Har du skurit dig någon gång? [Självskada, EJ papercuts osv]
Citat från Jord
Citat från snusktanten
känner väl mest att det nu för tiden mer är en fråga om vem som inte skär sig.
EDIT: ja, jag har skurit mig men slutade i november efter sju års fångenskap, wiie.
fångenskap som i att vara fångad i ett tillstånd, eller fången som i att du bodde hemma och hatade att göra det, och nu har du flyttat och slipper dina föräldrar och mår bra igen?
fångenskap som i att jag var fast i ett beroende som började när min depression växte tills sig men som slutade i att jag kan må bra men nu gör jag det endast för att ja, jag gör det bara. därför slutade jag eftersom jag i fångenskap av min dårhet och beroende insåg att jag inte behöver detta för att må bra längre.
Citat från snusktanten
Citat från Jord
Citat från snusktanten
känner väl mest att det nu för tiden mer är en fråga om vem som inte skär sig.
EDIT: ja, jag har skurit mig men slutade i november efter sju års fångenskap, wiie.
fångenskap som i att vara fångad i ett tillstånd, eller fången som i att du bodde hemma och hatade att göra det, och nu har du flyttat och slipper dina föräldrar och mår bra igen?
fångenskap som i att jag var fast i ett beroende som började när min depression växte tills sig men som slutade i att jag kan må bra men nu gör jag det endast för att ja, jag gör det bara. därför slutade jag eftersom jag i fångenskap av min dårhet och beroende insåg att jag inte behöver detta för att må bra längre.
EDIT återigen: är ej nykter för fem öre så om jag är svår att tyda så är det inte mitt problem
Citat från Slobbe
Citat från Tina
"Man kan istället hänfalla åt samtal med familj och vänner, och om man inte kan prata med dem går det med djur. Tills man har förstånd att klara upp skiten själv, eller modet att gå till en psykolog"
Det var det smartaste förslaget. Nyckeln är ordet "kan". Det finns fortfarande flera andra alternativ.
Nu flyr du från vad du sagt.
Du får det att låta lite väl enkelt, och det var det jag ville säga.
Men pallar inte ens diskutera det här med dig när halva diskussionen består i att poängtera vad du redan påstått.
Punkt för mig.
Citat från Tina
Nu flyr du från vad du sagt.
Du får det att låta lite väl enkelt, och det var det jag ville säga.
Men pallar inte ens diskutera det här med dig när halva diskussionen består i att poängtera vad du redan påstått.
Punkt för mig.
Hahah nej, men uppenbarligen var jag tvungen att förklara bättre.
Dock ska sägas att det svårigheten att prata är överskattad.
Men visst, gör som du vill.
Ja, jag är 200% scene dessutom.
Om man själv inte varit djupt ner i det helvetet bör man inte yttra sig, faktiskt.
Jag stör mig otroligt på hur många det är som är "know-it-alls" som inte verkar ha den blekaste aning om hur traumatiskt och jobbigt det kan vara att prata om sitt självskadebeteende.
Jag har äntligen efter 6 år funnit ett substitut för mitt endorfinberoende.
Styrketräning.
Det är aldrig värt att skada sig själv, oavsett hur jobbigt man har det. Det finns alltid ett annat sätt, det handlar om att kämpa, och att våga sluta.
Ta hand om er kära emokidz, er tid kommer också när ni kan se ljuset.
Pussis. :*
Testade att göra ett litet snitt en gång när jag hade läst om det för första gången. Trodde jag skulle bli hög som med brass, men NE :c Kände mig varken gladare eller ledsnare efteråt.. Fick bara ont..
har skurit mig ibland för att det känns som om jag förtjänat det. svårt att förklara bättre men så kan det vara ibland
ta en gummisnodd och snärta armen vid behov =)
Under en period lol
Har skärt mig sen kanske i sjuan. Förut var det rakblad och saxar. Nu är det värre och med naglarna när jag känner behovet. :-))))))
Men ibland känns det som enda utvägen när man lider av depression och får panikångest och panikattacker då och då. Förjävligt ja.
Citat från Hallonkyss98:
Äntligen hittar man en tråd om självskadebeteende. Hur fan slutar man egentligen?
Undrar likadant! Är så jävla trött på att gå runt med sår och ärr och behöva dölja dem. Tips på hur man slutar?
^ Det finns inte så mycket konkreta råd jag kan ge men var jävligt envis. Tänk hur bra det kommer kännas varje gång du firar ytterligare en månad utan - och tänk när du nått ett år? Och hur alla runt dig (och förhoppningsvis du själv) blir lyckliga - och slipper oroa sig. Försök uttrycka känslorna på andra sätt. Inte hjälpsamt alls kanske men ja...
... jag har ju själv kommit 7 och en halv månad av ren envishet.
Innan dess (24e november 2013) har jag självskadat i tre år och det hade bara blivit värre och värre med tiden. Så yeah, känner mig stark som faen.
Aldrig gjort och hoppas jag aldrig kommer göra.
C4cinderella :
det är jävligt bra gjort av dig, fortsätt så!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet