STORA SKOLTRÅDEN
Citat från Maemi:
Självklart, men jag menar nu på E-nivå. För att få E behöver man i princip bara göra uppgifter och svara på en basic nivå, om man vill få högre krävs det mer såklart (tänka kritiskt, ta upp olika perspektiv osv). Så är det för oss i alla fall.
Jo, det ställer väldigt höga krav och ibland kan E kännas svårt att nå också (speciellt i Fysik och Matte), just därför kan jag inte se hur E kan vara svårt att nå i andra program. Jag kanske är lite för ensidig i min åsikt, men naturvetenskap är så pass svårt så för mig känns det som att de som klagar på att det är svårt att få ett E (i andra program) är bara lata.
Det finns många brister i vårt skolsystem eftersom det är tillämpat på ett sätt som inte funkar för alla, på ett sätt som gör att många inte kan prestera på bästa sätt. Det är många som väljer akademiska utbildningar utan att ha ett faktiskt intresse för att lära sig eller att plugga. Dessa borde välja yrkesförberedande program istället och börja jobba direkt.
För att få upp motivationen hos någon krävs det att de är villiga, och så som jag ser det så är det inte många som är det (när de inser vad som krävs). De som inte har motivationen och oftast väljer att skolka är såna som har vant sig med sådant i hemmet - lathet kommer hemifrån. De är vana att ta den "enkla vägen ut" och att leva ett bekvämt liv. Att arbeta mot det kan jag tänka mig skulle kräva enorma resurser, du måste i princip omprogrammera en människa och jobba med de dagligen. De som har varit kämpare och sedan tappat motivation är det enklare att jobba med än de som aldrig har kämpat. Men återigen - min åsikt är nog ganska ensidig eftersom mer än halva min klass är i princip så som jag beskrev ovan.[/i]
Du har många goda poänger där, men du förbise att betyget E inte är lika inom alla ämnena. Trots allt så har vi jobbat under många år för att kunna utveckla alla ämnena för att kunna bli mer individualiserat.
Exempelvist historia (som jag pluggar för att bli lärare inom) så är kunskapskravet att du har en viss basic förstårelse (som du nämnde) men även förmåga att kunna se och hitta sambanden inom historia. Exempelvist ska man kunna veta hur triangelhandeln (slavar från afrika till nordamerika etc) lade grunden till den industriella revolutionen i Europa.
Jag tror nog att skillnaden är att inom Naturvetenskap så ställs det hårdare krav eftersom det är ett teoretiskt ämne som ska kunna bereda väg inför tyngre akademiska studier.
Vad gäller skolan så ser jag största felet i att vår skola fortfarande är baserad på 1700-talets husförhör (där prästerna besökte gårdar för att se om familjen kunde komma ihåg vad som stod i bibeln, så kallad statisk fakta ("memory")) vilket fortfarande förutsätter att man enbart ska komma ihåg viss fakta.
Likadant kan jag se felet i att skolan är fortfarande baserad på den skola som skapades under industriella revolutionen (vilket innebar att man behövde utbilda människorna för att kunna fylla fabrikerna med arbetare). Jag har dock inte stött på någon hittills som valt en akademisk utbildning utan att ha intresse för det. Snarare att jag stött på människor som inte varit tillräckligt förberedda inför utbildningen och därför valt att hoppa av.
Vad gäller motivationen så anser jag att det är inte så enkelt som att säga att det måste komma ifrån hemmet. Trots allt så skiljer sig familjeförhållanden och sammanhållningen något avsevärt beroende på vart du bor, vilken utbildning dina föräldrar har etc.
Jag kommer ifrån en familj där mina föräldrar inte gick gymnasiet. Trots det så är jag nu studerande på högskola (och min bror som är året yngre, vägrar att plugga mer eftersom han anser att det är meningslöst). Visst behöver ungdomarna vara villiga att lära sig, men det är också det jag tror att dem är.
Det är bara svårt och meningslöst att lära sig något om man inte har en lärare som kan göra det intressant och visa varför det är viktigt med ämnet. Vad gäller historia så kan jag rekommendera att läsa boken "historia som politiskt vapen", där får man lära sig att använda historia som argument. Är inte det något som hade kunnat få många fler elever att bli intresserade?
"De som inte har motivationen och oftast väljer att skolka är såna som har vant sig med sådant i hemmet - lathet kommer hemifrån"
Du har en poäng där om än i fel situation. Som barn är vi en del av en familj och all kunskap och uppförande (Habitus, kulturellt kapitel etc (Bourdiéu)) som vi lär oss, kommer ifrån den närmaste familjen. Men det är också därför skolan är så viktig för barn och ungdomar att ta sig ifrån ensidiga åsikter, tankar och kunskap. Det är genom mötande av andra människor utanför familjen som får oss att växa och bli mer självkritiska.
Däri ligger också problemet med många elever, att det finns inga vuxna förebilder i skolan som hjälper dem framåt.
'It's All Becoming a Habitus': Beyond the Habitual Use of Habitus in Educational Research
Rekommenderas att läsa om just den biten om hemmet och skolan samt hur viktigt det är för barnen att träffa andra vuxna än sina föräldrar i skolan.
Jag uppskattar din ärlighet med att vara ensidig. Det gör det lättare att vilja förstå dig. Däri ligger också nyckeln till kunskap. Istället för att döma en människa, ifrågasätt.
Här är en fin text som jag tycker är lite relaterad till skolan.
http://mickegunnarsson.com/2015/03/utbranda-barn-och-vi-talar-hallbar-utveckling/
Citat från SnappleBapple:
Här är en fin text som jag tycker är lite relaterad till skolan.
http://mickegunnarsson.com/2015/03/utbranda-barn-och-vi-talar-hallbar-utveckling/
Underbart. Just det jag eftersträvar efter som en del av min livsfilosofi. Det finns en djupare mening i den kontexten som är värd att tänkas på.
Skulle inte säga att det är jobbigare i gymnasiet idag än för 10 år sedan rent generellt (men vad vet jag om hur det var då?)
Skulle dock säga att betygssystemet idag är rent åt HELVETE. Jag ser mig själv som relativt allmänbildad och smart - i grundskolan bestod mina betyg av C, B och A. Men motivationen tar slut på gymnasiet. Det betygssystemet vi ha idag tillåter inga brister. Som alla redan vet kan elev få A A A på några prov men sen få ett E på ett annat vilket bidrar till ett D(!) i slutbetyg. Helt enkelt måste man vata bäst på ALLT. I sin tur sätter detta en större press och stress på elever än vad G, Vg, MVG systemet gjorde. Jag tillexempel tappade allt i gymnasiet och klarar nästan inte av att gå dit på grund av all press jag känner.
Tror att betygssystemet ligger till grund för att många mår sämre då det som sagt inte ger utrymme för misslyckanden och ofta leder till att man känner sig dålig.
Ett annat stort problem som jag fått ta del av via min verksamhetsförlagda utbildning är hur eftersom att det endast finns kriterier satta för A, C, E så använder sig många lärare inte av betygen B eller D, då de anser att de inte har fått verktygen som krävs för att nyttja dom betygsgraderna, vilket gör att elever kan få felaktigt satta betyg=betygen visar inte den verkliga kunskapsnivån som eleven besitter och misslyckas därmed med sitt ursprungliga syfte, vilket då självfallet är att mäta vilken kunskapsnivå en elev befinner sig på. Tycker det nya betygssystemet har så mycket brister att jag inte kan hitta något positivt med det öht i princip.
Ja skolan kan ha massa saker som behöver ändras men en sak jag känner är att skolmotivationen hos elever är lägre nu än den varit tidigare. Och vad den är gentemot andra länder.
Jag säger inte skolan är perfekt med jag tycker det känns lite som det är ett problem som inte tas upp lika ofta men vad jag känner är ett av de största problemen. En grej som är relaterat till detta är hur lärarna inte får "uppfostra" elever. De får inte skicka ut dem ur salen eller ta deras mobiler. För om de skulle göra nåt av det blir det kalibalik. Eleven vägrar lämna mobilen som han använder under lektionen och läraren kan inte göra nåt åt det.
En liten komisk del av detta är att just dessa elever sen klagar hur det är lärarens fel att de får betyget de får när de själva inte spenderat mycket lektionstid till ämnet.
Jag säger inte att alla är sådana men principen att läraren inte har nån auktoritet eller ens ses som nån som bestämmer tror jag skadar svenska skolan.
(Jag kanske inte kopplar jättemycket till det som tidigare skrivits men...)
Är det inte lite att bortse från fakta att fortfarande efter diverse forskningsrapporter och vittnesmål tro att en kan tvinga barn till motivation? "Om jag berättar för dig att du är dålig kommer du säkert bli väldigt motiverad att arbeta". Varför inte göra skola till en mer öppen plats där alla får möjligheter. För även om många påstår så har inte alla en jämlik chans, det kan finnas faktorer i hemmet eller i resten av barnets närmiljö som påverkar. Och sedan är sättet att lära sig olika från person till person och i detta spektra tar dagens skola bara upp en liten del, en får vara glad om en har turen att passa in just där.
Vi hade ett skitbra system på min linje. Typ 60-70% av tiden fick vi läsa fria kurser (som va relaterade till programmet). Så tillochmed en avskyvärd, skoltrött 17-åring som jag va kunde prestera rätt bra.
Fria i den benämningen att vi själva satte tempot
Någon som har erfarenhet att charma in sig hos hem-kommunen så att man får interkommunal ersättning?
För jag hade tänkt skola om mig och då finns bara en utbildning möjlig, den ligger i Lunds kommun, jag bor i Malmö.
Citat från Djengsyin:
(Jag kanske inte kopplar jättemycket till det som tidigare skrivits men...)
Är det inte lite att bortse från fakta att fortfarande efter diverse forskningsrapporter och vittnesmål tro att en kan tvinga barn till motivation? "Om jag berättar för dig att du är dålig kommer du säkert bli väldigt motiverad att arbeta". Varför inte göra skola till en mer öppen plats där alla får möjligheter. För även om många påstår så har inte alla en jämlik chans, det kan finnas faktorer i hemmet eller i resten av barnets närmiljö som påverkar. Och sedan är sättet att lära sig olika från person till person och i detta spektra tar dagens skola bara upp en liten del, en får vara glad om en har turen att passa in just där.
Jag håller med om att man ska ha öppnare skolor med fler friare val så en skolgång kan bli så personlig som möjligt.
Trots allt så är ingen motiverad om inte personen finner ämnet intressant. Tillika så är det viktigt med både pedagogik och empati tillsammans med ämneskunskaper för att kunna undervisa och göra ämnet intressant.
Sen har du också en god poäng i att alla inte har samma förutsättningar för att klara ett ämne. Därför är det än mer viktigare att kunna förstå eleverna och ha förmågan att omsätta sina ämneskunskaper i praktik genom olika utförande för att kunna hitta vilket undervisningssätt som är bäst lämpad för eleverna.
Citat från Allot:
Ja skolan kan ha massa saker som behöver ändras men en sak jag känner är att skolmotivationen hos elever är lägre nu än den varit tidigare. Och vad den är gentemot andra länder.
Jag säger inte skolan är perfekt med jag tycker det känns lite som det är ett problem som inte tas upp lika ofta men vad jag känner är ett av de största problemen. En grej som är relaterat till detta är hur lärarna inte får "uppfostra" elever. De får inte skicka ut dem ur salen eller ta deras mobiler. För om de skulle göra nåt av det blir det kalibalik. Eleven vägrar lämna mobilen som han använder under lektionen och läraren kan inte göra nåt åt det.
En liten komisk del av detta är att just dessa elever sen klagar hur det är lärarens fel att de får betyget de får när de själva inte spenderat mycket lektionstid till ämnet.
Jag säger inte att alla är sådana men principen att läraren inte har nån auktoritet eller ens ses som nån som bestämmer tror jag skadar svenska skolan.
Jag tror att mycket av den bristen på motivation kommer ifrån att ämnet eller lärarna är "tråkiga" och inte vet hur man lär ut ämnet så det blir intressant. Detta blir ännu viktigare för yrkes-linjer där ämnena kanske inte har någon relevans alls. Därför behöver man hitta nya vägar för att lära ut så att det kan bli intressant. Trots allt behöver vi ämnen som samhällskunskap och historia inom alla program för att kunna förstå våran omvärld.
Du har nog rätt i att en lärare utan auktoritet, kommer nog skada skolan. Däremot är jag också väldigt rädd för när lärarna får alltför mycket auktoritet. Jag tror på en balans där lärare kan visa för sina elever att dem också är människor, på samma nivå. Det utan att förlora sin ledarskapsroll.
Att få eleven intresserad utav ämnet är nog de svåraste för läraren att kunna göra även fast läraren i sig kan lära ut hur den vill bara de går enligt styrdokumenten.
Sen brinner man för olika ämnen och brinner man för sitt ämne så märks de oftast på eleverna med.
Citat från Thias:
Att få eleven intresserad utav ämnet är nog de svåraste för läraren att kunna göra även fast läraren i sig kan lära ut hur den vill bara de går enligt styrdokumenten.
Sen brinner man för olika ämnen och brinner man för sitt ämne så märks de oftast på eleverna med.
Det är väldigt sant. Det gör en enorm skillnad om man brinner för sitt ämne eller inte. Jag vill gärna tro att många av dagens lärare (var i alla fall det under min tid som skolelev) inte har motivationen eller egentligen är lämpade för att vara lärare.
Kalla mig naiv, men jag vill gärna tro att första steget mot en lyckad skolgång är just genom mänsklig kontakt och är det något jag kommer satsa på (sen när jag är färdigutbildad lärare), så är det att visa för mina elever att jag inte är bättre än dem. Att jag är lika mänsklig som dem.
För jag tror att mycket av den bristande motivationen också kommer ifrån segregation i klassrummet, lika mycket som det kan vara att lärare alltför ofta distansiera sig ifrån sina elever.
Citat från EducatedHippie:
Citat från Thias:
Det är väldigt sant. Det gör en enorm skillnad om man brinner för sitt ämne eller inte. Jag vill gärna tro att många av dagens lärare (var i alla fall det under min tid som skolelev) inte har motivationen eller egentligen är lämpade för att vara lärare.
Kalla mig naiv, men jag vill gärna tro att första steget mot en lyckad skolgång är just genom mänsklig kontakt och är det något jag kommer satsa på (sen när jag är färdigutbildad lärare), så är det att visa för mina elever att jag inte är bättre än dem. Att jag är lika mänsklig som dem.
För jag tror att mycket av den bristande motivationen också kommer ifrån segregation i klassrummet, lika mycket som det kan vara att lärare alltför ofta distansiera sig ifrån sina elever.
De är mänsklig kontakt som gäller med barnen att få en personlig bemötning och lära sig hur eleverna lär sig bäst på i just sitt klassrum. För i ditt klassrum sitter de ca 20 individer som är hungriga för att lära och du som lärare måste lära känna var och en och hur de lär sig och hur läraren lättast kan nå ut till alla i klassrummet.
de kan jag hålla med att de kmr från segregation i klassrummet. Då de oftast bara är en lärare i ett klassrum så blir de en aning svårt att lära ut till alla och nå ut på de sättet man vill och de blir inte som man hade planerat alls. Kommunerna satsar mindre på skolor och ger skolorna mindre pengar att röra sig på vilket är väldigt tråkigt då barnen i sig är våran framtid och vad ska man inte satsa på? Jo vår framtid. :/
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet