Psykisk ohälsa
Det går upp och ner. Vissa dagar mår jag så jävla dålig och det känns som verkligen alla hatar mig. Känner mig oönskad av alla, även om jag försöker att vara trevlig.
Och även om jag äter cymbalta mot min depression så känns det som det kvittar. Eftersom det går upp och ner. Å att prata med någon kurator/psykolog är att kasta pengar i sjön.
Citat från makthaverska:
Tog mig ur ett tre års långt misshandelsförhållande för lite över en månad sedan nu. Är galet stolt över mig själv och mår väldigt mycket bättre. Har äntligen en samtalsperson jag känner mig trygg med också, går till kvinnojouren. Bara det att han flyttar tillbaka hit till Karlstad nu och vi kommer att åka samma buss. Ingen aning om hur det ska gå.
Sådant där är något som svider in i benmärgen och gör mig riktigt förbannad samtidigt som jag blir förtvivlad för den extrema nivån av mentalt och fysiskt lidande du genomgått. Men allvarligt, fan vad bra och starkt gjort! All respekt till dig och lycka till. Den där förtjänar inte ens att titta åt ditt håll, så försök att bara hålla dig undan så gott du kan, annars finns det mer eller mindre lagliga åtgärder man kan vidta.
Jag bor i Karlstad jag med.
Citat från SoreThumb:
Ja, jag blir också sjukt arg. Var nästan uteslutande bara psykisk misshandel, men han respekterade inte mina gränser sexuellt speciellt mycket och brukade slå mig hårt ibland för skojs skull. Vet inte hur illa det sista var, men tyckte inte om det och det hjälpte ju inte att han var sådan i samband med det psykiska.
Vet inte om jag orkar blanda in lagen faktiskt.
Citat från makthaverska:
Citat från SoreThumb:
Ja, jag blir också sjukt arg. Var nästan uteslutande bara psykisk misshandel, men han respekterade inte mina gränser sexuellt speciellt mycket och brukade slå mig hårt ibland för skojs skull. Vet inte hur illa det sista var, men tyckte inte om det och det hjälpte ju inte att han var sådan i samband med det psykiska.
Vet inte om jag orkar blanda in lagen faktiskt.
Förstår verkligen det. Det där är så tråkigt att läsa om, så förjävligt att människor beter sig så där. Det sexuella är väldigt känsligt för många. Jag är ganska dominant, men min fd flickvän hade haft minst sagt mindre trevliga upplevelser, så det var verkligen att anpassa sig. Hon kunde få panik och börja skaka av rädsla, så man fick trösta henne, lägga täcket runtom henne och trösta henne. Jag hatar när jag hör någon bekant tala om att dominera kvinnor, det är så jävla förnedrande för partnern och skitig attityd i överlag. Jag vill slå honom, men säger givetvis till att det inte ska fungera så.
Under mitt längsta förhållande så grät min flickvän ibland. Det är bland det jobbigaste jag varit med om. Så djupa spår som aldrig riktigt läker och det är väldigt svårt att hantera, men det finns en del idioter som inte riktigt förstår hur extremt jobbigt sådant kan vara.
Mer eller mindre lagliga åtgärder. Jag känner en som känner en som känner några som inte tycker om sådana "män".
Citat från Avie:
^ Jag blev som en zombie av den. Fick ont i magen också, kunde inte gå rakt, gick in i väggar, dörrar, snubblade, kunde knappt sitta upp. Slutade med den ganska fort för jag inte stod ut, sedan lurade läkaren på mig den igen fast med ett annat namn... Lol
Ah! Jag äter 25mg nu men ska kanske dubbla dosen, men vet inte om jag känner att det är värt eller inte. Den funkar ju inte nu och jag har dålig erfarenhet av för höga medicindoser.
Är det någon här som har erfarenhet av DBT terapi?
Citat från makthaverska:
Citat från SoreThumb:
Ja, jag blir också sjukt arg. Var nästan uteslutande bara psykisk misshandel, men han respekterade inte mina gränser sexuellt speciellt mycket och brukade slå mig hårt ibland för skojs skull. Vet inte hur illa det sista var, men tyckte inte om det och det hjälpte ju inte att han var sådan i samband med det psykiska.
Vet inte om jag orkar blanda in lagen faktiskt.
Om du pallar blanda in lagen gör du en tjänst till alla de kommande tjejerna han annars skulle träffa och ev. göra samma sak mot, ville bara säga det!
Riktigt starkt att du tog dig ur skiten, det är det inte alla som gör levande
Citat från powerless:
Är det någon här som har erfarenhet av DBT terapi?
Jaaa-aa. Något du undrar?
Ja. Har det hjälpt er?
Absolut, ingenting har hjälpt mig ens i närheten så mycket som dbt.
Åh, härligt att höra.
Jag förväntas börja med det i Augusti eller September. Det känns faktiskt bra.
Var beredd på att det är en krävande behandling bara, man måste vara motiverad själv osv.
Är Lergigan något att ha eller är'e bara Atarax i annan form?
Jag förväntades att börja på DBT för typ ett år sedan, har fortfarande inte ens fått besked om vad utredningen visade. Troligtvis får jag inte ens gå DBT längre heller. Känns skitkul att alltid få vänta flera år och sedan blir det ingenting av det ändå. ^_^
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet