Psykisk ohälsa
Citat från nancyboy:
Hej, tjingeling, tjena, vad fan ska man säga. Förlåt om jag är lite väl öppen men skulle behöva råd.
Jag har gått på bup sen vintern 2012 men aldrig riktigt fått hjälp. Jag har försökt ta livet av mig fyra gånger, har ganska allvarliga självskadeproblem och insomni enligt journalerna. Jag har dock aldrig hamnat på "psyk", fått någon antidepp bytt, fått några sömnmediciner eller pratat med en psykolog som vill hjälpa. Jag är i panik och skulle behöva veta vart jag kan vända mig nu? Det känns ärligt talat som att allt är över liksom. (oj låter väldigt dramatiskt men ja, jag vet inte hur jag kan få hjälp nu)
Svarta marknaden (Y)
att hamna på psyk är det enda som hjälpt mig att få hjälp ...
Mitt mående (både det psykiska och fysiska) och hur vissa människor har behandlat mig den senaste tiden bidrar till att I'm running low on empathy. Inte jättemånga jag är kapabel att bry mig om längre.
Ska dock bli spännande att träffa psykologen den 27e. Hade behövt göra det tidigare men oh well.
Citat från itsthemusic:
Mitt mående (både det psykiska och fysiska) och hur vissa människor har behandlat mig den senaste tiden bidrar till att I'm running low on empathy. Inte jättemånga jag är kapabel att bry mig om längre.
Ska dock bli spännande att träffa psykologen den 27e. Hade behövt göra det tidigare men oh well.
Det är ganska vanligt att man blir avtrubbad. Starkt att du orkat ta tag i psykologen. Tror jag talar för många då jag säger att det alltid tycks att man måste krascha innan man ber om hjälp. Andas ett andetag i taget.
Citat från nancyboy:
Hej, tjingeling, tjena, vad fan ska man säga. Förlåt om jag är lite väl öppen men skulle behöva råd.
Jag har gått på bup sen vintern 2012 men aldrig riktigt fått hjälp. Jag har försökt ta livet av mig fyra gånger, har ganska allvarliga självskadeproblem och insomni enligt journalerna. Jag har dock aldrig hamnat på "psyk", fått någon antidepp bytt, fått några sömnmediciner eller pratat med en psykolog som vill hjälpa. Jag är i panik och skulle behöva veta vart jag kan vända mig nu? Det känns ärligt talat som att allt är över liksom. (oj låter väldigt dramatiskt men ja, jag vet inte hur jag kan få hjälp nu)
Hej!
Det låter som att du är i en situation du inte riktigt klarar av längre. Jag tolkar det du skrev som att du inte fått antidepp bytt, sömnmediciner eller psykologhjälp. Om det är så, då tycker jag att du måste börja med att samla kraft och träffa en läkare på din vårdcentral. Någonstans måste du få börja. Vid ett byte av antidepressiva kan man sjunka lite lägre som du säkert vet och känner du att du inte klarar av att sjunka lite lägre kanske ett byte hos psyk är ett klokt val. Jag tror inte att psyk är ett bra ställe för någon som mår dåligt personligen men inser att de fyller ett syfte.
Det kan vara värt att träffa någon på socialen. Jag är inte helt insatt i detta men jag vet att det finns såkallade HVB-hem där man får bo på en gård någonstans i landet och få hjälp dygnet runt med sitt välmående. De finns för diverse problem så som drogmissbruk, trauma osv.
http://www.hvbguiden.se/
Gå på detaljerat sök och fyll i det du kan. Hittar du något du gillar synen av kanske du kan prata med en socialsekreterare om din känsla av hopplöshet och nämna ett ställe som du skulle vilja åka till.
http://web4health.info/sv/answers/psy-immediate-crisis-help.htm
Här har du en annan sida med nummer till olika hjälplinjer.
Livet är så svårt. Om ändå allt bara kunde falla en i händerna. Men så lätt kan de ju aldrig vara tyvär, man måste göra saker helatiden måste det måste göra det bla bla bla. Klarar inte av det.. Tror inte jag var skapt för det mänskliga livet.
Vet inte om någon annan känner likadant?
Citat från Aeri:
Det är ganska vanligt att man blir avtrubbad. Starkt att du orkat ta tag i psykologen. Tror jag talar för många då jag säger att det alltid tycks att man måste krascha innan man ber om hjälp. Andas ett andetag i taget.[/i]
Tack! Synd bara att jag går dit av fel anledning egentligen, vill egentligen inte ha hjälp men jag måste sjukskriva mig eller något. Och jag tror det stämmer väldigt bra för många, att man måste krascha först innan man ber om hjälp. Tack, återigen!
Det är något jag tänkt på väldigt länge, och av alla tankar som virvlar runt i huvudet är det alltid den här som stannar längst. Att jag måste gå till en läkare/psykolog/whatever och be om en diagnostisering. Mina föräldrar pratade om BPD idag och jag insåg att det faktiskt KAN vara den diagnos jag har (eller kanske en av flera..?)
Jag har läst om Borderline vid flera olika tillfällen på många olika hemsidor och forum, och jag vet att man bara inbillar sig när man börjar läsa på om alla olika sorters symptom, men på något sätt så känns det ändå möjligt.
När jag läser de punkter som beskriver en Borderline personlighetsstörning så kan jag väldigt starkt relatera till sju av dem totala nio, en av punkterna är jag inte riktigt överens med, men det finns aspekter där även den stämmer in. (Dessa är då enligt DSM-4)
Det jag vill komma till är att jag inte vet hur jag ska gå tillväga för att kunna få svar på det här.
Går jag bara till en vårdcentral och säger till receptionisten att jag vill göra ett diagnostiskt test för Borderline eller va?
Är det en bra idé att gå till skolkuratorn (cringe) och be honom om rådgivning?
Jag vågar inte be mina föräldrar om hjälp (än) och därför söker jag svar hos er.
Shameless copypaste från min ledsna EC-blogg.
Tyvärr är det rätt svårt/tar lång tid att få en utredning. Hör av dig till vårdcentralen och säg att du vill ha en utredning, med lite tur får du en remiss till psykiatrin där du kan utredas! (så här funkade det iaf för mig och mina vänner, men det kanske är olika beroende på var en bor)
En natt utan sömn trots intag av imovane. Det går bra nu.
Jontie: Du kan ringa direkt till den psykiatriska mottagning närmast dig men det blir både billigare (då du får remiss) och det går antagligen också lättare om du går till en vårdcentral och beskriver dina problem och även framför din önskning om utredning.
Obs! Detta är vad jag tror/hört. Bara varit 18 i strax över en vecka så alltid gått genom BUP.
^blir lättare och snabbare om man får remiss.
Prata mn ed skolkurator kan underlätta.
Om du är missnöjd med dina vårdgivare så kan man i Sverige kräva att få byta.
Citat från TragicJack:
En natt utan sömn trots intag av imovane. Det går bra nu.
Låter som det går bra alltså :/
Citat från Startochslut:
Låter som det går bra alltså :/[/i]
Förhoppningsvis löser det sig snart :) mycket stress och ångest kan ha många oönskade effekter :/
Citat från TragicJack:
Citat från Startochslut:
Låter som det går bra alltså :/
Förhoppningsvis löser det sig snart :) mycket stress och ångest kan ha många oönskade effekter :/
Absolut och när man inte kan sova så blir det en stress/ångest över det vilket gör det ytterligare svårare att sova etc etc + att brist på sömn under en längre tid får en att fucka ut ordentligt.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet