstag för varje andetag man tar,
vänner som sviker snart har man inga kvar,
följa trender, sy ihop sitt hjärta, ta emot ännu mer smärta,
är du för snygg eller smart finns det ingen som kommer vilja dig ha,
att bli snackad skit bakom ryggen är något otroligt vanligt,
det finns inget mer saligt,
likt en riddare som svingar sitt svärd,
blir likt månge undernärd,
börja banta, hata sitt liv,
att våga ta ett alldeles för stort kliv,
vara annorlunda passar inte in,
stå upp för den man är, nej aldrig någonsin,
men dom starkaste som fanns,
var dom som tog sin chans,
dom stod aldrig i någons trance,
nej, det var bara dom som andra såg deras klara nyans,
världen står still i ett land där allt ska hända
oroligheten stundar och alla neurotiska blundar
flera lager sminkpuder, just där ger alla vika för sitt sinnes luder
allting ska vara dumt och perfekt, konstant och direkt.
jag blev lurad jättelätt och förlorade för ett tag
jag trodde jag var distanserad och rätt, men vek ändå lätt för obehag.
allting ska kännas dumt och perfekt, märkligt konstant och genast direkt
varför är en fråga man blir stämplad om man frågar
och gillar du mjuka läppar och töntromantik
är du genast patetisk och rik på luft och skit.
men vemsomhelst
vill väl bara sitta i en tv-soffa
och känna popcorn poppas som hjärtan hoppas
synkroniserat - vi behöver väl inte brottas.
känna andetag tydas, och att våra känslor
äntligen kan få synas.
inte dumt och perfekt -
utan fult, fint, och defekt.
Första gången det snöar,
rusar barnen ut och gör en snögubbe.
Han får en fin plats,
bredvid barnens gamla favoritträds stubbe.
Barnen börjar frysa och springer in.
Där står snögubben,
blöt, kall och frusen.
Han tittar in genom fönstret,
och avundas andventsljusen.
De lyser och ger värme till alla.
Barnen hjälper honom,
ger den stackars snögubben mössa och halsduk.
Men det hjälper inte,
han är alltid kall och sjuk.
Och han blir aldrig frisk.
Ett sista försök till värme.
Snögubben drar sig in i stugan.
In till barnen och adventsljusen.
Han vill inte stå ensam ute i kylan.
En genväg till sin egen tö,
ledde till att snögubben fick en för tidig död.
Men han är den enda snögubben som dött lycklig.
Tänk på att vara snälla mot det ni skapar.
Ett litet tag sedan jag skrev den, men jag är väldigt nöjd med den. :]
Frusna tårar i ett glittrande vinterland
Ensam, kall, ingen att ty sig till
isvindar, frusen ända in till själen
Brännheta tårar i ett grönskande sommarland
Ensam, brinnande, ingen att ty sig till
sommarvindar, frusen i själen
Inga tårar i ett tvåmansland
Tillsammans, varma, någon att ty sig till
ljumma vindar, varma ända in i själen
Massor av tårar i ett enmansland
Ingen att krypa ihop intill
Ingen att bli tröstad av
Ingen att trösta
Ingen att bli älskad av
Ingen att älska
Försvunna tårar i ett tvåmansland
Alltid någon att krypa ihop intill
Alltid någon att bli tröstad av
Alltid någon att trösta
Alltid någon att bli älskad av
Alltid någon att älska
Någon att förevigt dela sin kärlek med
Någon att förevigt gå hand i hand med
Någon att förevigt somna med
Någon att förevigt vakna med
Varma vibbar
Inget kallt
Ingen ensamhet
Aldrig mer
Inga mer frusna tårar i ett glittrande vinterland
Inga mer brännande tårar i ett grönskande sommarland.
Men omöjligt tyst
skulle skrattsalvorna
slutligen
ikväll att
frysa.
Men generad förekommer hon
ont, så ont.
..om tid.
"My hands reach for such obvious things
Love and warmth and understanding
You sent them away in an envelope
And waved goodbye as the dark came on
You don't know me, I don't know you
Our eyes and tears and aridity
Shrug your shoulders, do what you want
But stop playing this stupid games
Your hands push me in the dump
Hate and cold and disappointment
Soon I'll move out, be sent away
And I won't write you a single letter"
På engelska, h3h3h3. Kan bättre.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet