Psykisk ohälsa
Hahahaha blir inte ens LITE trött av imovane. Blir lite lugnare i huvudet som om jag skulle ta 5mg ritalin eller något :)))
Citat från BubblegumBitch:
Hahahaha blir inte ens LITE trött av imovane. Blir lite lugnare i huvudet som om jag skulle ta 5mg ritalin eller något :)))
Finns dock inte mycket andra val, det skulle i så fall vara stillnoct? men har inte provat det så kan inte jämföra dem.
Citat från Svinhund:
Livet är så svårt. Om ändå allt bara kunde falla en i händerna. Men så lätt kan de ju aldrig vara tyvär, man måste göra saker helatiden måste det måste göra det bla bla bla. Klarar inte av det.. Tror inte jag var skapt för det mänskliga livet.
Vet inte om någon annan känner likadant?
Jag tror att alla som når botten på sin psykiska ohälsa känner att ingenting fungerar. Samhället är skapt för en typ av människor.
Jag tror att det är klokt att sträva efter ett jämlikt och equal samhälle men jag tror aldrig att samhället kan ta hänsyn till precis varje människa. Vi är så olika. Jag ligger ibland och gråter hemma och känner att jag inte klarar av pressen. Att livet inte fungerar för mig, att det helt inte är för mig. Det handlar nog mer om otur och olyckliga val, det måste vi nog hoppas på. Vi måste försöka studsa tillbaka från jobbiga saker och välja att inte tycka synd om oss själva. Försök vila tills det finns tillräckligt mycket hopp för ett nytt försök ut i livet. Fundera på vad som får dig att må bra och sträva efter det.
När man försöker jobba med människor brukar man jobba efter en biopsychosocial approach som handlar om att stärka människor från alla perspektiv.
Social - Dina vänner, familj, trauma, personliga omständigheter osv. Alla mår vi bra av att bygga på våra relationer för att få dem till det bättre. Jobba på våra tidigare trauman och förbättra våra omständigheter.
Biological - Gener, temperament, din psykiska hälsa.
Psykologiska - Hur du hanterar förlust, hur du klarar av livet, hur du känner om dig själv.
Det kan vara svårt att ta tag i detta helt ensam men det kan ge dig ett hum om vad du kanske kan förbättra omkring dig för att få upp ditt välmående.
Trots allt detta så tror jag på att träffa en psykolog kan göra detta enklare att förstå. Det viktigaste är att du inte är ensam och att du inte går igenom detta ensam.
Kram
Var hos min läkare idag, förklarade att cymbalta inte dämpade min ångest och enligt mig inte hade en större effekt på min depression då den präglas av min ständiga ångest och panikångest. Och istället skrev endast ut lugnande theralen pga min medicinhistorik och inte trodde att mitt tillstånd enligt henne (anpassningsstörning) gick att bota med mediciner utan det gäller bara att hitta en livssituation som passar mig. 5 år utan att ha haft en vettig livssituation tydligen. Läkaren ville att jag skulle genomföra en neuropsykologisk utredning kanske dags för en utredning snart(kö-tid på flera månader) iallafall då, har undvikit detta allt för länge nu.
Börjar tappa hoppet om att kunna leva normalt.
Citat från TragicJack:
Var hos min läkare idag, förklarade att cymbalta inte dämpade min ångest och enligt mig inte hade en större effekt på min depression då den präglas av min ständiga ångest och panikångest. Och istället skrev endast ut lugnande theralen pga min medicinhistorik och inte trodde att mitt tillstånd enligt henne (anpassningsstörning) gick att bota med mediciner utan det gäller bara att hitta en livssituation som passar mig. 5 år utan att ha haft en vettig livssituation tydligen. Läkaren ville att jag skulle genomföra en neuropsykologisk utredning kanske dags för en utredning snart(kö-tid på flera månader) iallafall då, har undvikit detta allt för länge nu.
Börjar tappa hoppet om att kunna leva normalt.
Frågan är ju vad fan är normalt egentligen? Finns ingen som jag känner som lever ett "normalt" liv som median snackat om förr. Det börjar bli mer öppet att prata om psykisk ohälsa (då det tidigare varit tabu och fortfarande är) och folk inser att "svensson" livet utan problem inte finns och att det är ok. Gör det bästa av var individs situation så ska du se att livet kommer bli bra :)
Citat från Startochslut:
Citat från TragicJack:
Var hos min läkare idag, förklarade att cymbalta inte dämpade min ångest och enligt mig inte hade en större effekt på min depression då den präglas av min ständiga ångest och panikångest. Och istället skrev endast ut lugnande theralen pga min medicinhistorik och inte trodde att mitt tillstånd enligt henne (anpassningsstörning) gick att bota med mediciner utan det gäller bara att hitta en livssituation som passar mig. 5 år utan att ha haft en vettig livssituation tydligen. Läkaren ville att jag skulle genomföra en neuropsykologisk utredning kanske dags för en utredning snart(kö-tid på flera månader) iallafall då, har undvikit detta allt för länge nu.
Börjar tappa hoppet om att kunna leva normalt.
Frågan är ju vad fan är normalt egentligen? Finns ingen som jag känner som lever ett "normalt" liv som median snackat om förr. Det börjar bli mer öppet att prata om psykisk ohälsa (då det tidigare varit tabu och fortfarande är) och folk inser att "svensson" livet utan problem inte finns och att det är ok. Gör det bästa av var individs situation så ska du se att livet kommer bli bra :)
Ett normalt liv handlar väl om att vara persom som man själv står ut med att vara. Sen visst är livet inte rättvist, vissa mår sämre än andra och sedan finns det människor som behöver hjälp på traven. Allting klarar man inte att lösa på egen vilja :)
Ett normalt liv handlar väl om att vara persom som man själv står ut med att vara. Sen visst är livet inte rättvist, vissa mår sämre än andra och sedan finns det människor som behöver hjälp på traven. Allting klarar man inte att lösa på egen vilja :)[/i]
Om det är så du menar så håller jag med.
Och även om det nu inte skulle vara "normalt" är du ju faan inte ensam om det.
*pppst!* kolla på emocore
Efter att ha tagit imovane varje kväll i 1,5 månad så vill jag bara nämna att dom kan vara hemska om man har ångest sen innan. Trodde typ att jag gått in i väggen eller nåt tills jag upptäckte att det berodde på imovanen.. Satt bara och stirrade rakt ut i luften och var helt lost. Blev bättre direkt efter en kväll utan dom.
Kan vara värt att tänka på, det står med som en biverkning också.
Citat från PLOMP:
Så du kunde alltså sova utan dom efter du ha börjat ta dem varje kväll? tar jag inte imovane vissa kvällar blir det inte mycket sömn. Dock av rekommendation så tar jag dem inte varje kväll dvs inte kvällar som är helt hopplösa i vilket fall (panikångest) eller kvällar som jag redan är väldigt trött på.
Dom två första kvällarna var lite tuffa, men nu sover jag som om jag hade tagit dom, tar dom bara typ en gång i veckan nu.
Byggde upp sån tolerans mot dom så känner bara att jag verkligen inte vill ta dom varje dag, tog 10-20 mg förut.
Citat från PLOMP:
Skönt att du sover bättre nu iallafall :) , oj byggde upp tollerans alltså :/, jag har bara hört om människor som bygger upp ett beroende / inte kan sova utan dem. Jag tar 7,5 mg för tillfället och mig passar det bra vissa dagar som sagt, är väldigt rädd för att överdosera.
Det beror nog på från person till person, vissa blir ju aldrig beroende medan vissa blir det direkt, tror inte att man blir det om man verkligen inte vill.
Ätit stilnoct i ca 9 månader nu, byggt upp en liiiten tolerans och har nu slutat med dom ett litet tag, märker inga besvär över att ha slutat med dom, undrar dock vad fan jag ska äta nu för att sova.. Stilnoct är det enda som någonsin hjälpt.
Tips på sömntabletter?
Testat melatonin, circadin, theralen, propavan, lergigan, imovane, olanzapin, ööh.. säkert något mer
mirtazapin eller valdoxan har jag inte velat ha pga för mycket biverkningar. Känns rätt kört med sömntabletter nu? :/ min läkare verkar inte heller ha så mycket mer att erbjuda..
Citat från dsl:
Mirtazapin är inget jag rekommenderar, hjälpte mig inte att sova ett dugg samtidigt som jag mådde dåligt dagen efter.
Enligt min efterforskning på diverse forum och av människor som jag pratat med så har stillnoct utan tvekan bäst rykte.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet