Psykisk ohälsa
2012 så skulle jag sövas under narkos och fick (vad jag tror) var min första panikattack. Jag ville verkligen bara dra därifrån, gick fram och tillbaka i korridoren, det kändes som jag sjönk ner i golvet, kunde inte svälja, hjärtklappning och jag sa "det här kommer verkligen inte gå, tänk om jag aldrig mer vaknar, vad ska du göra då?" till min fd sambo. Hon försökte lugna mig, men jag är ganska envis när jag är "in the zone" (både positiva och negativa zonen). Hade några veckor innan beskrivit att jag är ganska rädd och kanske behöver lugnande, men det glömdes bort i början. Sedan kom sjuksköterskan ut och bad om ursäkt, gav mig en stesolid och när narkosläkaren kom ut så fick jag hålla mig från skratt. Allt var sjukt snurrigt, men det gick bra. Blev förbannad när jag vaknade och inte fick glasögonen på 15 minuter, var sjukt störande att vara både yr och se suddigt.
Dagen efter dog min fd sambos fader i hjärtinfarkt. Hon var tvungen att bege sig av till Grekland (hennes ursprungsland) med omedelbar verkan, satte in 10000 på mitt konto och sa "köp flygbiljett om du vill, men du måste inte" och åkte. Jag var helt nyvaken när hon kom in och berättade att hennes fader låg på hjärtintensiven, 10 minuter senare dog han. Allt gick sjukt snabbt och min stressnivå var maximal. Jag var helt förstörd av oron för narkos och dagen efter så dör fadern till min flickvän liksom.
Jag hann aldrig uppfatta allt. En kompis ringde och frågade om jag skulle med ut på en tur. Hängde med och såg att han rökte något, frågade vad det var och det var spice. Något jag visste att han rökte, men alltid tyckte lät löjligt. Fullt övertygad om att det var placeboeffekten som gjorde honom skruvad så drog jag fyra snabba halsbloss. Det tog 30 sekunder så började allt snurra, euforin kom - men också hjärtklappningen. Jag blev så sinnessjukt rädd och tänkte på min fd sambos fader och tänkte "vad fan händer? ska jag dö i hjärtfel nu med... vad ska min älskling göra då? det är helt sjukt!"
Mitt förnuft gjorde att jag satte mig ner på en bänk, andades lugnt och metodiskt medan jag fokuserade på en punkt, men pulsen var fortfarande tung. Det stack i bröstmusklerna och jag kände extremt obehag. Min vän märkte ingenting förrän jag sa att honom att känna på mitt bröst, då sa han "oj, nej, men vad händer? hur mår du?" och jag svarade: "inte så bra". Jag sa att jag kanske behöver besöka ett sjukhus, men tänkte på att min vän inte kan komma dit och vara bäng när han kört bil. Så jag sa att vi kan sätta oss i bilen en stund, han frågade hur jag ville göra och jag sa att jag vill hem. Han slängde på lite musik och allt blev bättre. Men kvällen efter så kom hjärtklappningen och jag började tänka att det kanske rörde sig om någon arytmi, jag hade ändå hjärtklappning utan att fatta varför när jag var i tonåren.
Åkte in till akuten, beskrev allt i detalj, en läkare tillkallades och sa tyst i salen med personal att stesolid skulle hjälpa mig. Det fick jag ingen, men de tog EKG, lyssnade på hjärtat, andning osv. Efter 30 minuter kunde jag åka hem. Hela den veckan efteråt fick jag gång på gång hjärtklappning, blev yr och ville bara ut ur min kropp.
Fyra bloss för att jag var övertygad om en placeboeffekt som jag ville motbevisa. Spenderade säkerligen 10000 kronor på taxi till akuten under första månaderna, men kom sedan till psykakuten. Fick testa massa strunt innan jag fick Alprazolam (Xanor/Xanax) utskrivet i följande dos: 3mg depot/dag, 1,5mg vid behov/dag. Fick alltid 100-pack utskrivet när jag ville och blev fast i det. När jag vid nyårsafton 2012 kom in och mådde dåligt så vägrade psykiatern lyssna på mig och sa bara "nej" så fort jag försökte säga något. Jag slog näven i bordet och skrek rätt ut, skakade sängen och slöt min armar runtom min kropp medan jag tryckte mig mot väggen.
Psykiatern ville ringa polisen, men skötaren sa att jag kunde gå innan polisen kom för att han tyckte psykiatern överdrev. Jag blir inte våldsam mot personer, men jag blir riktigt arg när någon nonchalerar mig på det sättet psykiatern gjorde. Jag tackade t o m skötaren för medmänskligheten, trots att jag var så sjukt arg.
Jag blev så arg att jag fixade remiss för nedtrappning bara för att bevisa att jag inte sökte hjälp för medicinen, men för att bli fri från att vara rädd för att dö när jag gör saker jag älskar (t ex skateboarding, mtb i skogen, styrketräning). Så jag trappade från 3mg till 0 under 4 månader, men 52 dagar senare får jag den fetaste ångestattacken jag upplevt. Hjärtat slår så sjukt fort och hårt och det kändes verkligen som elektriskt innanför bröstet. Jag bad min sambo ringa ambulansen, ambulansen kom, men allting var helt okej. "Drick mer vatten nu när det är sommar, andas med munnen, är ordentligt" etc.
Någon vecka senare får jag extrema besvär med magen, går ner 7kg på två veckor, vågar inte röra mig för att inte få hjärtrus, vågar inte duscha för när jag böjde mig ner så rusade hjärtat, hade en vilopuls på 20-40 gånger högre än vanligt, kunde inte sova. Fick remiss för att röntga binjurarna, men allt var okej. Blev superorolig för kroppspulsådern, så de kollade även den med ultraljud - allt var helt okej. Alla blodprover vara helt normala, inga stressmarkörer på hjärtat och 4 olika läkare (varav 2 specialister vid hjärtbesvär) kunde inte finna något som helst fel.
Drog till psykakuten, fick SSRI igen. Fick börja med antihistaminer (vilket jag hatade för jag ville bli lugn, inte trött och få biverkningar av föråldrade mediciner), det konstaterades att jag inte borde få bensodiazepiner och de föreläste om hur beroendeframkallande det var osv. Jag blev förbannad och höll en egen föreläsning om hur psykiatrin misslyckats. Att jag inte accepterar att någon AT-läkare försöker skola mig i något jag uppenbarligen kan mer om eftersom jag både upplevt och studerat det.
Fick dras med detta tills jag träffade en psykiater på psykiatriska öppenvården. En fd klinikchef med exceptionell analytisk förmåga, ställde rätt frågor och lyssnade mer än den snackade. Fick Xanor utskrivet igen, men 1mg/dag och noggrann uppföljning. Det hjälpte inte, så jag fick 2mg. Psykiatern tyckte det var en dum idé, men jag argumenterade det faktum att psykiatrin ska stå som skyldig för att det skrevs ut sådana mängder. Argumenterade även att jag i ren vilja att bevisa för psykiatrin att jag inte bara vill ha någon eftertraktad substans genom att gå igenom ett helvete under nedtrappningen. Inte en enda gång avvek jag från planen jag hade med beroendeenheten. Samtliga gånger då jag fick frågan om jag ville fortsätta trappa ner så svarade jag nej, men sa att jag gör det ändå - för det är det enda rätta. Så jag fick återigen 2mg utskrivet och i över 7 månader har jag inte haft en enda panikattack.
Idag tränar jag stenhårt, springer HIIT (jogg [medelpuls] och sprint [nästan maxpuls]) i skogen, springer terräng, skejtar järnet och har medvetet gått ner 13 kg sedan januari. Äter riktigt hälsosamt samt varierat och sover ganska bra. Är ibland lite orolig, så klart, men det är min hälsoångest som kan spöka. Den är i alla fall ganska enkel att behärska. Min fobi mot bakterier och virus har blivit klart bättre, men jag är fortfarande ganska anti mot folk som drar ut bland folk "bara för att de vill" när de är sjuka.
Läser just nu biologi och vill därför inte börja nedtrappningen riktigt än, då jag har en del att tänka på och mycket att göra. Nu ligger jag åtminstone på "bara" 2mg Xanor depot/dag och har i värsta fall vid behov.
Men om ni nu börjar med ångestdämpande som t ex Xanor så tänk er noggrant för innan ni använder det. Medicineringen bedrar och den är mycket potent, det tar inte lång tid innan tillvänjning sker och kroppen är i behov av högre dos. Nu är det givetvis så att det är individuellt hur mycket man klarar och om man ens får några större problem vid sänkning eller nedtrappning, men det är viktigt att tänka på vad man ger sig in på. Jag använder den fortfarande helt enkelt p g a studierna och att jag lärde mig att jag ska göra det när jag är redo, inte för att bevisa något för någon annan än mig själv. Min starka envishet och naivitet samt okunskap om nedtrappning gav mig en käftsmäll som heter duga.
Substansen interagerar direkt med kemiska processer i hjärnan, mycket i likhet med alkohol. Bensodiazepiner påverkar bl a GABA, vilket enkelt uttryckt är en neurotransmitter som finns till för att hämma t ex rädsla och lugna oss. I samband med bensodiazepiner effektiviseras upptaget och därmed försätter en i ett lugnande tillstånd. Vad man faktiskt gör är att man ersätter hjärnans naturliga förmåga att reglera GABA och därmed skapas ett fysiologiskt beroende som märks först när mängden man brukar inte längre är tillräcklig. Andra signalsubstanser som t ex dopamin och serotonin påverkas negativt av det. Om man t ex medicinerar med SSRI samtidigt kan dopamin vara i väldigt obalans. Har man dessutom något NPF eller någon psykisk sjukdom eller annat tillstånd som påverkar hjärnans kemi så finns risken att man blir ganska tom inombords.
Och hur mycket man än må tycka att det tjatas om både det ena och det andra så är dopamin något man inte vill ha i låg nivå. Det påverkar bl a inlärning, motivation, uppskattning, vardaglig glädje, smärttröskel etc. Givetvis i varierande grad och i samband med andra signalsubstanser/hormoner.
Jag är inte motståndare av medicinering eller psykiatri. Farmakologi och medicin i sin helhet är intressanta områden, men områden som också behöver förbättras och följas upp väldigt noggrant, inte minst psykiatrisk(a) behandling(ar). Därför anser jag att det är min skyldighet att inte romantisera t ex ångestdämpande som Xanor eller Stesolid (Diazepam). Det kan kännas som en befrielse, men är i långsiktigt väldigt fängslande. Det är väldigt viktigt att läsa på om det, prata med erfarna och kunniga, diskutera det med läkare och se till att det finns spetskompetens i läkarens bedömning.
Med varje chans finns åtminstone en risk, så det gäller att tänka genom saker och ting. Ingenting är gratis och ingenting kommer av sig själv. Ursäkta för en sjukt lång text, men jag behövde rensa hjärnan och även lägga mig i röka/alkohol/ångestdämpande-diskussionen med lite egen erfarenhet och kunskap. Än en gång orkade jag inte korrekturläsa, men om någon trivs med det så: kör på! :)
Någon som har erfarenhet av Seroquel? Hjälper det att höja dosen mot ångest?
^ Jag blev som en zombie av den. Fick ont i magen också, kunde inte gå rakt, gick in i väggar, dörrar, snubblade, kunde knappt sitta upp. Slutade med den ganska fort för jag inte stod ut, sedan lurade läkaren på mig den igen fast med ett annat namn... Lol
Problemet är att dina ångestbesvär verkar inte vara i närheten av vad man bör ha för ångestproblematik för att få benso utskrivet, jag förstår verkligen inte hur dina läkare kunde skriva ut det åt dig, vad du bör ha fått är väl om någonting antihistaminer och betablockerare även om de gjorde dig trött. Jag tuggade i mig en hel karta utan problem bara för att få sova bort ångesten eftersom jag var livrädd att jag skulle antingen drivas till vansinne eller ta livet av mig av misstag bara för att jag mellan de absolut värsta ångestvågorna lyckas kravla mig upp från min fosterställning på golvet och få tag i någonting som kan bli vasst eller att jag skulle lyckas dunka huvudet mot golvet eller dörrkarmen så jag skulle behöva dras med allvarlig hjärnskakning i veckor och behöva ligga till sängs i samma ångest i flera veckor, och det var innan jag fick lyrican utskriven. När jag för första gången fick lyrica utskrivet var efter jag haft en panikångestattack i över två timmar då jag legat och skrikit, rivit mig i ansiktet så jag blödde, dunkat huvudet tills skolsköterskan la en kudde under mitt huvud för de orkade inte hålla i mig eftersom jag var helt hög på adrenalin och ångest, givit mina klasskompisar blåmärken och sår i händerna efter mina naglar då de försökt hindra mig från att riva mig själv i ansiktet plus att de proppat i mig oräkneligt mycket antihistaminer utan någon effekt alls - Då ringde de ambulansen som fick komma och hämta mig och köra mig till akuten
Då jag fick lyrican insatt dagligen var efter att jag blev inlagd på psyk och vi höjde dosen till den dosering jag har nu efter att jag försökt ta livet av mig.
Lyrica är alltså inte benso - Jag har fortfarande inte fått benso utskrivet trots mina ångestbesvär.
Utan lyrican hade jag inte varit vid liv såhär länge, jag har tänkt fortsätta att glorifiera lyrican för den är min livsgnista och det som får mig att klara mig igenom livet än så länge.
Har målsman rätt att tvinga en till att gå till BUP?
Får man verkligen tvinga folk till det?
Jag har inte heller fått benso utskrivet trots att jag har liknande besvär som busbarn beskriver... Bup försöker fortfarande tvinga i mig antihistaminer trots att jag blir suicidal av dem. Mår så sanslöst dåligt att jag på riktigt försöker ta livet av mig om jag inte tar mindre än 20st, (då jag däckar), vilket i sig klassas som självmordsförsök... Ingen lyrica heller. Och SSRI'n hjälpte inte och trots att insättningsbiverkningarna bara blev värre och inte försvann på mer än 3 månader så ville de inte byta den heller. Bra de är på medicinering! (Y)
Powerless:
Ja dina föräldrar kan tvinga dig till BUP. Om du behöver gå dit och dina föräldrar inte tvingar dig/inte lyckas tvinga dig kommer SOC bli inblandade, och tro mig, det vill du inte.
Jag mår dåligt av BUP. Så.. Liksom.. Nej.
Citat från powerless:
Jag mår dåligt av BUP. Så.. Liksom.. Nej.
Helt normalt att må dåligt av att dra upp massa saker som man kanske behöver reda ut.
Sen funkar inte alla typer av terapi för alla men tills du fyller 18 får du inte bestämma själv vilken vård, mediciner, terapi osov du ska få. Är upp till dina föräldrar att bestämma tillsammans med din läkare. Men om du beter dig moget och pratar med dina föräldrar så lär de ta hänsyn till vad du känner. När jag var i din ålder var jag en omogen liten skitunge vilket resulterade i att jag inte hade ett skit att säga till om, men idag så får jag bestämma själv genom mina föräldrar då jag har bevisat för mina föräldrar att jag är mogen men BUP fortfarande vill att mina föräldrar bestämmer till 100% över mig fram tills dagen jag fyller 18.
busbarn: Min panikångest urartade vid flera tillfällen och jag kunde verkligen inte hantera det. I och med en annan bidragande orsak blir jag väldigt låst i mig själv, sluter mig inåt och hör i princip ingenting som sägs om det inte är en läkare som säger det.
Alprazolam är specifikt framtaget för ångestproblematik, används ofta specifikt för att behandla panikångest (och t ex sådana ångestutbrott vid social fobi etc) och vid t ex insättning av SSRI. Det stora problemet var 1) fick alldeles för hög dos utskrivet, 2) bör inte användas under en längre period.
Det är en eftertraktad medicingrupp mycket tack vare dess potens, men jag måste ändå stärka hur viktigt det är att man förstår vad det är man ger sin in på. Första gången så bad jag inte om bensodiazepiner, men vad jag hade då var helt enkelt inte tillräckligt. Betablockerare kommer jag inte använda förrän det finns ett verkligt behov av det, alltså t ex reell fysiologisk hjärtproblematik.
Om man t ex har aggressionsproblem, bipolaritet eller borderline personlighetsstörning så kan nog bensodiazepiner skrivas ut förutsatt att det finns medicinering även vid de nämnda tillstånden. Det hämmar rädsla och kan därmed förvärra om någon är emotionellt labil och impulsiv.
---
När jag skriver att alprazolam är mycket potent menar jag inte bara att det är effektivt mot ångest, men även att det är beroendeframkallande som få substanser är! Det är lite i par med heroin, kokain, metamfetamin och faktiskt kärlek i styrka, snabbverkande och med potentiellt extrem utsättningsproblematik.
En välkänd livsfarlig kombination är opiater och bensodiazepiner eller alkohol, då det kan leda till andningsdepression. Folk i min bekantskapskrets har dött av denna kombinationen. Det är viktigt att även känna till interaktioner mellan olika substanser, synnerligen viktigt att diskutera det med läkare om man nu hamnar i den situationen. Så länge jag äter alprazolam så rör jag absolut inte opiater, går hellre genom vilken värk jag än har!
Om man behandlas med bensodiazepiner är det också viktigt att tänka på alkoholkonsumtion. Vid ett tillfälle så gjorde jag inte det och jag hade vandrat ut i mörka landsbygden i Skåne. Jag var tvungen att dra till en affär, tyckte jag. De fann mig liggandes vid sidan av vägen och tre bilar inklusive en polisbil omringade mig. Alla var imponerade av det faktum att jag ändå tänkte på reflexväst, men det var synnerligen idiotiskt och okunnigt att inte tänka mig för under den kvällen. Om jag inte använt reflexvästen hade risken att bli påkörd varit mycket större. Det var kolsvart ute och enda skälet att en tjej såg mig var reflexvästen. Jag vet inte hur eller varför, men när det kommer till säkerhet så är det inte många tillstånd som slår ut mitt säkerhetstänk i trafiken. Jag var totalt borta och det beskrevs att jag ramlade omkull så fort jag försökte gå, men det gick inte att stoppa mig; jag skulle till en affär och köpa mat. Dagen efter var jag på akuten med min fd flickvän som varit anorektisk, efter många om och men fick jag med henne p g a att hon spydde, svimmade och hade huvudvärk. På akuten träffade jag en av personerna som hittade mig på vägkanten och han sa att det var en jävla tur att jag hade reflexvästen.
Poängen är att man ska vara försiktig och ha respekt för bensodiazepiner och starka medicingrupper! Jag förstår givetvis att ni redan vet om det, men det är så enkelt att ändå inte se det när man har en snabb lösning framför sig.
Fast nu förutsätter jag att du bor längre söderut, då de har en tendens att inte alls vara lika restriktiva med bensopreparat som de är här uppe i Norrland.
Varför kommer du inte använda betablockare innan det? Jag fick betablockerare utskrivet innan jag fick lyrica och det fungerar enligt min mening ofta betydligt bättre mot de fysiska symptomen man får vid ångestbesvär, då som hjärtklappning och hjärtrusning eftersom den sänker hjärtrytmen. Självfallet äter du det inte i samma doser som du gör när du har hjärtproblem - Men att använda även somatisk medicinering mot psykiska besvär är inte att förakta.
När det kommer till borderline så finns det egentligen ingen medicinering som hjälper, SSRI har visats effektiva ibland, men det finns ingen medicinering mot det och det vet jag eftersom jag själv är diagnostiserad med det och under terapi som MBT ska de flesta mediciner trappas ut förutom de som verkligen är nödvändiga och lugnande bör inte finnas insatt dagligen då de förhindrar önskvärda resultat inom terapin. Bipolär kan jag inte uttala mig om och aggressionsproblem gäller det samma.
INGA starka mediciner ska blandas med alkohol. Framförallt inte bensopreparat eller lyrica. Dessutom finns det en hel det antidepressiva som inte heller bör blandas med alkohol, ska alkohol till trots förtäras så bör du hoppa över mediciner den dagen eftersom de som sagt inte bör blandas med alkohol.
Självklart ska man ha respekt för starka medicingrupper, och jag blir arg när jag hör människor som inte bör behandlas med så starka mediciner men som ändå får dem utskrivna, och jag blir arg när jag hör om läkare och psykiatri som inte tar sitt ansvar och följer upp regelbundet, ser till så personen får stöd och en insatt kontaktperson att träffa regelbundet. Medicinering är inte svaret, det gör dig inte frisk från någonting.
Jag bor i Värmland, men hade en visit i Skåne då jag var tillsammans med en tjej från Skåne. Det är ganska restriktivt, men efter en hel del besök på akutpsyk landar man slutligen på bensodiazepiner. Det stora misstaget är att ingen uppföljning sker om man inte träffar en läkare som tänker till.
Jag vill inte använda något som direkt sänker pulsen på det sättet betablockerare gör, jag vill använda det som specifikt minskar ångest/rädsla eftersom det är där problemet ligger. Det finns absolut inte förakt mot betablockerare per se, bara en önskan om att använda den typen av farmakologisk behandling som är specifik och inte multifungerande som kan fungera vid många tillstånd.
Min moster har borderline och har varit genom en massa olika besvärliga situationer. Som jag förstår det studeras det en hel del och har även visat att schematerapi är effektivt vid personlighetsstörningar. I och med dess komplexitet kan det ofta användas stämningsstabiliserande, som också visat sig vara en effektiv behandling. Detta är, precis som med allt, givetvis individuellt. Det finns ingen psykofarmakologisk behandling som är självklar, men det finns olika kombinationer som tillsammans med terapi visat sig förbättra individens vardag.
Jag är mycket väl medveten om det faktum att starka mediciner och alkohol kan skapa problem. Vid viss medicinering råder total risk för komplikationer, men vid t ex nyare antidepressiva och bensodiazepiner kan en mindre mängd (t ex en-två starköl) inte beröra det så mycket att det blir farligt. Detta har jag diskuterat med en psykiater specialiserad på psykofarmakologi och specifikt bensodiazepiner. Jag frågade om det var okej att dricka en-två starköl, läkaren sa att han rekommenderar att man försöker undvika det. Så jag frågade om det fanns en medicinsk risk som utsätter mig för fara, varpå läkaren svarade att det sannolikt inte gör det, men att han utifrån sin position som överläkare rekommenderar att man inte förtär alkohol i samband med någon farmakologisk behandling.
Vid tillfället jag fick bensodiazepiner utskrivet var jag absolut i behov av det p g a jag inte kunde hantera situationen. Däremot var det som jag skrev för hög dos och ingen uppföljning, vilket är det som är det egentliga felet.
Det är finns väldigt många studier som stärker och konstaterar att den rimliga och långsiktigt effektiva behandlingen av panikångest, hälsoångest och andra liknande ångesttillstånd är terapeutisk behandling, t ex KBT och ACT (nyare variation av KBT). Det är ofta i början av problematiken som SSRI sätts in, i samband med det kan bensodiazepiner sättas in som stöd för den potentiellt ökade ångesten som kan uppstå med insättningen.
Tog mig ur ett tre års långt misshandelsförhållande för lite över en månad sedan nu. Är galet stolt över mig själv och mår väldigt mycket bättre. Har äntligen en samtalsperson jag känner mig trygg med också, går till kvinnojouren. Bara det att han flyttar tillbaka hit till Karlstad nu och vi kommer att åka samma buss. Ingen aning om hur det ska gå.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet