Har du skurit dig någon gång? [Självskada, EJ papercuts osv]

Ja.

Min fd flickvän brukade slänga vinglas i ett hörn och sedan slå nävarna i glaset. Jag fick alltid övertala henne att sätta sig ned så jag fick rengöra händerna och plocka bort glas. En dag slog det slint, så jag tog en av hennes skärvor och skar mig våldsamt i ena armen. Sakta och iskallt. "Så här känns det i min hjärna", sa jag. Så hon tog hand om mig och efter det slutade hon.

I efterhand tycker jag det var lite att ta i, men jag visste inte hur jag skulle hantera det. Hon hade haft svårt med både anorexi och cocktails av benso och opiater. En tuff tid i mitt liv. Det känns som jag har ett ärr i min hjärna, som att jag alltid kommer vara skärrad av det. Men holy crap som jag alltid kommer älska den tjejen. Så vacker, så intelligent.

Jag gav upp allt för henne, sen fixade vi en lugnare plats till henne att bo på. En vecka senare drog jag tillbaka till min hemstad. Vi kom överens om att kombinationen av våra personligheter bara hade ett slut.

Hon kom från en rik familj, jag från en fattig. Och det var lite så. Jag är musikern, hon är matematikern. En psykologisk sagoberättelse med ett väldigt vackert slut. Det sista jag hörde henne säga var "Jag älskar dig" och sen stängdes dörren.

Love will tear us apart.

Alla som kämpar med självskadebeteende och alla som har tagit sig ifrån det: Ni inspirerar till att uppskatta livet så mycket mer, så även om det är jävligt svårt: Tack.

^ Wow. Vad ska en ens säga? Rörande berättelse. Jag hoppas att ni båda har det lättare idag.

Randomnisse, tack, ska försöka! Har faktiskt varit jävligt svårt, vart på bristningsgränsen flera gånger, men säger till mig själv att fortsätta lite till.

Och Nawteh, bra, det hoppas jag också.

Har under mitt ca 4 månader långa självskadeuppehåll varit nära igen många gånger, senast nu inatt, jävla cirkel av dåliga tankar om mig själv, suger. Men jag hoppas att jag kan fortsätta hålla emot även i framtiden, även om det som ni säger är svårt.

C4cinderella: Jag vet inte hur hon har det, men jag hoppas på det bästa. Lovade henne att ge henne andrum, så jag hör inte av mig förrän hon hör av sig. Hon hörde av sig på min födelsedag, drygt 2 månader efter jag dragit, så jag skickade ett kort tillbaka.

Jag har det ganska bra. Det var enda gången jag skar mig på flit, någonsin. Jag brukar inte vara särskilt våldsam eller dylikt, så jag brukar absolut inte göra mig eller andra illa. Det var att ta ett steg längre. Annars brukar jag inte förespråka "fight fire with fire".

Jag har träffat 3 tjejer som skurit sig. Ganska massiva ärr, vilket är något obehagligt att titta på, men jag nämnde det aldrig, påpekade aldrig ärren. Känner man till den exceptionella ångesten och smärtan som ligger bakom beteendet så är det inte svårt att inte döma eller påpeka det. Vi har våra olika sätt att hantera ångesten på.

typ varje dag. :s

Har hållt mig ett antal månader nu dock brände jag mig med en cigg här om dagen men vafan..

Ristade in ett pentagram i armen en gång, tyvärr borta nu :\
Bränt mig med cigg.
Har även kvar ett ärr sedan jag öppnade ett kylskåp

Rista in pentagrammet igen då fast djupare :P

"So fuck slittin' my wrists, cause if
I was dumb enough to commit, I would use a gun"

Nej.
Efterblivet.

Efterblivet? Jag uppmanar dig att läsa på.

Ja.

gjorde det en gång för många år sedan, har aldrig gjort det igen

Ja.

nä
alltså förstår inte grejen med det? varför det är en så populär grej?
vill man liksom ha såna ärr.. och kladd? det finns ju mer praktiska sätt att självskada?
tusen nålar/liknande?

^<3

Ont. nej