Psykisk ohälsa
Att gå ner på bensodiazepiner är ingen lek, nej.
Jag äter ångestdämpande och det räcker bara så långt. Det förändrar så mycket i hjärnan, avtändningen är i själva verket en återuppbyggnad. Det är därför man får annorlunda syn, koordination- och balansproblem, muskelryckningar, oförklarlig rädsla/oro, sömnsvårigheter, plötsligt förstärkta känslor osv. Alla system har tidigare ersatts med ett litet piller som utsöndras i kroppen och gör stora, men inte permanenta, förändringar i hjärnan. När detta piller ersätts med vår naturliga system får kroppen en chock och måste börja balansera kemin på egen funktion. Och det, mina damer och herrar, är en värld av skit. Man kan må bra, alla mår inte dåligt, men även om man mår bra så är många hjärnfunktioner mycket osammanhängande i början.
Det är ett sår som läker och kliar riktigt mycket, men ärret är inte bestående.
---
En vän till mig tog livet av sig. Han hade aldrig försökt tidigare, inte vad vi vet. Han pratade aldrig om det, men hade ett kraftigt bensoberoende. En dag så cyklade han ut och två timmar efter vårat tåg från Oslo passerade övergångsstället så mötte han tåget, från beskrivning rakt mot, vid samma övergångsställe.
En av de skönaste, snällaste och intelligentaste grabbar jag mött i mitt liv. Det var ett privilegium att samtala med honom och jag saknar hon väldigt mycket.
Min morfar sköt sig i huvudet när han var 21 år. Mamma har svårt att prata om det, mycket hush-hush i släkten. Mormor sa att den kärleken, den kom aldrig mer igen. Han var en exceptionell jazzmusiker, men ingen talar om varför han tog livet av sig. Vet inte ens om någon vet.
Alla göra sin val, jag fördömer ingen och kallar det inte egoistiskt av det enkla skälet att depression är en sjukdom. När sjukdomen eskalerar är det som en cancer som stegvis försämras och långvarig stark depression eller plötslig stark depression kan båda leda till självmord. Min enda uppmaning är att man gör allt i sin makt för att försöka jobba sin väg fram till en bättre tid. För i sanningens namn så är det inte obotligt och det är inte oöverkomligt, men det är en jävligt lång väg tillbaka och det är jävligt svårt, men många har bevisligen besegrat den.
Det finns ingen övernaturlig kraft som alla har gemensamt, den gemensamma faktorn är att depression behandlats efter adekvat utgångspunkt och över en längre tid stegvis blivit bättre, genom både medicinering och terapi.
Det är extremt viktigt att gå till grunden med sina problem. Det är mycket enklare sagt än gjort, man ska inte hymla med det, men det är definitivt INTE omöjligt.
Godspeed.
Har börjat med lamotrigin.. Någon som har erfarenhet av det?
Citat från BlackLight:
Har börjat med lamotrigin.. Någon som har erfarenhet av det?
Jag tar lamotrigin, typ bästa som hänt mig.
har någon något tips så man ej glömmer att knapra piller varje morgon???
Får inte antidepressiva förrän jag är 18, för min mor vägrar skriva under & hämta ut dom. ::))
Däremot har jag fått sömnmedicin, circadin för att kunna sova bättre. Men känner mig mer nedstämd utav den? Det var visserligen en bieffekt, men kommer den alltid hänga kvar så länge jag tar medicinen? (Om någon har erfarenhet av circadin skulle jag bli jätteglad.)
@Omen; Känt mig rätt nonchalerad, när jag var yngre tyckte bup att jag mådde för bra, det hände även så sent som förra året. Dom vägrade att ens träffa mig och se hur jag mådde - trots att jag hade ätstörningar, självskadebeteende osv.
Detta år när jag äntligen fått kontakt med en del av bup kändes det sådär, eftersom jag togs till ett sommarsamtal och där konstaterades det att jag var deprimerad, något återbesök fick jag inte. Det var bara att ta beskedet i famnen och gå hem.
Ska prata med en psykolog för första gången i mitt liv denna månaden, eller riktigt prata ut överhuvudtaget med någon... vad kan jag förvänta mig?
Fick Strattera utskrivet igår. Någon som har erfarenhet av detta? Samtidigt håller jag på med en avtändning av Tramadol så just nu känns allting som ett helvete rent ut sagt och även om jag gjort det förut känns det återigen som att det aldrig kommer att bli bättre...
Citat från BlackLight:
Har börjat med lamotrigin.. Någon som har erfarenhet av det?
De är som mycket starkare Lyrica (större molekylkedja också), men man blir inte lika torsk på dem. Men har man ett avbrott från Lamo så kan mycket knasa ur vad jag vet, FreakyPrincess kanske kan tala för det.
Slyna, privat fråga som du kan ta i PM om inte annat; har du käkat okända ecstasy-knappar? För då kan man vara rätt apatisk/nedstämd i upp till 3 månader men det återhämtar sig långsamt. Säger inte att du inte behöver hjälp, men tänkte på presentationen.
Det är pest eller kolera det där, man måste liksom snacka rätt. BUP tänker att en ungdom för det mesta är tillräckligt frisk för att rätta till sin kemiska obalans på egen hand genom livsstilsförändringar, så de brukar luta åt terapisamtal.
Vuxenpsyk (som du snart kan gå över till) är inte lika restriktiva, men där är det istället mycket längre kötider och där får man också börja med svaga grejer.
Så så ere
Om man sitter utanför soc och rispar handleden med en glasbit så blir man sorgligt nog antingen bara eskorterad därifrån, eller tvångsintagen på slutenvård med svårigheter att sen komma ut.
Haha fett
Jag har aldrig "knasat ut" när jag låtit bli att ta lamotrigin, har ändå låtit bli att ta i typ en månad eller något utan nedtrappning. Men har mått mycket sämre om jag glömt ta en dag, men det var mest typ första året eller så. Men sen är det en hel del grejer som förändrats i mitt liv och gjort att jag mår bättre, beror nog på det också.
Tar du också det för bipolär sjukdom?
Citat från BlackLight:
Tar du också det för bipolär sjukdom?
Om du menar mig så nej, borderline.
Jahaja!
Citat från Avie:
Fick Strattera utskrivet igår. Någon som har erfarenhet av detta? Samtidigt håller jag på med en avtändning av Tramadol så just nu känns allting som ett helvete rent ut sagt och även om jag gjort det förut känns det återigen som att det aldrig kommer att bli bättre...
Jag böt ut det mot subutex, körde 16mg på 2 dagar och mådde sen så illa att jag helt fick avsmak för dem, ville inte köra mer alls. Så det är mitt väldigt oortodoxa tips som du kan tänka över.
Jag vet att det finns folk som blir mer torsk på sub än vanligt heroin, så det vore nackdelen även om sub har minst biverkningar (mindre än tram). Annars är det bara att bita ihop, citodon kan hjälpa.
Citat från FreakyPrincess:
Jag har aldrig "knasat ut" när jag låtit bli att ta lamotrigin, har ändå låtit bli att ta i typ en månad eller något utan nedtrappning. Men har mått mycket sämre om jag glömt ta en dag, men det var mest typ första året eller så. Men sen är det en hel del grejer som förändrats i mitt liv och gjort att jag mår bättre, beror nog på det också.
Det var det jag menade, om man missar en dag. Sen tror jag bipolära oftast ligger på högre doser än borderline, kan ha fel så rätta mig gärna.
Omen: Jag försöker överleva så gott jag kan på vanliga värktabletter (för jag får sjuuukt ont i hela kroppen, speciellt huvudet), plus Stesolid som jag fått utskrivet nu men det är fan olidligt ändå. Men det är ju bara att bita ihop, som förra gången, det fysiska går ju över inom ca en vecka men det känns som månader
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet