Mannens rättigheter gällande abort
Citat från BobOllechips
Slutsats; ligg inte med tjejer om ni inte vill ha kids att pröjsa för. Så enkelt löste vi det där pengaproblemet.
Nej.
Citat från Standards
Citat från BobOllechips
Slutsats; ligg inte med tjejer om ni inte vill ha kids att pröjsa för. Så enkelt löste vi det där pengaproblemet.
Nej.
Jo det är sant. Lovar att det inte blir några barn om man skippar liggandet.
Citat från BobOllechips
Citat från Standards
Citat från BobOllechips
Slutsats; ligg inte med tjejer om ni inte vill ha kids att pröjsa för. Så enkelt löste vi det där pengaproblemet.
Nej.
Jo det är sant. Lovar att det inte blir några barn om man skippar liggandet.
Säg det till jungfru Maria.
Citat från horskaft
för folk är så jäkla greedy nowadays. om han pollinerat blomman, medvetet eller omedvetet, så får han ta sitt automatiska ansvar för det. det är inte en avgift, en räkning eller liknande, det är inget straff. det är försäkring om att någonting du har orsakat, någonting som är 50% you, kommer att överleva.
Alla har inte mycket pengar, och som du själv påpekade är det inte billigt att ha barn.
Varför ska mannen ha fullt ansvar fast noll rättigheter? Om man inte vill att barnet ska överleva då? Då måste det väl räknas som en avgift eller ett straff?
Sucks to be a man ass.
Så här skrev en person om det i en facebookgrupp där diskussionen kom upp, tycker det var väldigt bra skrivet.
Jag är helt emot "juridisk abort", why? Rätt många orsaker, 100%av dem förankrade i barnets säkerhet.
Tex: I Sverige är det lag på att barn så långt som möjligt ska veta om sitt ursprung, tex är det inte tillåtet med anonyma donationer av spermier eller ägg. Detta för barnets skull. Så, även om pappan får avsäga sig precis allt ansvar kommer ett barn efter 18 år eventuellt kunna söka upp honom, så visst ansvar finns där ändå. Är det då rimligt att pappan och barnet ev. ska kunna bygga en bra relation som pappan får del av utan att ha tagit minsta pyttiga ansvar under barnets uppväxt? Jag anser inte det.
Vad förhindrar att pappan "ändrar sig" och i smyg tar kontakt med barnet när hen börjar bli lite äldre? Intet. Ska vi införa nån form av straffsats för den pappa som ångrar sig, typ att han måste betala allt underhåll han sluppit betala under sin frånvaro? Då blir det en klassfråga/ekonomisk fråga huruvida pappan kan tillåta sig ändra sig eller ej, hur tjänar ett barn på det?
Och om pappan utan problem ska kunna återuppta kontakten med barnet senare på, vad ger det för säkerhet till barnet när pappor redan som det är kan ge sig friheten att komma och gå lite som de vill i barns liv? Å vilken betänketid ska pappan ha? Hela graviditeten? Lika långt som mamman har för sin abort? (4 månader)? Vad händer då om mamman helt enkelt skippar att berätta tills tiden är ute? Får han "dispens" då? Hur bevisar en att pappan inte visste tidigare?
Dessutom: Det finns män som säger sig vilja ha barn men får kalla fötter när graviditeten är ett faktum, hur undviker vi att dessa herrar avsäger sig allt ansvar och lämnar en kvinna att bli ensamstående med precis allt ansvar när hon trodde att hon hade en villig pappa till sitt barn? Nä, det finns helt enkelt för mycket frågor som ger barnet noll säkerhet i fråga om familjen och kontakten med sin far i en sådan lagstiftning.
Citat från Novak
mannen skall inte kunna tvinga kvinnan att behålla, och kvinnan skall inte kunna tvinga mannen att "vara pappa" om mannen i fråga inte vill. Enkelt. Vill kvinnan behålla men inte mannen, så får slynan klara sig själv. Vill mannen behålla men inte kvinnan så är det tough luck för snubben.
gillar att du refererar till dem som "slynan" och "snubben". den hypotetiska kvinnan förtjänar alltså att bli kallad för slyna för att hon vill ha barn? annars, /agree.
Citat från horskaft
ja, inte billigt, därför måste alla ansvariga pitcha in och ta sitt ansvar för bördan.
då är man dum i huvudet och oändligt självisk mvhmvh.
Om pappan behöver gå upp i arbetstid för att ha råd då? Eller om det är en student med ingen eller väldigt liten inkomst? Det blir kanske inte särskilt lätt för en sextonåring med 1050 kronor i månaden, eller någon som jobbar på valfri snabbmatskedja, att försörja en unge.
Jag frågar igen; män ska ta hela ansvaret men har inga rättigheter när det kommer till talan i aborter, varför?
Så någon som inte vill att barnet ska överleva/födas för att hen är rädd för att hen eller den andra föräldern inte kommer att kunna ge barnet en dräglig tillvaro i form utav materiell tillfredsställelse eller en hälsosam miljö är självisk?
Citat från Ilja
Så här skrev en person om det i en facebookgrupp där diskussionen kom upp, tycker det var väldigt bra skrivet.
Jag är helt emot "juridisk abort", why? Rätt många orsaker, 100%av dem förankrade i barnets säkerhet.
Tex: I Sverige är det lag på att barn så långt som möjligt ska veta om sitt ursprung, tex är det inte tillåtet med anonyma donationer av spermier eller ägg. Detta för barnets skull. Så, även om pappan får avsäga sig precis allt ansvar kommer ett barn efter 18 år eventuellt kunna söka upp honom, så visst ansvar finns där ändå. Är det då rimligt att pappan och barnet ev. ska kunna bygga en bra relation som pappan får del av utan att ha tagit minsta pyttiga ansvar under barnets uppväxt? Jag anser inte det.
Vad förhindrar att pappan "ändrar sig" och i smyg tar kontakt med barnet när hen börjar bli lite äldre? Intet. Ska vi införa nån form av straffsats för den pappa som ångrar sig, typ att han måste betala allt underhåll han sluppit betala under sin frånvaro? Då blir det en klassfråga/ekonomisk fråga huruvida pappan kan tillåta sig ändra sig eller ej, hur tjänar ett barn på det?
Och om pappan utan problem ska kunna återuppta kontakten med barnet senare på, vad ger det för säkerhet till barnet när pappor redan som det är kan ge sig friheten att komma och gå lite som de vill i barns liv? Å vilken betänketid ska pappan ha? Hela graviditeten? Lika långt som mamman har för sin abort? (4 månader)? Vad händer då om mamman helt enkelt skippar att berätta tills tiden är ute? Får han "dispens" då? Hur bevisar en att pappan inte visste tidigare?
Dessutom: Det finns män som säger sig vilja ha barn men får kalla fötter när graviditeten är ett faktum, hur undviker vi att dessa herrar avsäger sig allt ansvar och lämnar en kvinna att bli ensamstående med precis allt ansvar när hon trodde att hon hade en villig pappa till sitt barn? Nä, det finns helt enkelt för mycket frågor som ger barnet noll säkerhet i fråga om familjen och kontakten med sin far i en sådan lagstiftning.
Det där är alla starka poänger, men jag skulle ju välkomna en lag som ger fäderna lite mer att säga till om i varje fall. De har ingen rätt att bestämma om kvinnan ska bära barnet tiden ut, om det blir någon vårdnadstvist så får kvinnan vanligtvis större delen av vårdnaden och han förväntas betala för dem även om han inte får möjlighet att ta lika stor del i deras liv. Söker vi någon typ av jämställdhet så är det ju inte mer än rätt att han ska ha möjlighet att inte ta del av sitt barns liv alls.
Om han sen skulle ångra sig så tycker jag det är en diskussion han får ta med mamman och barnet. Vill de inte ha honom i sitt liv så borde det ju gå att ordna med ett enkelt besöksförbud, vill de ha honom där så är det inget problem.
Citat från Svamp_5
Citat från horskaft
ja, inte billigt, därför måste alla ansvariga pitcha in och ta sitt ansvar för bördan.
då är man dum i huvudet och oändligt självisk mvhmvh.
Om pappan behöver gå upp i arbetstid för att ha råd då? Eller om det är en student med ingen eller väldigt liten inkomst? Det blir kanske inte särskilt lätt för en sextonåring med 1050 kronor i månaden, eller någon som jobbar på valfri snabbmatskedja, att försörja en unge.
Jag frågar igen; män ska ta hela ansvaret men har inga rättigheter när det kommer till talan i aborter, varför?
Så någon som inte vill att barnet ska överleva/födas för att hen är rädd för att hen eller den andra föräldern inte kommer att kunna ge barnet en dräglig tillvaro i form utav materiell tillfredsställelse eller en hälsosam miljö är självisk?
Sålänge han hade sexet som ledde till barnet frivilligt är det väl hans problem? Han får väl ta konsekvensen av sina handlingar? Skaffar man barn har man fan ansvar för att ta hand om dem.
Och vad menar du med "män ska ta hela ansvaret"? Båda föräldrarna - om de finns tillgängliga - ska ta ansvar för ett barn. Morsan kan ju inte dumpa av det på farsan och dra heller.
Frågan om ansvar över barnet och frågan om abort är två helt separata saker. Skaffar man barn har man ansvar för att ta hand om barnet. Abort handlar inte om det utan kvinnans rätt till sin egen kroppsliga autonomi.
Du svampis, nu har du sagt minst två gånger att mannen har "fullt ansvar". Tycker verkligen inte nån tusenlapp i månaden är i närheten av fullt ansvar ifall det betyder att morsan tar hand om ungen 24/7, men ok. Vad gör jag ens i den här tråden? Mycket att göra ikväll.
Vill mannen inte ha barnet men kvinnan envisas med att behålla det så får hon ju fan räkna med att han inte kommer att ta ansvar, helvete.
Citat från Dinkel
Det där är alla starka poänger, men jag skulle ju välkomna en lag som ger fäderna lite mer att säga till om i varje fall. De har ingen rätt att bestämma om kvinnan ska bära barnet tiden ut, om det blir någon vårdnadstvist så får kvinnan vanligtvis större delen av vårdnaden och han förväntas betala för dem även om han inte får möjlighet att ta lika stor del i deras liv. Söker vi någon typ av jämställdhet så är det ju inte mer än rätt att han ska ha möjlighet att inte ta del av sitt barns liv alls.
Alltså hur är det jämställdhet om just farsan kan skita i ungen? Kan morsan också göra det då? Vill vi ha ett samhälle där päron bara kan avsäga sig ansvaret för ett barn de skaffat hur som helst? Jag ser inte hur en lag som säger att barnet har rätt till båda föräldrarna, om möjligt, är ojämställd. Om vi ser på dagens situation så är ju pappor ofta frånvarande i föräldraskapet, och en lag som ger män rätten att avsäga sig föräldraskap (notera att kvinnor inte har någon sådan rätt) kommer att leda till ännu fler ensamma mammor (och de är redan många fler än ensamma pappor).
Sen, vårdnadstvister är en annan fråga och en väldigt komplicerad sådan. Å ena sidan kan det finnas en tendens att inställningen "kvinnans roll är vårdande" leder till att kvinnor får rätt när de inte borde det, å andra sidan finns det väldigt stora problem i papparättsrörelsen, som går att läsa om här.
Citat från Filurkathen
Vill mannen inte ha barnet men kvinnan envisas med att behålla det så får hon ju fan räkna med att han inte kommer att ta ansvar, helvete.
Vill mannen inte ha barn bör han inte ha den typen av sex som kan leda till barn.
Citat från Ilja
Citat från Filurkathen
Vill mannen inte ha barnet men kvinnan envisas med att behålla det så får hon ju fan räkna med att han inte kommer att ta ansvar, helvete.
Vill mannen inte ha barn bör han inte ha den typen av sex som kan leda till barn.
Gäller detta när kondomen spricker, han inte hinner dra ut den eller liknande också?
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet