Gud, finns han?
Citat från footfoot
Man kan anta isåfall att Gud inte är god, utan är neutral. Att hen skapat potentialen för både ondska och godhet.
Teodicéproblemet är ju grundat på den kristna guden och inte på ett bredare gudsbegrepp.
Fast man får väl även ta i beräknig att ondska bestraffas, medan godhet belönas. Godhet i dess natur är ju ömsesidigt lönsamt, och jag anser att valet i sig är oundvikligt, för om valet mellan godhet och ondska inte existerar, hur kan godhet och ondska existera över huvud taget?
"Teodicéproblemet är ju grundat på den kristna guden och inte på ett bredare gudsbegrepp."
Visserligen, och det känns som att vi diskuterar judeokristen tradition, nu.
Tron på Gud behöver inte heller förenas med tron på en axiomatisk rättfärdighet. Skriftcementerad "godhet" och "ondska" kan uteslutas eller omformas till en fråga om individuell rationalitet och irrationalitet. Livet är ett mångfacetterat och ibland kargt landskap, och det är upp till individen att navigera och konstruera vägar.
Citat från AinSophAur
Tron på Gud behöver inte heller förenas med tron på en axiomatisk rättfärdighet. Skriftcementerad "godhet" och "ondska" kan uteslutas eller omformas till en fråga om individuell rationalitet och irrationalitet. Livet är ett mångfacetterat och ibland kargt landskap, och det är upp till individen att navigera och konstruera vägar.
Men individen kan vara felad. Det känns som att vår definition av rationaliet och rättfärdighet sätts utav en högre gräns av bättre vetande som man bör sträva efter att identifiera sig med, eller som finns inneboende i all gedigen tankeverksamhet, eller håller du inte med?
Citat från Orks
Citat från AinSophAur
Tron på Gud behöver inte heller förenas med tron på en axiomatisk rättfärdighet. Skriftcementerad "godhet" och "ondska" kan uteslutas eller omformas till en fråga om individuell rationalitet och irrationalitet. Livet är ett mångfacetterat och ibland kargt landskap, och det är upp till individen att navigera och konstruera vägar.
Men individen kan vara felad. Det känns som att vår definition av rationaliet och rättfärdighet sätts utav en högre gräns av bättre vetande som man bör sträva efter att identifiera sig med, eller som finns inneboende i all gedigen tankeverksamhet, eller håller du inte med?
Jag kan absolut hålla med. Det jag ville belysa var att konceptet kring Gud och rättfärdighet inte behöver rota sig i ett strikt regelemente á la abrahamitiserade doktriner, utan att de skrifter och symboliska gestaltningar som finns att tillgå kan fungera som ledsagare i den individuella utvecklingen, på ett socialt såväl som spirituellt plan.
Citat från AinSophAur
Citat från Orks
Citat från AinSophAur
Tron på Gud behöver inte heller förenas med tron på en axiomatisk rättfärdighet. Skriftcementerad "godhet" och "ondska" kan uteslutas eller omformas till en fråga om individuell rationalitet och irrationalitet. Livet är ett mångfacetterat och ibland kargt landskap, och det är upp till individen att navigera och konstruera vägar.
Men individen kan vara felad. Det känns som att vår definition av rationaliet och rättfärdighet sätts utav en högre gräns av bättre vetande som man bör sträva efter att identifiera sig med, eller som finns inneboende i all gedigen tankeverksamhet, eller håller du inte med?
Jag kan absolut hålla med. Det jag ville belysa var att konceptet kring Gud och rättfärdighet inte behöver rota sig i ett strikt regelemente á la abrahamitiserade doktriner, utan att de skrifter och symboliska gestaltningar som finns att tillgå kan fungera som ledsagare i den individuella utvecklingen, på ett socialt såväl som spirituellt plan.
Du förespråkar alltså lös tolkning och förebilders betydelse? Det är jag absolut för, i den mån att individen kan göra sunda bedömningar.
Fast den "axiomatiska godheten" är väl aldrig definierad som något annat än som en välvilja i behov av tillit?
Citat från Orks
Citat från AinSophAur
Citat från Orks
Citat från AinSophAur
Tron på Gud behöver inte heller förenas med tron på en axiomatisk rättfärdighet. Skriftcementerad "godhet" och "ondska" kan uteslutas eller omformas till en fråga om individuell rationalitet och irrationalitet. Livet är ett mångfacetterat och ibland kargt landskap, och det är upp till individen att navigera och konstruera vägar.
Men individen kan vara felad. Det känns som att vår definition av rationaliet och rättfärdighet sätts utav en högre gräns av bättre vetande som man bör sträva efter att identifiera sig med, eller som finns inneboende i all gedigen tankeverksamhet, eller håller du inte med?
Jag kan absolut hålla med. Det jag ville belysa var att konceptet kring Gud och rättfärdighet inte behöver rota sig i ett strikt regelemente á la abrahamitiserade doktriner, utan att de skrifter och symboliska gestaltningar som finns att tillgå kan fungera som ledsagare i den individuella utvecklingen, på ett socialt såväl som spirituellt plan.
Du förespråkar alltså lös tolkning och förebilders betydelse? Det är jag absolut för, i den mån att individen kan göra sunda bedömningar.
Fast den "axiomatiska godheten" är väl aldrig definierad som något annat än som en välvilja i behov av tillit?
Yes and correctamente.
Till footfoot:
Detta är riktat till ditt tidigare påstående att du ser naturen och universum som gud.
Varför ge ett nytt namn till något som redan har ett namn?
Citat från AinSophAur
Citat från Orks
Citat från AinSophAur
Citat från Orks
Citat från AinSophAur
Tron på Gud behöver inte heller förenas med tron på en axiomatisk rättfärdighet. Skriftcementerad "godhet" och "ondska" kan uteslutas eller omformas till en fråga om individuell rationalitet och irrationalitet. Livet är ett mångfacetterat och ibland kargt landskap, och det är upp till individen att navigera och konstruera vägar.
Men individen kan vara felad. Det känns som att vår definition av rationaliet och rättfärdighet sätts utav en högre gräns av bättre vetande som man bör sträva efter att identifiera sig med, eller som finns inneboende i all gedigen tankeverksamhet, eller håller du inte med?
Jag kan absolut hålla med. Det jag ville belysa var att konceptet kring Gud och rättfärdighet inte behöver rota sig i ett strikt regelemente á la abrahamitiserade doktriner, utan att de skrifter och symboliska gestaltningar som finns att tillgå kan fungera som ledsagare i den individuella utvecklingen, på ett socialt såväl som spirituellt plan.
Du förespråkar alltså lös tolkning och förebilders betydelse? Det är jag absolut för, i den mån att individen kan göra sunda bedömningar.
Fast den "axiomatiska godheten" är väl aldrig definierad som något annat än som en välvilja i behov av tillit?
Yes and correctamente.
Min poäng var att du knappast kan utröna någon doktrin från den modell som framställts i skriften, utan det är mer eller mindre upp till tolkning, (utifrån de samhällsrestriktioner som existerat).
Citat från ErikSchwartz
Till footfoot:
Detta är riktat till ditt tidigare påstående att du ser naturen och universum som gud.
Varför ge ett nytt namn till något som redan har ett namn?
Taget från Wikipedia:
"Pantheism is the view that the Universe (Nature) and God are identical. Pantheists thus do not believe in a personal, anthropomorphic or creator god. The word derives from the Ancient Greek: (pan) meaning "all" and (theos) meaning "God". As such, Pantheism denotes the idea that "God" is best seen as a way of relating to the Universe. Although there are divergences within Pantheism, the central ideas found in almost all versions are the Cosmos as an all-encompassing unity and the sacredness of Nature."
Citat från ErikSchwartz
Till footfoot:
Detta är riktat till ditt tidigare påstående att du ser naturen och universum som gud.
Varför ge ett nytt namn till något som redan har ett namn?
För att visa på dess gemenskap istället för att se det som något stelt. Allt levande är en del av gud istället för allt levande är en del av naturen. Den första formuleringen gör att allt liv likställs med något heligt medans den sistnämnda formuleringen inte gör det.
Citat från footfoot
För att visa på dess gemenskap istället för att se det som något stelt. Allt levande är en del av gud istället för allt levande är en del av naturen. Den första formuleringen gör att allt liv likställs med något heligt medans den sistnämnda formuleringen inte gör det.
Så det är inte en slutsats utan ett ordbyte för att göra universumet mer mjukt och meningsfullt i dina ögon?
Citat från ErikSchwartz
Citat från footfoot
För att visa på dess gemenskap istället för att se det som något stelt. Allt levande är en del av gud istället för allt levande är en del av naturen. Den första formuleringen gör att allt liv likställs med något heligt medans den sistnämnda formuleringen inte gör det.
Så det är inte en slutsats utan ett ordbyte för att göra universumet mer mjukt och meningsfullt i dina ögon?
Det är väl rimligtvis inte val alls, utan en gedigen uppfattning av saker och ting?
Citat från ErikSchwartz
Citat från footfoot
För att visa på dess gemenskap istället för att se det som något stelt. Allt levande är en del av gud istället för allt levande är en del av naturen. Den första formuleringen gör att allt liv likställs med något heligt medans den sistnämnda formuleringen inte gör det.
Så det är inte en slutsats utan ett ordbyte för att göra universumet mer mjukt och meningsfullt i dina ögon?
Det är som Orks säger en uppfattning av det. Jag ser universum som gud och ser allt liv som heligt, men det betyder inte att allas definition av universum är densamma som min. Därav är det mycket bättre att använda ett abstrakt begrepp (gud) snarare än ett fysiskt begrepp (universum).
Citat från footfoot
Det är som Orks säger en uppfattning av det. Jag ser universum som gud och ser allt liv som heligt, men det betyder inte att allas definition av universum är densamma som min. Därav är det mycket bättre att använda ett abstrakt begrepp (gud) snarare än ett fysiskt begrepp (universum).
Det är det som får mig att haja till, eftersom ordet gud har så mycket bagage.
Har du lust att utveckla din definition av universum?
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet
