Gud, finns han?
SvartSvart
Kille, 34 år
Folk som tror på gud är förmodligen schizofrena. Inget det kan rå för. :(
Orks
37 år
Citat från SvartSvart
Folk som tror på gud är förmodligen schizofrena. Inget det kan rå för. :(
Det finns ingående forskning som talar emot detta.
1984
35 år
Citat från Orks
Ja, jag uttryckte mig luddigt. Det jag menade var att gravitationskraften förmodligen kan fortplanta sig extradimensionellt, då dess verkan tros vara en krökning i själva tidrummet. Hoppas detta förstås bättre.
Ja rätt så mycket. Jag läste lite om extra dimensioner i illustrerad vetenskap, men de pratade mest om hur det skulle se ut där och sådant, så jag blev lite besviken.
Jag förstår inte riktigt hur det skulle gå till, men jag läser på så gott jag kan.
Orks
37 år
Citat från 1984
Citat från Orks
Ja, jag uttryckte mig luddigt. Det jag menade var att gravitationskraften förmodligen kan fortplanta sig extradimensionellt, då dess verkan tros vara en krökning i själva tidrummet. Hoppas detta förstås bättre.
Ja rätt så mycket. Jag läste lite om extra dimensioner i illustrerad vetenskap, men de pratade mest om hur det skulle se ut där och sådant, så jag blev lite besviken.
Jag förstår inte riktigt hur det skulle gå till, men jag läser på så gott jag kan.
Det enklaste sättet att förstå tidrummet på är att tänka sig en duk, som kan intenderas av kroppar; vi kan tänka oss klot. Varje klot på duken kommer att skapa en intendering med hänsyn till dess massa (vikt), och dessa intenderingar representerar krökningen som skapas i tidrummet, som det hade kunnat se ut, ifall de hade varit stjärnor, eller planeter, exempelvis. Om man rullar in ett nytt klot över duken kommer det givetvis att påverkas av de rubbningar som redan skett i underlaget.
Givetvis är världen inte tvådimensionell, så därför får man tänka sig detta som en extra dimension.
1984
35 år
Citat från Orks
Det enklaste sättet att förstå tidrummet på är att tänka sig en duk, som kan intenderas av kroppar; vi kan tänka oss klot. Varje klot på duken kommer att skapa en intendering med hänsyn till dess massa (vikt), och dessa intenderingar representerar krökningen som skapas i tidrummet, som det hade kunnat se ut, ifall de hade varit stjärnor, eller planeter, exempelvis. Om du rullar in ett nytt klot över duken kommer det givetvis att påverkas av de rubbningar som redan skett i underlaget.
Givetvis är världen inte tvådimensionell, så därför får man tänka sig detta som en extra dimension.
Du menar som om man släpper en sten i ett glas vatten, vilket får vattnet att kröka sig runt stenen och "expandera"?
Äsch, är för osäker. På återseende.
natsukashi
Kille, 60 år
Citat från Orks
Förstår du inte att du gör felaktiga antaganden, och översimplifierar verkligheten? Vetensakplig definition innebär begränsningar och kategoriseringar av världen. Det må bygga på ett axiomatiskt ramverk, men det betyder inte att du kan förstå världen, utan att relatera till erfarenheter som ligger utanför ditt vetenskapliga kunnande. Allting utgår i grund och botten från intuition, vår direkt sensoriska och fundamentala bild av verkligheten. Ditt antagande att det materiella får definiera vår verklighet ter ju sig högst märkligt, då tankar oavsett vad är "materiella", om vi ska vara vetenskapligt korrekta. Vill du göra en poäng av att vissa tankar är felhänvisningar till vår yttre uppfattningsvärld, får du göra det utifrån en annan vinkel.
Faktum är att allt kan mätas. Allt vi gör är mätningar av världen. Det vetenskapen saknar är metoder för att mäta det som ligger bortom vårt direkta 3-D-spektrum, om vilket vi bara kan ha teorier och göra antaganden. Det du felbenämner är vetenskapen som totalt tillitlig, även när den inte kan göra anspråk på hela sanningen. På samma sätt som det kan existera yttre dimensioner och parallela universum, enligt vetenskaplig spekulation, kan det finnas filosofiska insikter i samma frågor, med minst lika stark intellektuell grund.
Realistiskt sett är den som enbart förhåller sig till vetenskapen för vägledning inte mänsklig. Vi uppfattar verklighet på ett betydligt mer nyanserat vis.
Jag har inget emot att läsa om andras idéer, men jag hänger mig aldrig åt extrahera hela sanningar ur dem, för då ger man upp det egna kritiska perspektivet, som man bör använde för att uppskatta all information. Kritik tar jag ställning till, som jag ser den.
Det var mer ett terminologiskt fel, en idé är väl ett bättre ord att använda. Att bråka om semantik är dock tråkigt, så jag hoppas att vi kan reda ut det så att vi pratar samma språk.
Jag tror att vi helt enkelt argumenterar om olika saker här, jag talar om vetenskap som en metod för att objektivt beskriva verkligheten som den egentligen är, inte för att beskriva hur vi som individer uppfattar den.
Allt som existerar kan mätas ja, det var den poängen som jag ville nå ut med, därför ter det sig både onödigt och absurt att försöka mäta något som icke kan existera, eller anstränga sig för att mäta det när vi har brist på mätinstrument för det som krävs.
Det du säger om att vi är limiterade till våra egna tre dimensioner när det kommer till att mäta saker är sant, och vi arbetar som sagt med partikelacceleratorer och liknande för att kunna verifiera eller falsifiera de teorier som läggs fram. Vi har inga behov av att behandla M-teorin eller liknande matematiska teorier som sanna förrens vi har starka logiska eller empiriska bevis för det som påstås, och när vi tappar empirin så blir det betydligt svårare att få fram hållbara teorier. Det blir Pythagoras sekt all over again, där folk slutar att studera och istället väljer att bara tänka för att få fram sin kunskap, en metod som jag (som empirist) inte är vidare förtjust i.
Filosofi är, i alla fall inom den metafysiska grenen, ett förlegat instrument när vi har empiri för att objektivt beskriva världen. Att vi som individer upplever världen mer nyanserat är irrelevant för den data som samlas in, och hur vi individer upplever världen är inte det mest objektiva sättet att beskriva världen, utan det mest subjektiva sättet. Det funkar alldeles utmärkt att komma till slutsatsen att jag mycket väl kan sitta i en perfekt njutningsmaskin eller simulation, men det som jag vill lägga vikten på är att det inte påverkar någonting alls över hur vi lever eller bör leva våra liv att komma till denna insikt.
Så om du ser ett logiskt följdriktigt och perfekt argument så vill du inte ta efter det för att någon annan skrev det, eller missförstår jag dig totalt nu?
Orks
37 år
Citat från 1984
Citat från Orks
Det enklaste sättet att förstå tidrummet på är att tänka sig en duk, som kan intenderas av kroppar; vi kan tänka oss klot. Varje klot på duken kommer att skapa en intendering med hänsyn till dess massa (vikt), och dessa intenderingar representerar krökningen som skapas i tidrummet, som det hade kunnat se ut, ifall de hade varit stjärnor, eller planeter, exempelvis. Om du rullar in ett nytt klot över duken kommer det givetvis att påverkas av de rubbningar som redan skett i underlaget.
Givetvis är världen inte tvådimensionell, så därför får man tänka sig detta som en extra dimension.
Du menar som om man släpper en sten i ett glas vatten, vilket får vattnet att kröka sig runt stenen och "expandera"?
Äsch, är för osäker. På återseende.
Jag förstår hur du menar, men jag tror inte att det är fråga om någon expansion av mediet, i sig, utan snarare ett intryck, som jag försökte illustrera med duken. Det finns väldigt bra filmer för detta. Jag tror att Carl Sagan illustrerade idén, i en av sina klassiska informationsvideor. Kolla upp det på You Tube, vet jag!
Orks
37 år
Citat från natsukashi
Citat från Orks
Förstår du inte att du gör felaktiga antaganden, och översimplifierar verkligheten? Vetensakplig definition innebär begränsningar och kategoriseringar av världen. Det må bygga på ett axiomatiskt ramverk, men det betyder inte att du kan förstå världen, utan att relatera till erfarenheter som ligger utanför ditt vetenskapliga kunnande. Allting utgår i grund och botten från intuition, vår direkt sensoriska och fundamentala bild av verkligheten. Ditt antagande att det materiella får definiera vår verklighet ter ju sig högst märkligt, då tankar oavsett vad är "materiella", om vi ska vara vetenskapligt korrekta. Vill du göra en poäng av att vissa tankar är felhänvisningar till vår yttre uppfattningsvärld, får du göra det utifrån en annan vinkel.
Faktum är att allt kan mätas. Allt vi gör är mätningar av världen. Det vetenskapen saknar är metoder för att mäta det som ligger bortom vårt direkta 3-D-spektrum, om vilket vi bara kan ha teorier och göra antaganden. Det du felbenämner är vetenskapen som totalt tillitlig, även när den inte kan göra anspråk på hela sanningen. På samma sätt som det kan existera yttre dimensioner och parallela universum, enligt vetenskaplig spekulation, kan det finnas filosofiska insikter i samma frågor, med minst lika stark intellektuell grund.
Realistiskt sett är den som enbart förhåller sig till vetenskapen för vägledning inte mänsklig. Vi uppfattar verklighet på ett betydligt mer nyanserat vis.
Jag har inget emot att läsa om andras idéer, men jag hänger mig aldrig åt extrahera hela sanningar ur dem, för då ger man upp det egna kritiska perspektivet, som man bör använde för att uppskatta all information. Kritik tar jag ställning till, som jag ser den.
Det var mer ett terminologiskt fel, en idé är väl ett bättre ord att använda. Att bråka om semantik är dock tråkigt, så jag hoppas att vi kan reda ut det så att vi pratar samma språk.
Jag tror att vi helt enkelt argumenterar om olika saker här, jag talar om vetenskap som en metod för att objektivt beskriva verkligheten som den egentligen är, inte för att beskriva hur vi som individer uppfattar den.
Allt som existerar kan mätas ja, det var den poängen som jag ville nå ut med, därför ter det sig både onödigt och absurt att försöka mäta något som icke kan existera, eller anstränga sig för att mäta det när vi har brist på mätinstrument för det som krävs.
Det du säger om att vi är limiterade till våra egna tre dimensioner när det kommer till att mäta saker är sant, och vi arbetar som sagt med partikelacceleratorer och liknande för att kunna verifiera eller falsifiera de teorier som läggs fram. Vi har inga behov av att behandla M-teorin eller liknande matematiska teorier som sanna förrens vi har starka logiska eller empiriska bevis för det som påstås, och när vi tappar empirin så blir det betydligt svårare att få fram hållbara teorier. Det blir Pythagoras sekt all over again, där folk slutar att studera och istället väljer att bara tänka för att få fram sin kunskap, en metod som jag (som empirist) inte är vidare förtjust i.
Filosofi är, i alla fall inom den metafysiska grenen, ett förlegat instrument när vi har empiri för att objektivt beskriva världen. Att vi som individer upplever världen mer nyanserat är irrelevant för den data som samlas in, och hur vi individer upplever världen är inte det mest objektiva sättet att beskriva världen, utan det mest subjektiva sättet. Det funkar alldeles utmärkt att komma till slutsatsen att jag mycket väl kan sitta i en perfekt njutningsmaskin eller simulation, men det som jag vill lägga vikten på är att det inte påverkar någonting alls över hur vi lever eller bör leva våra liv att komma till denna insikt.
Så om du ser ett logiskt följdriktigt och perfekt argument så vill du inte ta efter det för att någon annan skrev det, eller missförstår jag dig totalt nu?
Det betyder ju hur som helst inte att en form av högre form av verklighet inte kan existera, det betyder kanske bara att vi inte har tillräckligt med belägg för att bevisa det. Jag tycker inte att man ska begränsa sig efter det man tydligt kan konstatera, för då kommer vidare upptäckter att hämmas betydligt.
Sedan innefattar teismen en övertygelse om att det finns en mening med allt, eller att allt har ett syfte. Att det finns ett syfte för saker i naturen kan bevisas både makroskopiskt och mikroskopiskt, men spiritualiteten vill ta det ett steg längre, till det metafysiska. Detta rör ju sig fundamentalt sett varken om sant, eller falskt, utan om en subjektiv uppfattning av verkligheten. Är ett glas halvfullt, eller halvtomt? You tell me.
Det jag menade förut var inte att jag håller mig borta från specifika resonemang av ren princip, utan för att jag oftast kan hitta något logiskt i olika läror. Jag är väldigt öppen för nya intryck, och sluter mig oftast inte till en enskild strömning.
Fotnot: Jag skriver som en idiot, idag. Får minst redigera hälften.
Orks
37 år
Hur kan något skapas ur ingenting? Vad är i så fall "ingentinget", som något kan skapas ur?
E_Schwartz
Kille, 35 år
Citat från Orks
Hur kan något skapas ur ingenting? Vad är i så fall "ingentinget", som något kan skapas ur?
Vad säger att universum inte är evigt?
Nog för att det motsäger sig ens instinkter att tänka att något alltid har funnits, men utöver det så finns det ju inget som säger att universum inte alltid har funnits i någon form.
Orks
37 år
Vi utgår i nuläget från att universum inte är evigt, utan att det skapades en gång. Allt som skapas har under en tid inte existerat.
E_Schwartz
Kille, 35 år
Citat från Orks
Vi utgår i nuläget från att universum inte är evigt, utan att det skapades en gång. Allt som skapas har under en tid inte existerat.
Vilka vi?
Jag har hört vetenskapsmän lägga fram åsikter om att universum mycket väl kan vara evigt och att bigbang enbart var det som formade vårt universum till dess nuvarande form.
Orks
37 år
Citat från ErikSchwartz
Citat från Orks
Vi utgår i nuläget från att universum inte är evigt, utan att det skapades en gång. Allt som skapas har under en tid inte existerat.
Vilka vi?
Jag har hört vetenskapsmän lägga fram åsikter om att universum mycket väl kan vara evigt och att bigbang enbart var det som formade vårt universum till dess nuvarande form.
Ja, teorin om ett tvillingbranuniversum existerar ju, där två universum är bunda till varandra av en tidrymdfjäder, och kolliderar med varandra, när fjädern retrakterar, vilket skapar ett big bang och slungar dem ifrån varandra, för att sedan mötas och starta om processen. Men det svarar ju inte alls hur processen började. Var kom energin från?
I ett entropsikt universum kan man dessutom fråga sig hur något kan existera för evigt? Det är per definition en omöjlighet.
E_Schwartz
Kille, 35 år
Citat från Orks
Ja, teorin om ett tvillingbranuniversum existerar ju, där två universum är bundna mellan en tidrymdfjäder, kolliderar med varandra, vilket skapar ett big bang och slunger dem ifrån varandra, för att sedan mötas och starta om processen. Men det svarar ju inte alls hur processen började. Var kom energin från?
I ett entropsikt universum kan man dessutom fråga sig hur något kan existera för evigt? Det är per definition en omöjlighet.
Och det finns teorin (hypotesen?) om ett multiversum som konstant producerar nya universum i en såpbubbel liknande konstruktion.
Vem säger att vi någonsin kommer att få det svaret?
Det viktigaste att lära sig är att inom vetenskap är det aldrig fel att säga "Jag vet inte".
Forskare som inte vet försöker utveckla sin kunskap.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet